Startpunkt: Dærtahytta
Slutpunkt: Rostahytta
Datum: 18 augusti
Sträcka: 16 km

 

< Till dag 63
Till dag 65 >

Morgon dag 64

Morgon framför Hárvvesoaivi

 

Morgon i full stuga

Vi är bland de första upp i stugan, så vi hinner laga frukost innan ruschen drar igång. På grund av detta kan vi komma iväg ganska tidigt, efter att ha sagt hej då till alla i stugan. Idag är det klar himmel och soligt, vilket vi är mycket glada för. Det ger oss också en fin överblick över platsen vi varit på. Utsikten från stugan är jättevacker, och den missade vi helt igår på grund av molnen. Till en början går vi på gräs i en uppförsbacke. Leden sicksackar lite fram och tillbaka över en liten jokk.

 

Stenigt

Vi går in i en gryta där blockmarkerna startar i en kraftig uppförsbacke. Vi förstår varför det här partiet kan vara besvärligt i dimma eller i regn; stenarna är fortfarande lite hala efter gårdagens blötväder, men vi kommer upp utan bekymmer. Det här steniga avsnittet, som är ett riktigt blockhav (bara sten), fortsätter i flera kilometer, men det går förvånansvärt bra att vandra över. Under ett parti är stenarna alldeles platta att gå på, som en stenlagd gata. På högsta punkten har det rests ett rejält röse.

 

Vackra utsikter

Efter passpunkten öppnas vyerna igen, nu över Gassavággi, en bred dal med flera små sjöar som vi går ner mot. Vid en av sjöarna stannar vi och fikar. Vi får sätta oss bakom ett klipputsprång för att få lä från blåsten. Efter sjöarna går vi upp lite igen till en ny passpunkt, och nu öppnar sig fantastiskt vackra vyer framåt. Gröna gräsängar som sluttar ner mot Rostadalen. Hitom denna fjällsmassivet Rámat med branta stup, och på andra sidan dalen Moskkoggáisi på svenska gränsen. Vi går ner till jokken Áslatjohka som måste vadas; ett enkelt vad tycker vi, vattnet går bara upp till strax över fotknölarna och är inte särskilt långt, bara att knata över i kängorna. Men på andra sidan är det en kille som går och tvekar och tittar, det här med vad kan vara både läskigt och svårt om man är ovan. Efter vadet går leden på kuperad, lättgången gräshed. Uppe på en av kulle står ett stort block, där vi stannar och fotograferar omgivningarna. Leden ner i Rostadalen går i etapper. Först går vi ner en ganska brant backe till en hylla som vi gå på ett stycke. Här växer det massor av blåbär, så vi stannar och plockar kåsorna fulla.

 

Rostahytta

Snart är vi framme vid bron över Rostaelva som är en lång trähängbro. Direkt efter bron ligger Rostahytta. Stugplatsen ligger otroligt vackert vid den brusande älven med utsikt över fjället Likká och hyllglaciären Likkájiehkki. Det står ett tält uppslaget i närheten av stugorna, men vi ser ingen där så vi går in. Även den här hytten är ny och jättefräsch, stor och ljus. Även dassen är pampiga, man får välja på att titta på en bild av kungen i den ena eller av drottningen i den andra. Vi tar ett rum (man vet ju aldrig hur många som kan komma) och lagar sedan lunch. Idag blir det renskav, eftersom vi har flera middagar över (skulle vi vara tvungna att ta en extradag såhär på slutet kan vi ju i nödfall alltid äta en lunchsoppa till middag). Efter lunchen tvättar vi oss och fikar. Vi tar det lugnt och läser och slappar. Vi ser att amerikanerna kommer (de som filtrerar sitt vatten), men de går in i en av de andra stugorna. Det kommer ytterligare ett par vandrande från ett annat håll, som ockuperar den tredje stugan. Här ska det inte bli trångt. Här vid Rostahytta finns en cache som vi letar reda på. Efter det tar vi en liten fotopromenad i närområdet. Sedan är det dags för middag med efterrätt. Av blåbären vi plockade förut har vi kokat blåbärskompott som vi fått blanda med oboypulver för att det inte ska bli för surt. Vårt socker är slut, och här i stugorna har folk ofta lämnat salt men aldrig socker. Blandningen blåbär och oboy blir i alla fall mumsigt. När kvällen kommer får vi en otroligt vacker solnedgång, solen lyser upp molnen underifrån och himmelen sprakar i orange och rosa.

 

%d bloggare gillar detta: