Dag 40: Adolfsström – Jäkkvik

Startpunkt: Adolfsström
Slutpunkt: Kyrkans Fjällgård, Jäkkvik
Datum: 25 juli
Sträcka: 22 km

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-07-25 Adolfström – Jäkkvik.GPX”]

Morgon i Adolfsström

Kylig morgon

Vi är först upp på campingen (det är vi och två husvagnar, så finns det stugor också). Det är rätt så kallt, termometern på väggen visar på 4 °C, men det är soligt och fint. Vid halv nio kommer vi iväg och det verkar inte som att Johanssons är uppe än, så vi går utan att säga hej då. Vi letar rätt på platsen där Kungsleden startar igen. Till att börja med är det en körväg och mycket riktigt stöter vi snart på en farbror på fyrhjuling. Första biten är det barrskog vi går genom, sen kommer vi lite högre upp och granarna och tallarna byts ut mot björkar. Det rör sig ute i markerna: vi tittar en stund på en andfamilj som simmar runt i en liten tjärn, och vid ett tillfälle hör vi ett djur braka iväg bland träden, är det en älg eller kanske en ren? Leden går en stund en bit över sjön Luvtávrre som glittrar mellan löven, innan leden tar oss ner till en bro över sjöns utlopp. Här stannar vi en stund för fika och här får vi se en skrakhona med ett pärlband av ungar simma omkring.

Pieljekaise nationalpark

Den lilla bäcken vi gått över markerar också gränsen till Pieljekaise nationalpark, som vi nu alltså befinner oss i. Pieljekaise nationalpark är den första av Sveriges 29 nationalparker som vi ska vandra genom. Nationalparken ligger i ett lågfjällsområde och är framför allt känt för sin örtrika fjällbjörkskog (det är för att bevara den naturtypen som nationalparken skapades). Pieljekaise var en av de 9 första nationalparkerna som skapades 1909 (de första i Europa). Namnet Pieljekaise, eller Beljijgájse som man skriver på den samiska dialekt som området tillhör, betyder öronberget, och det är alltså fjället som vi är på väg mot som ska likna ett hundöra (fjället har en dubbeltopp). Terrängen är ganska stenig här så vi är glada för att det är torrt, blir lätt väldigt halt på stenblock annars. Det är en fin och frodig skog vi går igenom. Vid nästa bro stannar vi för en vätskepaus, det är varmt att vandra i solskenet.

Pieljekaisestugan

Härifrån är det en ganska kort uppförsbacke till Pieljekaisestugan, som ligger inbäddad i grönskan: runt stugan växer mängder av höga örter, framför allt torta och nordisk stormhatt. Pieljekaisestugan är lite som Rävfallsstugan, det är öppet in till köksavdelningen men för att komma in till sovrummet behöver man nyckel (som man kan få tag på i Adolfsström eller Jäkkvik). Vi ska ju vidare så vi har ingen nyckel med oss, men vi kan ändå beskåda Pieljekaisestugans stora sevärdhet: den stora älgkronan som hänger ute i hallen. Hornen kommer från en älgtjur som hittades död i parken, den hade blivit ihjälstångad av en annan älg. Det är en 18-taggare (9 taggar på varje horn) och man kan tydligen se bitmärken från järv i skoveln om man vet vad man tittar efter. Mycket imponerande i alla fall. Här inne i stugan är det svalt och skönt, så det passar bra för en lunchpaus. Vatten har letts från en kallkälla i en ränna till precis utanför huset. Stugan har också gasspis, men eftersom vi inte har betalat för oss använder vi vårt eget kök. Vi läser i gästboken att andra gamla Gröna Bandare varit här, både Johanna några dagar tidigare och Tanter på Tur för ett år sen.

Jäkkvik

Lunchpausen blir ganska lång för att undvika den värsta middagshettan, men så småningom är det dags att traska vidare den sista biten upp på fjället. När vi kommit över krönet får vi en fin utsikt framåt över Hornavan och berget Riebnesgájsse på andra sidan dalen. Här på Pieljekaises sluttningar, strax innan vi går ut ur nationalparken, stannar vi en stund och plockar kåsan full med hjortron. Lite senare, nere vid skogsbrynet, kommer vi fram till en fin raststuga där vi tar en kort paus. Vi börjar stöta på en del andra vandrare, som ser ut som att de är ute på dagstur från Jäkkvik. Sista vägen ner till byn är ganska brant. GPS-klockan visar på 22,1 km och inte alls 27 km som damen i Adolfsström påstod. (Samma siffra står för övrigt också i broschyrerna om Pieljekaise nationalpark, hmm…) Nästan det första vi stöter på när vi kommer in i Jäkkvik är Kyrkans Fjällgård. Den har vi hört mycket gott om och här tänker vi bo, så vi kliver in i huvudbyggnaden och pratar med den trevliga receptionistkillen en bra stund innan vi betalar för oss och går ut och slår upp tältet på baksidan.

Värmlänning i fjällen

Sen promenerar vi bort till affären. Utanför handlaren står det en kille och steker hamburgare. Vi har fått ett uppdrag från Johanna att kolla om han har fått pengar för en hamburgare som hon hade handlat. Det hade han, och vi köpte varsin hamburgare när vi ändå var där. Det visar sig att han kommer från Deje (i Värmland) och är här i Jäkkvik när det är fjällsäsong och jobbar som kock. När vi käkat klart går vi in och handlar. Det blir korv och bröd, chips och öl och något som heter kaffeost. Detta är en osaltad typ av färskost som liknar halloumi i konsistensen och som är något som äts här uppe i norra Norrland. Vi frågar kassörskan vad vi ska göra med den och hon berättar att man antingen kan stoppa den i ugnen och äta den med hjortron, eller skära den i små bitar och lägga det i kaffet. Spännande.

Myskväll i Jäkkvik

Vi går tillbaka till Fjällgården där vi träffar paret från igår, som till slut gick hela vägen till Jäkkvik de också. Medan vi lagar mat i servicehuset snackar vi lite mer med dem: de heter Ann-Charlotte och Jimmy och bor i Jönköping. Förra året vandrade de mellan Hemavan och Ammarnäs och i år fortsätter de Kungsleden mellan Ammarnäs och Kvikkjokk. Vi kommer överens om att beställa båtskjuts över sjön Riebnes tillsammans. Gröna Bandets regler tillåter nämligen att man åker motorbåt över de fjällsjöar där lederna går, om det inte finns något alternativ till motorbåten, och Riebnes som vi kommer till imorgon är ett sådant ställe. Vi äter vår middag och till efterrätt lagar vi ugnsbakad kaffeost med hjortron. Det är gott, smakar som en blandning mellan halloumi och ostkaka. Sedan dricker vi te och pratar med en trevlig tysk kille som var ute och vandrar på Kungsleden. Hans ursprungsplan hade tydligen varit att vandra norrut från Abisko, mot Treriksröset, via Nordkalottleden (som vi ska göra under etapp 6), men det dåliga vädret som hade varit då hade fått honom att välja den mer välvandrade leden söderut. Efteråt går vi en kvällspromenad till det gulliga kapellet i byn. Här finns det lite informationsskyltar om predikanten Lars Levi Laestadius, som grundade laestadianismen. Han föddes här i Jäkkvik, även om han aldrig tjänstgjorde som präst här utan i Pajala. Kvällshimmelen är förunderligt vacker när vi vandrar tillbaka till Fjällgården, där det nu är dags att krypa till kojs.