Startpunkt: Duottarjávrre (ca 1,5 km NO om Tuottarstugorna)
Slutpunkt: Gárránisjågåsj
Datum: 3 augusti
Sträcka: 16 km + 2 km

< Till dag 7
Till dag 8 >

Morgon d8

Morgon vid stranden

Lugn morgon

Vi har gott om tid idag, vi ska inte gå så långt. Så när vi vaknar tar vi det lugnt, vi skriver dagbok eftersom vi inte orkade göra det igår kväll när vi kom hem och det dessutom var för mörkt. Vi gör våra morgonsysslor och packar ihop lägret. Idag tar det lite extra tid för oss eftersom vi måste klura ut hur vi ska få fast alla renhornen på ryggsäckarna. Christophe bär på flera småhorn och Emil bär på det stora sarvhornet vi hittade igår. Efter lite trixande får vi fast alla horn och kan lämna vår fina strand. Ursprungsplanen hade varit att sova uppe vid otillgänglighetspolen och sedan gå mot och följa Vássjájåhkå till Tarraluoppalstugorna, men eftersom vi valde att sova vid Duottárjávrre och var uppe vid Rissájávrre igår känns det mer naturligt att gå tillbaka till Padjelantaleden och följa den. Idag är det dessutom inte fantastiskt väder, det är ganska mycket moln och det blåser fortfarande friskt. Så vi följer sjön tillbaka samma väg som vi kom igår. Precis innan vi kommer fram till vadet över till stugplatsen får vi syn på en renko med två kalvar. De försvinner naturligtvis när de ser oss, de vadar över på samma ställe som vi ska ta oss över alldeles strax. Vadet är också det här ett plaskande enkelt vad, sen är vi framme vid Tuottarstugorna. En liten backe upp, sen befinner vi oss mitt bland husen. Inte en själ syns till när vi passerar stugplatsen.

 

Padjelantaledens höjdpunkt

Naturen efter Tuottarstugorna är småkullig, men ändå öppen, med fin utsikt mot Gierggevárre på vår högra sida och mot Sarekfjäll på vår högra. Bland annat ser vi Vássjábákte som vi har som plan att bestiga imorgon om vädret tillåter, så vi spanar också över en fiffig väg att ta sig upp på toppen. Här i närheten av leden ligger det många små tjärnar och sjöar. I en liten pöl simmar någon slags mörk andhona med sina små ungar och vi stannar och fotograferar lite. Vid nästa sjö tar vi en paus. Efter en något större sjö och ett enkelt vad blir det lite uppförsbacke igen och vi passerar Padjelantaledens högsta punkt. Den är helt odramatisk längs med sidan av ett fjäll och är inte markerad på något sätt. Jämför t.ex. med Kungsledens högsta punkt Tjäktjapasset, som är ett pass, och där det finns skyltar och en liten raststuga. Känslan av Padjelantaleden är över huvud taget lite mer tillbakalutad. Efter den högsta punkten blir det förstås nedförsbacke. Så småningom öppnar sig utsikten över den övre delen av Tarradalen. På andra sidan kan vi se det lilla fjället Nuortap Gárránistjåhkkå som sticker upp som ett horn ur sidan på det större fjället Låptåtjåhkkå. Där uppe, i närheten av bäcken Gárránisjågåsj, ska man kunna tälta har vi läst i Grundsten och det är det som är målet för dagen. Men först ska vi alltså ner i dalen där Tarraluoppalstugorna, som vi också får syn på efter ett tag, ligger. En bit ner i den ganska långa backen stannar vi vid en liten jåkk och gör lite lunch. Idag blir det lapskojs; så här när slutet av vandringen börjar närma sig kan vi snylta lite på extramiddagarna (vi kan ju alltid käka soppa en kväll om det skulle behövas). Medan vi äter ser vi flera vandrare som är på väg åt vårt håll, uppför backen. Det ser ut att vara lite småjobbigt.

 

In i Sarek

Efter lunchen fortsätter vi sista biten ner och tar bron över Vássjájåhkå. Det innebär också att vi lämnar Padjelanta nationalpark bakom oss och går in i en ny nationalpark: Sarek. För Tarraluoppalstugorna ligger faktiskt innanför Sareks gränser. Stugplatsen är nästan lika ödslig som det var vid Tuottarstugorna, men det är en tältare framme som vi hejar på. Sedan följer vi stigen ner i videsnåren. Området söder om Tarraluoppalstugorna fram till sjön Darreluoppal är våtmark och en del av ett delta och här växer det således mycket mycket vide. Återigen är vi glada över stigar och spänger som gör det enkelt att ta sig fram. Efter ungefär en kilometer går vi ut ur Sarek igen, och strax kommer vi till Gárránisjågåsj, som vi korsar, innan vi lämnar Padjelantaleden för gott för den här gången. Nu ska vi ta oss upp för sidan av berget. I början genom tät videdjungel, så det går lite trögt. Efter en liten stund får vi syn på en liten stig lite närmare jåkken och vi kastar oss genom det snåriga videt (machete vore praktiskt) tills vi når den lilla stigen. Sedan blir det mindre snårigt, men till en början är det ganska brant och jobbigt. Vi har ju fått lite extra tyngd på ryggsäckarna i och med at vi plockat med oss lite renhorn, men det får vi stå ut med. Gárránisjågåsj går genom en kanjon lite högre upp, men här har videsnåren slutat och vi kan gå en bit från bäcken på rished. Den lilla stigen vi följer finns fortfarande kvar med är mycket otydlig och försvinner här och där, så det är bra att ha jåkken som ledstång. Efter lite drygt hundra höjdmeter gör Gárránisjågåsj en skarp sväng söderut och vi får nu gå mer på skrå. Så småningom kommer vi in i en liten dalgång mellan Nuortap Gárránistjåhkkå och Låptåtjåhkkå, och här är det återigen lite videsnår att ta sig förbi, men de är inte alls lika höga och besvärliga här. Precis när vi går in i dalen kommer en örn och flyger rakt över våra huvuden, innan den fortsätter upp mot Låptåtjåhkkås toppar där den cirklar ett litet tag. Mäktigt!

 

Sökandet efter Prestemansstenen vid Gárránisjågåsj

Vi fortsätter vår vandring uppåt tills vi kommer upp till en platå. Här någonstans går den gamla präststigen som prästerna gick från Kvikkjokk för att ta sig till Alkavare kapell. Det var också här som Carl von Linné vandrade på sin Lapplandsresa på väg till Stáloluokta. Han gick för övrigt ner här till Tarraluoppal, på samma sätt som vi gick upp; den vägen vi ska ta oss till Kvikkjokk kallar Grundsten således för Linnés väg. Här ska det ligga ett stort stenblock som kallas för Prestemansstenen, där prästfolket tog paus på sin vandring. Enligt Grundsten ska stenen vara iögonfallande och det ska finnas bra tältplatser runt omkring. Grejen är bara den att platån är fullkomligt översållad med stenblock och vi hittar inget som verkar mer iögonfallande än något annat. Efter en stunds planlöst letande bestämmer vi oss för att gå tillbaka till Gárránisjågåsj och söka en tältplats här. Då vi har tänkt oss en dagstur imorgon vill vi ju helst ha en bra plats också. Efter en stunds letande hittar vi en plats som är bra. Plan gräsmark i närheten av jåkken. Vid tältplatsen växer blåklockor, både blå och vita. Vi fikar lite och sedan går vi ut i omgivningarna. Vi följer Gárránisjågåsj upp till ett litet vattenfall, och här hittar vi ett stort block med ett röse ovanpå. Är det det här som är Prestemansstenen? Sedan går vi tillbaka och tvättar oss och lagar middag. Idag gör vi russin- och linscurry, en vegetarisk rätt från Fjällmat. Mycket enkelt att göra iordning hemma, bara lägga ihop linser och en kryddblandning av gurkmeja, garam masala, ingefära och vitlökspulver, samt lite buljongtärning, russin och nötter. På fjället är det bara att fräsa kryddorna lite och koka tillsammans med linserna. En smarrig och ganska mild smak.

 

Kvällstur

Efter middagen kollar vi kartan inför imorgon och gör upp planer om vädret är emot oss (då fortsätter vi mot Kvikkjokk, och tar det lite lugnare bara). När vi går ut ur tältet har vi lite renar utanför. Trevligt! Sedan tar vi en liten kvällstur upp på Nuortap Gárránistjåhkkå. Det är ganska disigt i luften, men vi får ändå en fin utsikt ner över Tarradalen. Diset gör också att det blir en fin rosa solnedgång. När vi kommer tillbaka har vi lite renar utanför tältet igen. En av renarna, en ljus, är väldigt orädd. Vi sätter oss i tältet men har öppet, och hon kommer fram bara några meter från oss för att beta på en tuva som verkar vara extra god eftersom hon återvänder dit flera gånger. Efter en stund kryper vi ner i sovsäckarna och säger godnatt till varandra och till renen.

 

%d bloggare gillar detta: