Dag 9: Vássaloamijávri – Alesjaure

Startpunkt: Vássaloamijávri
Slutpunkt: Alesjaurestugorna
Datum: 13 juli 2012
Sträcka: 22 km

< Till dag 8
Till dag 10 >

 

Ner igen

När vi vaknade uppe vid sjön regnade det, faktum var att vi var inne i regnmolnet. Vi gick upp när det lättade lite, men vi slog ihop tältet i regn. Den här dagen hade vi egentligen tänkt att gå till någon av sjöarna Vuolip eller Bajip Čazajávri, som ligger ungefär 5 km från Alesjaurestugorna, men E:s kängor hade börjat läcka in under gårdagen så han var sugen på att komma till ett torkrum om regnet fortsatte. Första sträckan från sjön var samma som gårdagens uppstigning från Vistasdalen, fast nu nedför. Vadet gick bra även denna dag. Dagen innan hade C även kommit på att man kan ha regnbyxorna på under vadet, rulla upp vanliga byxorna undertill och spänna åt regnbyxorna nere vid fotknölarna. På så sätt kyler man inte ner benen, utan endast fötterna blir kalla. Under vägen ner fick vi se en riphona med sina små kycklingar. Honan rusade runt på ett lustigt sätt och spelade skadad för att vi skulle jaga henne istället för hennes ungar. Även ripungar var duktiga på att sitta stilla för att smälta in, så C kunde få en fin bild på en av dem:

 

 

Vistasdalen

Snart kom vi ner i dalen som är täckt av frodig och tät fjällbjörkskog. Så här såg stigen ut:

 

Som man också kan utläsa av bilden var vädret inte så spännande. Här i skogen såg vi (och hörde när vi skrämde upp dem) vid ett flertal tillfällen fåglar, som troligtvis var dalripor/moripor, som är ganska nära släkt med fjällriporna, men föredrar skogen framför kalfjället. Vi gick på ganska bra i djungeln, det var blött och inte särskilt inbjudande till paus. Vid lunchtid stannade vi till och kokade soppa, och blev omgångna av en snabbvandrare. Det började regna igen så soppan intogs stående. Emellanåt när skogen var lite mindre tät kunde man se lite av omgivningarna, bland annat där dalen Unna Visstasvággi börjar (unna betyder liten/lilla på samiska), och det kan vi se här:

 

Småningom kom stigen ut lite ur skogen och gick ett tag ganska nära jokken som rinner genom hela dalen (Visttasjohka). På andra sidan kommer det ner en hel del tvärjokkar från bergen på andra sidan dalen, och de bildar små svämkäglor innan de rinner ut i den större jokken:

 

 

Regnigt i Vistasdalen

På eftermiddagen regnade det ganska mycket, men omgivningarna var vackra. Övre delen av Vistasdalen räknas av många som en av de vackraste delarna av fjällen har vi läst, det skulle vara intressant att göra om vandringen under lite bättre förhållanden, mindre hällregn. Med så mycket regnande blir det mycket vatten i jokkar och vattenfall som blir mycket tjusiga:

 

På ett annat ställe fick vi vara med om att stigen förvandlades till en bäck, vi såg vattnet komma rinnande i den lilla fåran som stigen hade skurit i marken, som en katastroffilm i miniatyr! Leden gick förbi ett område med stora flyttblock och sedan var det en stigning upp mot vattendelaren. Leden passerar jokken i övre delen av dalen, där den rinner genom en kanjon nära ett vattenfall, vattnet i jokken kommer (bland annat) från glaciärerna uppe vid Mårma och därför heter den här Moarhmmájohka, den rinner ihop med en jokk från Bajip och Vuolip Čazajávri innan den byter namn till Visttasjohka.

Efter att jokken passerats var det en stigning upp till den lägre av sjöarna (Vuolip). De ligger väldigt naturskönt i varsin liten gryta med mycket gräsmarker runt omkring sig. Vid den nedre ligger en förfallen kåta och här såg vi även en renflock som mumsade på gräset. Trots att det var vackert stannade vi inte så länge emedan det regnade och blåste, utan vi fortsatte snart upp till nästa sjö. Tvärs över sjön låg ett fint vattenfall:

 

Här skulle vi väl ha stannat vid finväder, men kängorna var nu rejält blöta och bastun vid stugorna lockade. Även i regn vill man läsa kartan och då kommer det väl till pass att använda kartor i materialet tyvek som tål vatten:

 

 

Alesjaure

Efter denna sjön gick det nu nedför hela vägen till den stora sjön Alesjaure (Alisjávri). När man kommer ut från Vistasdalen hamnar man vid ett sameviste. Vi hade hamnat bredvid leden lite och genade lite för att inte hamna mitt bland husen. Snart var vi nere bland videsnår och mygg, och en jokk som var full av vatten och omöjlig att komma över torrskodd. Bara att dra på sig sandalerna igen för att vada. Efter vadet fortsatte vi med sandalerna på, för vi orkade inte byta tillbaka och vi var nästan framme. Sista biten fram till stugorna var lite dryg, för här gick det uppför och det var ändå en liten bit kvar trots att vi redan sett målet. Här såg vi två samer komma körande på sin lilla ”väg” med fyrhjuling respektive motorcykel.

 

Kväll vid stugorna

Snart nog var vi framme vid stugorna och gick över den (ganska långa) bron över Aliseatnu (eatnu = älv) och uppför den branta backen upp till stugläget. Vi drog av oss regnställen och gick in i huvudbyggnaden för att betala för en tältplats. Vi passade även på att köpa stugmärke, godisnappar på rea och varsin folköl till maten. Vi letade rätt på en tältplats som vi tyckte var tillräckligt bra (spoiler: vi kunde ha letat lite mer!!), vid Alesjaurestugorna är det stenigt och inte särskilt lätt att finna en plan tältplats. Sedan stoppade in våra grejer i torkrummet i den närmsta stugan och begav oss mot bastun. Det var härligt att tvätta av sig och att värma sig efter den regniga dagen. Här fanns det ganska mycket folk att prata med: en fjällförare (guide) från Abisko turiststation som var där på sina lediga dagar, en utav stugvärdarna som hade bastutjänst (det finns sämre jobb), så småningom när det blev mixad tid kom det även in ett tyskt och ett svenskt par som skulle vidare mot Tjäktja nästa dag men gärna ville gå hela vägen till Sälka (som vi gick förra året).

Efter det långa bastupasset gick vi upp till vår stuga och lagade middag, som ikväll var älgskav och potatismos med rårörda lingon. Det blev en ganska sen middag eftersom vi hade bastat till efter klockan nio. Nu var vi ganska trötta så efter disken gick vi och la oss.