Här på bloggen har vi tänkt att vi ska skriva lite om vår utrustning, och vi går ut hårt genom att skriva om våra kartor.

När man är ute och vandrar i naturen är kartor naturligtvis av stor betydelse; man måste ju veta var man är och vart man är på väg. Kartorna är förstås avgörande om man är ute och går i obanad terräng, eftersom det då inte finns några markeringar att följa. Men även när man är ute och går på markerade leder är kartan av största vikt:

För det första är det ju högst intressant att veta var man befinner sig, inte minst för att veta hur långt man har kvar att vandra under dagen, var man kan tänkas hitta ett bra ställe med lite vatten för en lunchpaus eller om man närmar sig en jobbig uppförs- eller utförsbacke. Dessutom är det spännande att följa med på kartan för att se namnen på de olika fjäll, dalar, glaciärer och jåkkar man kan se.

För det andra är det ju inte alls säkert att det är så lätt att följa leden bara för att den finns på kartan. Vissa leder är små och sparsamt markerade eller går genom tät björkskog och är svåra att se. I sådana lägen kan det vara bra med kartan för att återorientera sig och komma tillbaka till sin planerade led.

För att orientera sig på kartan letar man efter riktmärken som fjäll, sjöar och jåkkar. Vi använder oss också mycket av höjdmarkeringarna och höjdmätaren på Christophes GPS-klocka; när man vet på ett ungefär var man är kan man leta rätt på den höjdkurva som stämmer överens med den höjd man ska befinna sig på och tillsammans med andra riktmärken kan man sedan lista ut var man befinner sig. Denna metod har vi använt oss av vid fler än ett tillfälle för att lista ut var vi är eller vart vi ska.

Nu när vi ska vandra Gröna Bandet behöver vi många kartor, och det finns några alternativ på kartor att använda sig av. Lantmäteriets fjällkarta finns tryckt i skala 1:100 000 med kartutsnitt över hela fjällkedjan. Det är tryckt på ett fukt- och viktåligt papper. På baksidan av kartorna finns information om området, samiska ortnamn och liknande. En annan fjällkarta som vi har fastnat för är fjällkartan från Calazo. De trycker sina kartor på ett material som heter Tyvek, som är ett sorts syntetmaterial gjort av plastfibrer. Detta gör att materialet är okänsligt för vatten, och man kan dessutom vika det många gånger (20 000 gånger enligt deras egen reklam) innan det slits ut. De har dessutom karttryck på båda sidorna av kartan, vilket gör att en karta ger ett större område än på Lantmäteriets kartor, vilket ger färre kartor och mindre vikt. Däremot har de inte kartor som spänner över hela fjällkedjan, så vi har fått kompletteringsköpa tre kartor från Lantmäteriet över Kallsjöområdet upp till Gäddede, och en över nordligaste Sverige.

De kartor vi behöver för vandringen är i tur och ordning:

Härjedalsfjällen, Rogen & Grövelsjön (Calazo)
Jämtlandsfjällen (Calazo)
Årefjällen (Calazo, 1: 50 000)
Z4: Skäckerfjällen – Kall (Lantmäteriet)
Z5: Åkersjön – Kall (Lantmäteriet)
Z3: Gäddede – Hotagsfjällen (Lantmäteriet)
Kittelfjäll – Borgafjäll (Calazo)
Ammarnäs – Hemavan (Calazo)
Kvikkjokk – Ammarnäs (Calazo)
Sarek & Padjelanta (Calazo)
Kebnekaisefjällen (Calazo)
Bardu (Turkart)
BD1: Treriksröset – Rostojávri (Lantmäteriet)

Allt som allt 13 kartor. Som ni kan se är det även en karta från Turkart, som spänner över större delen av sjätte etappen genom Norge. Den här kartan har varit den som varit det största äventyret att hitta; på hemsidan där vi läst om Nordkalottleden står det att man ska ha en karta som heter Indre Troms, men ingenstans har vi funnit denna karta. När vi var en stund i Stockholm passade vi på att gå in på Kartbutiken där vi fick hjälp av personalen att söka upp rätt kartutsnitt, som tydligen heter Bardu nuförtiden. Det är visst inte bara vi som gillar Kartbutiken. Tanterna har visst varit där och botaniserat nyligen. Den norska kartan är rolig på så sätt också att norr är inte uppåt som vi är vana vid, utan de har skurit ut kartan för att få bästa utsnittet istället. Så tänker de i Norge.

%d bloggare gillar detta: