Startpunkt: Čuonjájávri (Lapporten)
Slutpunkt: Nissonvággijohka
Datum:   27 juli 2012
Sträcka: 12 km

< Till dag 1
Till dag 3 >

 

Morgon i Lapporten

Vi vaknade och steg upp vid åttatiden, och gjorde morgonbestyren. Frukosten hade vi delat upp så att E och C gjorde frukost ihop och F och B gjorde sin frukost ihop. Det var lite molnigt, och uppe bland molnen vid Nissončorru såg vi två korpar flyga omkring. Vi hörde också något annan fågel skrika som lät som en gås, Čuonjávággi (Lapporten) betyder ju gåsdalen på samiska, men det finns ju inte många fjällgäss kvar. När vi var klara gav vi oss iväg. Det var lite duggigt, men vi hade en fin vy mot sjön Čuonjájávri och Čuonjáčohkkas stup på andra sidan sjön.

 

Utrustningsbekymmer

Efter en timmes vandring tog vi en liten fikapaus. När vi skulle gå hände något som man absolut inte vill: Spännet till B:s höftbälte gick sönder, på hans helt nya ryggsäck!  Illa. Hur skulle det nu gå med resten av vandringen? Lyckligtvis hade C med sig ett extra spänne eftersom hans eget hade några sprickor, så B kunde fortsätta vandringen med ett nytt spänne. Vi fortsatte förbi den andra sjön. I den här delen av Lapporten är marken täckt av en stor härlig gräsmatta; här har samerna traditionellt sett drivit renarna när de skulle från vinterbetet till sommarbetet och det är lätt att förstå varför. Vi skulle nu korsa en jokk, och mycket riktigt: På andra sidan jokken var det en liten flock med renar. Vi korsade jokken och började gå uppåt mot ett krön där vi skulle runda fjället. Uppe vid krönet såg vi fler renar, och de började springa mot oss. Och så mycket renar! Helt plötsligt var hela dalen full med renar, de sprang på bägge sidor om oss ner i dalgången, hundratals renar. Det var en häftig upplevelse. Här kommer lite bilder på renarna:

 

Oledat

När renarna hade sprungit förbi fortsatte vi upp mot krönet där vi gjorde lunchen, idag blev det minestronesoppa med rester från gårdagens middag. Här uppifrån hade vi en fin utsikt över Bessešvággi som är den dalgång vi nu skulle följa en liten bit. Strax innan vi skulle gå flög sex korpar förbi, en av dem riktigt nära oss. När vi nu kommit in i den nya dalgången hade vi lite varierande terräng: Det var omväxlande lite vide, lite blött och lite stenigt. Dessutom var det lite svårt att veta var vi skulle gå, den här leden är inte så bra rösad utan folk har satt upp lite rösen när de gått förbi och de har gjort lite olika vägval. Men den allmänna riktningen var inte svår att följa. På andra sidan dalen ligger berget Viddjá, som har ett mycket stort ras i bergssidan. Vilka krafter det finns i naturen!

Viddjá

 

Nissonvággijohka

När vi kom fram till Nissonvággijohka som vi skulle korsa så förstod vi att vi befann oss lite för högt upp, och vi fick följa jåkken nedströms en bit.  Jåkken ligger här i en vacker kanjon som är djupt nedskuren i marken, så här gick det ändå inte att komma över till andra sidan.

Nissonvággijohka

Vi stannade för att fika och rekognoscera. Vid fikastället fanns ett överhäng över jåkken som man kunde gå ut på och titta ner i den virvlande forsen. Det kittlade lite i magen.

Nissonvággijohka

 

Fantastisk tältplats

Från fikastället kunde vi lite längre nedströms se en plats där jåkken inte längre låg i en kanjon, och den såg ut att flyta lugnare. Vi tyckte oss se några rösen vid jåkken som tydde på att det var en bra vadplats, och dessutom såg vi lite grön mark som såg tältbar ut på andra sidan, annars var det ganska stenigt här. Vi bestämde oss för att gå ner till Nissonvággijohka och försöka korsa den där, och sedan stanna för dagen. Vi hade egentligen planerat att gå längre, men det hade tagit lite längre tid än vi trott och vi visste att vi snart skulle komma in i ett ganska långt parti med besvärlig videterräng. Sagt och gjort, vi gav oss ner till jåkken till det tänkta vadstället, och vi kunde se att leden gick här. Nissonvággijohka kunde dock inte hoppas över, så vi fick byta till vadarsandalerna. Själva vadet gick bra, det var oproblematiskt, även om sista biten var ganska ström. Väl över på andra sidan gick vi upp för kanten till den lite plätt vi hade tänkt oss som tältplats, och vilken tältplats det var! Helt platt underlag, mjukt och inte alls stenigt, och dessutom relativt stort, så det var absolut inga problem att slå upp två tält där. Nära till jokkens brus hade vi också. En av de bästa tältplatserna hittills!

 

Kvällsbestyr

Vi slog Läger. B stod för middagen den här kvällen, och han hade förberett för ”Vandrande Jakob”: Snabbkycklingnudlar med torkade bananskivor och jordnötter. Det var jättegott med mat efter en dags vandring. Efter middagen fick vi lite kvällskaffe med en chokladbit. Vi gick för att leta efter ved. Inte helt enkelt att hitta på den här platsen eftersom det inte fanns några höga videsnår, men vi hittade i alla fall tillräckligt för att göra en liten mysig brasa, som vi satt vid tills det var dags att knyta sig.

%d bloggare gillar detta: