Dag 34: Hemavan – Syter

Startpunkt: Hemavans Fjällcenter
Slutpunkt: STF Fjällstuga Syter
Datum: 19 juli
Sträcka: 25 km

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-07-19 Hemavan – Syterstugan.GPX”]

Morgon dag 34 vid Kungsledens startpunkt

Kungsleden

Nu är vi inne på andra hälften. Idag börjar vi vandra på Kungsleden. För en gångs skull är det inte regn när vi startar en ny etapp, men lite halvväxlande molnighet. Vi stiger upp och äter frukostbuffé och städar ur vårt rum. Efter detta går vi upp till portalen vid Naturum där Kungsleden startar. Här stannar vi för att ta lite bilder innan vi börjar vandringen upp på fjället. Ganska snart kommer vi till ytterligare en portal. Här i Hemavan börjar nämligen en annan vandringsled: Drottningleden, som startar här och går till Laisaliden. Denna led är 9 km lång och alltså betydligt blygsammare än Kungsledens cirka 44 mil. Efter att vi passerat Drottningledsportalen fortsätter stigningen, som är ganska måttlig hela vägen upp på kalfjället. På vägen upp passerar vi också gränsen till Vindelfjällens naturreservat, som är Sveriges största skyddade område. Det förs diskussioner om att skapa en nationalpark av området, och vi ska vandra flera dagsetapper genom reservatet. Väl uppe över trädgränsen har vi en fin utsikt över Hemavan och Umeälvsdalen och fjällen på andra sidan.

Syterskalet

När vi kommer lite längre fram är det också vacker utsikt framåt mot Norra Storfjället och Syterskalet. Detta är en cirka en mil lång dal som skär igenom Norra Storfjället som en bumerangformad båge. Den norra delen (efter böjen) är en nästintill perfekt formad U-dal. Kungsleden går här i dalen, och vi ska vandra genom hela Syterskalet idag. Många som vandrar här tar hjälp av stolsliften nerifrån byn för att komma direkt upp på fjället, men vi får ju traska hela vägen. Vi går snart förbi två familjer med ganska små barn. Det är jättefin vandring häruppe, grönt och fint och dramatiska berg och i dalens mitt porlar Västra Syterbäcken på. En liten grupp med rentjurar visar sig vid några tillfällen.

Trevligt i Viterskalsstugan

Vi närmar oss Viterskalsstugan som är första fjällstugan på Kungsleden (om man vandrar söderifrån), men den är länge dold bakom bergssidorna. Vi kommer fram till stugan precis där dalen börjar kröka. Den ligger otroligt vackert här mitt i Syterskalet, och här ser man också in i den hängande dalen Viterskalet som letar sig in mellan topparna i den norra delen av bergsmassivet vi vandrar genom. Vi är sugna på att komma in och prata lite med stugvärden och att köpa ett stugmärke. Medan vi kränger av oss ryggsäckarna ute på förstutrappan kommer värden Göran ut och hälsar oss välkomna. Vi får komma in i värmen, men något stugmärke har de inte till försäljning; tydligen finns stugmärken bara norröver och inte här ”nere” i Vindelfjällen. Däremot har de en stämpel som de gärna ”bjuder” på i vår dagbok. Viterskalsstugans märke föreställer en Kung Karls Spira. Göran och hans son Alfred har bakat tigerkaka, och vi blir bjudna på kaka och kaffe mot att vi berättar om vår Gröna Bandet-vandring som de är mycket intresserade av. De har varit stugvärdar länge, men det är första året i Viterskalsstugan. Tidigare har de varit i Aktse, som vi kommer passera under etapp 5. De rekommenderar oss att ta en tur upp till Skierffe, som är världens vackraste plats enligt dem. Tur att vi har en extradag till förfogande och slipper stressa, för det vill vi ju inte missa.

Vacker dal

Efter en mycket trevlig fikastund är det dags att vandra vidare. Vi vandrar runt ”svängen” just som fyra korpar kommer flygande över våra huvuden, och vi får dessutom syn på våra rentjurar igen. Sedan öppnar sig dalen i ett perfekt U. Branta bergssidor och ett alldeles platt, grönt golv. I den här fantastiskt vackra omgivningen ska vi nu vandra i ca 6 km. Vi möter några andra vandrare, bland annat en man som går så långsamt att vi ett tag funderar på om han vandrar åt samma håll som vi och att vi är på väg ikapp honom. Vi stannar och pratar lite och det visar sig att han lider av artros, men han kan ändå inte hålla sig från att ge sig ut och fjällvandra. Han började i Ammarnäs och går mellan stugorna och tar en dags vila i några av stugorna. Allt går om man verkligen vill det! När vi närmar oss Syterskalets slut träffar vi på en mycket stor renflock som går längs med oss ett längre stycke. Vilken känsla! Vi har läst i Grundsten att det ofta rör sig stora renflockar här, och det får vi verkligen uppleva. Såhär i änden av dalen börjar det blåsa ganska kraftigt, dalen leder ju vinden som i en skorsten. Det är tydligen ganska vanligt här, så de har tänkt till och satt upp en raststuga just här. Det passar fint för att ta en paus med en lite senare lunch. När vi sitter därinne och kurar kommer en kungsörn och flyger förbi utanför fönstret. Mäktigt!

Till Syter

När vi sedan går vidare är det fortfarande blåsigt och nu också molnigt. Vi möter lite vandrare som kommer med vinden i ansiktet och de verkar trötta. Vi tycker dessutom synd om dem som missar det magnifika skådespel som Syterskalet är. Trots att de ska vandra genom det kommer de missa det mesta på grund av de låga molnen. Efter raststugan går leden först ner ett stycke och sen upp igen över Sjul-Olsaxeln, som är en utlöpare från Norra Sytertoppen som vi just passerat. Norra Sytertoppen är Västerbottens högsta fjäll med sina 1768 möh, men vi ser den inte då den är höljd i moln. Från Sjul-Olsaxelns krön ser vi ner över Tärnasjöns bäcken, och några kilometer framåt ligger Syterstugan som är målet för dagen. Det är ett skönt medlut ner till stugan där vi blir väl mottagna av stugvärden Maggan och Mats som är det och praktiserar några dagar som en del i sin stugvärdsutbildning. De visar oss på några olika tältplatser och vi väljer ut en som är relativt vindskyddan vid Svärfarbäcken (Voehpejohke) som forsar förbi stugplatsen. Efter att vi har satt upp tältet går vi in och lagar mat i stugköket. Vi talar med en tysk kvinna som också är här över natten. Sedan kommer Maggan och Mats in i köket och gör sin middag. I de stugor där vi bott förut har stugvärdarna haft egna kök, men här äter de tillsammans med gästerna, vilket vi tycker är trevligt. Vi passar på att prata med dem, och det blir mycket snack om olika fjällvandringar och stugplatser. Det visar sig också att vi delar ett favoritberg med Maggan: Mádir i närheten av Singistugorna, där hon också varit värd. Det blir ganska sent innan vi kommer i säng, det har varit en mycket bra vandringsdag.