Startpunkt: Ritsem
Slutpunkt: Sjö NO om Guossjájávrre
Datum: 27 juli
Sträcka: 7 km + 3 km

< Till prolog
Till dag 2 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/d1.GPX”]

Förmiddagsbåttur

Första dagen på sommarens vandring vaknar vi i tältet i en liten glänta i skogen vid Akkajaures strand. Vi har inte haft någon väckarklocka på ringning utan sovit tills vi vaknar av oss själva, båten går inte förrän 10.14 så vi har ingen brådska. Nattsömnen har varit god och vi vaknar utvilade. Idag börjar det på riktigt! Förväntningarna är höga på den här vandringen som ska ta oss igenom Padjelanta nationalpark som vi har hört så mycket gott om från alla möjliga håll. Morgonrutinerna som blev väl inarbetade förra året sitter i och vi är klara att ge oss iväg efter en timme. Dags att vandra ner till båtplatsen, idag tar vi inga chansningar utan är på plats i god tid. Vid tiotiden kommer båtförarna ner till båtlänningen och kör igång båten M/S Storlule som ska ta oss till Vájsáluokta. Vattenståndet i sjön som är en stor vattenreservoar är ganska lågt och det blir en liten promenad genom stenskravlet ner till båtbryggan, som vilar på skenor så att man kan justera höjden efter vattennivån som skiftar med ungefär 30 meter under året. Båtresan över till andra sidan tar över en timme. Det är ganska långt och dessutom gör båten två uppehåll: först i Änonjálmme och sen lite längre västerut i Vájsáluokta där vi alltså ska börja vandringen. Padjelantaleden har alltså två olika startpunkter i norra änden. Dessa två grenar av leden är ungefär lika långa, men den östra stiger inte lika fort och man går lite längre i björkskogen medan om man går den västra grenen kommer man snabbare upp på kalfjället, men får i gengäld en brantare stigning. Båtresan ger oss en fin utsikt över Áhkká och nya toppar och glaciärer framträder efter resans gång. Mellan Änonjálmme och Vájsáluokta går båtresan under den stupande nordbranten på fjället Boalnotjåhkkå, som vi tänkt bestiga ikväll. Vädret är lite växlande molnighet med en hel del sol. Några andra båtresenärer kommenterar att det är fint väder, men båtföraren säger att det är förhållandevis dåligt väder idag, jämfört med det soliga och varma vädret de har haft i en månad.

Vájsáluokta

Till slut kommer vi fram till båtbryggan vid Vájsáluokta. Här ligger ett sameviste och barnen i byn har samlats vid bryggan för att bada. Vi går upp till STF-stugan som ligger här för att göra oss klara och för att köpa stugmärket. Stugan har dessvärre övergivits av sin värd som är ute på en tur och vi bestämmer oss för att göra i ordning vår lunch utanför huset och hoppas på att värden återvänder under tiden. När vi har ätit klart kommer någon, men det är ingen värd utan två tyskar som först vandrat från Abisko till Ritsem och sedan några dagar söder om Akkajaure. De har alltså precis avslutat sin vandring och vi pratar med dem en liten stund innan vi inser att vi får ge upp stugmärket för den här gången (det går ju att komma tillbaka) och börja vandringen. Den första dryga kilometern går längs med sjön en bit ifrån genom stranden inne i björkskogen. Det är ganska stenigt och småkuperat, men nu äntligen är vi på väg.

Kyrkkåta

Nära den brusande Sjváltjájåhkå kommer vi fram till en kyrkkåteplats. Här ligger två kåtor: en äldre kyrkkåta som invigdes 1947 och en nyare  som byggdes 1984. Den äldre kåtan är låst, men den yngre kan vi gå in i och kolla. Det är väldigt mysigt härinne. Framme vid det lilla koret hänger en ljuslykta gjord av hopkopplade renhorn. Mycket snyggt, en sån kanske vi skulle kunna fixa? Efter denna lilla paus tar vi bron över Sjváltjájåhkå innan stigen svänger söderut och det blir uppförsbacke.

Kalfjäll

Det är inte så brant som vi befarat, men varmt och jobbigt nog för oss som inte tränat på att gå i uppförsbacke på ett tag. Men uppförsbacken innebär att vi ganska snart kommer upp över trädgränsen, och då händer det där magiska som Carl von Linné beskriver så bra i sina dagboksanteckningar från sin Lapplandsresa i Padjelanta: ”När jag kom uppå sidan av det, tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag kom upp i det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller Afrika, ty både jordmånen, situationen och alla örterna voro mig obekanta. Jag var nu kommen på fjällen.” Nu äro väl förvisso inte jordmånen, situationen och så vidare oss helt obekanta. Men känslan av att komma upp på kalfjället, känna en svalkande bris som för med sig fjällets alla speciella dofter, är som att föras uti en ny värld varje gång. Allting stannar upp. En del av våra hjärtan bor här uppe på fjällen. (Vi har anledning att återkomma till von Linnés Lapplandsresa senare i vår reseberättelse).

Mot Guossjájávrre

Häruppe på kalfjället ser vi att vi följer en bäckravin som så småningom öppnar upp sig till en vidare dal. Det är ganska stenigt runt oss. Där vi passerar en bäck gör vi ett stopp för en paus där vi dricker friskt fjällvatten och äter lite nötter innan det är dags att vandra vidare. Vårt mål för dagen är någon av de små sjöarna nordost om Guossjájávrre. Det är fortfarande ganska stenigt och nere vid sjöarna är det blött, så det kan bli en utmaning att finna en tältplats här, men eftersom vi har tänkt oss en liten topptur ikväll vill vi inte heller vandra för långt. Vid den sista småsjön tar vi oss ner från stigen, ställer ifrån oss ryggsäckarna och går och rekar. Det är ganska myrigt här, men till slut hittar vi en acceptabel plats… Precis där vi ställt av oss ryggorna. Jaja, det är fint här, men det blöta området som är runt omkring gör att det är ganska mycket insekter på platsen.

Boalnotjåhkkå

Vi smäller upp tältet, bäddar i ordning och gör oss klara för en liten topptur. Då vi kommit lite längre än vad vi från början tänkt oss satsar vi i första hand på den något lägre toppen på Boalnotjåhkkå 1083 möh som ligger lite längre söderut. På väg upp ser vi en stor rovfågel som sitter på en klippa och skriker, kanske är det en fjällvråk. Vi tycker att det är ganska jobbigt att gå uppför backen, men väl uppe får vi lön för mödan: Fin utsikt över Áhkká, Gisuris och Niják och den stora älven Vuojatädno. Vi blir kvar ett slag och njuter och fotograferar. Bestämmer oss för att låta oss nöja med den här toppen, och går tillbaka till tältet.

Kikärtsröra

Vid tältplatsen är det dags för tvagning i sjön, ganska varmt men lite jobbiga mygg. Sedan blir det middag. Idag blir det kikärtsröra, en enkel och god vegetarisk rätt från Torka Mat. Rätten består av torkade kikärter, torkad paprika och torkad fetaost, som man blandar med hett vatten och låter stå tills det blir mjukt. Tricket med kikärterna är att tillaga dem hemma och sedan torka de färdigkokta ärterna. Middagen är mycket god och mättande, det blir en god krämig konsistens av fetaosten som smälter till hälften. Efter disk är det dags att gå till sängs. En härlig första dag.

%d bloggare gillar detta: