Startpunkt: Nissonvággijohka
Slutpunkt: Vierrojohka
Datum:   28 juli 2012
Sträcka: 15 km

< Till dag 2
Till dag 4 >

Morgon vid Nissonvággijohka

Vi gick upp 7.30, gjorde frukost och gjorde oss i ordning för vandringen. Medan morgonförberedelserna pågick gick vi runt lite i de närmaste omgivningarna; följde man jokken lite nedströms blev den snart igen en kanjon, med fina överskjutande stenar:

Nissonvággijohka kanjon

Efter ungefär två timmar kom vi iväg. Det var lite småregnigt så vi hade regnkläderna på. Första biten av turen var en fin vandring, ganska högt uppe på bergssluttningen. Efter ett tag kunde vi se Rávttasjávri nere i dalen. När vi började närma oss lite mer videsnår stannade vi för fika. På fikaplatsen hade vi en vacker utsikt över den stora och vackra sjön, som ligger i Alisvággis östra del. När C fotade sjön upptäckte han något som rörde sig i vattnet. B plockade fram kikaren som han hade i packningen, och såg att det var en älg som badade nere i sjöns deltaliknande ände. Kan ni upptäcka den på bilden?

Rautasjaure älg delta

På andra sidan dalen står det ståtliga fjället Alip Vealevárri, som har ett brant stup med tjusiga rasrännor ner mot dalen, och detta berg kunde vi också beskåda från fikaplatsen.

Alip Vealivárri rasbrant

 

Djungel

Efter fikapausen gav vi oss in i videdjungeln. Videsnåren på den här sydsidan som vi vandrade på är mycket höga och frodiga, blandat med fjällbjörkar, och dessutom går man på skrå, så vandringen blev snabbt jobbig. Stigen var överväxt, och svår att följa, och all växtlighet gjorde att det gick långsamt framåt. Trots att det var besvärligt fanns det vackra platser mitt i allt det jobbiga, för det växte inte bara videsnår och björkar utan också vackra blommor här och där.

På grund av att stigen var så svårföljd tappade vi bort den, och gick på små djurstigar. Väldigt tröttsamt. Vi gick genom buskarna tills vi kom till en glänta i växtligheten där det låg ett litet jakthus (eller åtminstone var det var vi trodde det var), och där passade vi på att stanna för att göra lunch, som var västkustsoppa den här dagen. Vi passade på att pusta ut.

Efter lunchen fortsatte vi på en stig som gick bort från huset. Ganska snart började vi dock misstänka att detta inte var den stig som var markerad på kartan, för den var liten och eländig och överväxt, men framför allt så befann vi oss på fel höjd i förhållande till var kartan ville att stigen skulle ligga. Vid ett passande tillfälle la C ifrån sig ryggsäcken och gav sig av uppför fjällsidan för att leta efter den riktiga stigen. Och han fann den! Vi tog oss alla dit, och kunde fortsätta vandringen på den något bredare stigen. Det var fortfarande snårigt, men mycket mer lättvandrat. Vi korsade några fina jokkar:

vattenfall Bahkkabahokcohkka

Vid den tredje jokken som vi skulle korsa tog vi fikapaus. Det var en fin plats, med ett litet vattenfall.

vattenfall Bahkkabahokcohkka

 

Vierrojohka

Efter fikat korsade vi jokken och tog oss fram till den lilla kåtan som markerade platsen där vi skulle vika av ned i dalen. Utanför kåtan hade några slagit upp ett tält, och vi såg att vandrarna kurade inne i kåtan medan vi började nedstigningen i dalen. Ganska snart förstod vi att vi hade tagit fel stig igen, för stigen försvann. Hur som helst förstod vi i vilken riktning vi skulle gå: nedåt. Vi klafsade genom kärr och klev över björkgrenar och snår, och nu började vi bli rejält trötta. Det kändes riktigt skönt när vi till slut var nere vid Aliseatnu, inte långt från bron som vi hade siktat på.

Vi tog oss till bron och korsade älven och släpade oss den sista biten till Vierrojohka där vi hoppades hitta tältplatser. Som tur är fanns det fina platser även vid den här jokken, nästan lika bra som dagen innan. Vierrojohka är en jokk som kommer uppifrån Mårma, så den har med sig glaciärslam och är vackert turkosgrön. Den här dagen var det E och C:s tur att laga middag, och vi gjorde paella, medan de andra tvättade sig i jokken. Paellan smakade mycket bra efter denna tröttsamma dag. Efter maten gav vi oss iväg för att leta efter den förfallna kåtan som var markerad på kartan. Vi fann den inte, men vi hittade mycket drivved. Det såg ut som att det hade varit mycket vatten i jokken några veckor tidigare. Vi tog med oss mycket ved och gjorde upp en fin brasa, som vi satt vid en lång stund innan vi gick in i tältet för att knyta oss.

%d bloggare gillar detta: