Startpunkt: Altevasshytta
Slutpunkt: Gaskashytta
Datum: 14 augusti
Sträcka: 12 km

 

< Till dag 59
Till dag 61 >

Morgon dag 60

Morgon vid Altevasshytta

Lappat avsked

Idag har vi en kort dagsetapp framför oss, så vi behöver inte stressa upp på morgonen. När vi väl kommer upp har Laura och François redan lämnat hytten. De tycker att det är lite långt med 25 km så de ville nog starta tidigt. På matsalsbordet har de lämnat en liten hej då och lycka till-lapp, gulligt! Vi gör i ordning oss själva och stugan och går iväg mot nya äventyr. På kartan ser det ut som att vi ska gå några kilometer på vägen genom samhället, men i själva verket startar en led precis utanför stugan som går ovanför bebyggelsen hela vägen till byns slut, den här leden följer delvis fyrhjulingsspår. Området här är flackt och öppet och går igenom flera myrar, där vi kan passa på att plocka lite hjortron. Hela tiden har vi Luodnavarris branta bergssida i blickfånget framåt.

 

Djurupplevelser

Efter bron över den lilla Vasskardelva kommer vi till en tjärn där det simmar omkring en smålomshona med två ungar. Vi stannar ett tag och tittar på fåglarna tills honan överger sina ungar och flyger iväg. Vid bron över Koievasselva har jokken bildat som en stor gryta. Den här poolen pratade schweizarna med oss om igår, de hade badat här. Idag gör dock inte det mulna och småkyliga vädret så lockande till ett bad. Precis efter bron stöter vi på en liten flock rentjurar som blir lite rädda när vi kommer och kastar sig ner i vattnet och simmar över till andra sidan. När de kommer upp på stranden mitt emot skakar de av sig vattnet som blöta hundar. Mycket komiskt. Vi har aldrig sett simmande renar förut, även om vi har vetat om att de kan simma när det behövs. Här tar vi en liten fikapaus med utsikt över Altevatnet, innan det är dags att gå in i björkskogen. Här är det ganska tråkig skogsvandring ett tag. Mitt emot den lilla halvön som sticker ut i sjön träffar vi ett norskt syskonpar. De sitter och spanar efter björn, tydligen har deras far en gång sett en ute på halvön. Den här delen av Norge, och särskilt Dividalen är tydligen ett relativt björntätt område. De här norska syskonen har vandrat längs Nordkalottleden från Kautokeino där leden startar och de ska vandra hem till sitt hem norr om Narvik. Vi stannar en stund och pratar med de här trevliga norrmännen som ger ett mycket jordnära intryck. De tipsar oss om att välja första stugan när vi kommer till Gaskashytta, då den är nyare och fräschare.

 

Gaskashytta

Efter den här lilla pratpausen fortsätter vi upp över en axel. Efter krönet blir skogen lite glesare så vi får lite utsikt framåt. Träbron över Luodnajåkka sitter högt över vattnet och har bara räcke på ena sidan, de här norska broarna är lite mer äventyrliga än de svenska. Sedan har vi bara en kort bit tills vi är framme vid hytterna. Den första stugan är mycket fin, precis som syskonen berättade för oss. Vi öppnar den låsta stugan med vår nyckel och går in och installerar oss och gör lunch. Vi har haft en tanke att göra en liten topptur från Gaskashytta, då etappen har varit mycket kort, men eftersom det är så molnigt ställer vi in turen. I stället tar vi det lugnt, vi läser lite i böcker från vandringsbiblioteket (man får ta med sig dem till följande stugor längs leden), kollar kartan och läser lite om etapperna. Av hjortronen kokar vi idag kräm, för att få bort kärnorna går Emil till den andra stugan och lånar ett durkslag (finns inget i nya stugan). Där stöter han på två amerikanska vandrare. På kvällen kör vi några partier yatzy, och lite frågesport om Norge från en bok som vi hittar i stugan. Det blir en lugn och trevlig dag.

 

%d bloggare gillar detta: