Startpunkt: STF Fjällstation Abisko
Slutpunkt: Lappjordhytta
Datum: 12 augusti
Sträcka: 26 km

 

< Till dag 56/57
Till dag 59 >

Morgon dag 58

Morgon i fjällstationen, med Elisabeth och Sören

 

Morgon på fjällstationen

Dagen startar med vår sista frukostbuffé under Gröna Bandet. Nu är det mycket folk här på fjällstationen, allteftersom folk som gått Fjällräven Classic droppar in. Efter frukost packar vi ihop och städar ur rummet innan vi går till receptionen för att checka ut. Det är lång kö, så först säger vi hej då till Emils föräldrar som ska vandra till Kårsavaggestugan idag och är sugna på att ge sig iväg. Sista biten till Treriksröset ska vi som de flesta andra Gröna Bandet-vandrare gena genom Norge på Nordkalottleden. Vi har redan vandrat på den här leden sedan strax innan Sälka där den ansluter till Kungsleden. Det finns väldigt lite information att hitta om den här trevliga leden, men vi har skrivit en litet inlägg om leden här.

 

Björkliden

Första delen går längs den gamla rallarvägen längs järnvägen. Redan efter 2 kilometer börjar det regna så att vi får dra på oss regnkläderna. Det är alltså regn som vanligt på första dagen på en ny etapp. Leden mellan Abisko och Björkliden är en ganska tråkig transportsträcka som går i björkskogen mitt emellan järnvägen och E10. Det enda lite mer spännande är ett skyddsrum som är kvar sedan krigets dagar. Strax innan Björkliden går vi över Gohpasjohka, som kommer farande genom en fin kanjon. Efter Björkliden går järnvägen och E10 isär litegrann och vi följer närmare järnvägen. Skogen här är ganska öppen och ljus, och hundratals småfåglar flyger från träd till träd framför oss och piper och sjunger. Leden kommer ut till en utkikspunkt över Torneträsk, och här har någon passande nog ställt en träbänk. Vi passar på och ta en liten rast och njuter av utsikten över Torneträsk och Lapporten på andra sidan. Himlen visar både blått och svarta regnmoln på ett mycket dramatiskt sätt. Vi funderar på hur Sören och Elisabeth har det, molnen ser väldigt hotfulla och svarta ut åt Kårsavagge till och vi hoppas naturligtvis på att de ska få en trevlig fjällvandring.

 

Tornehamns rallarkyrkogård

Efter ytterligare en kort promenad kommer vi fram till Tornehamn. Det är ruinerna efter ett rallarsamhälle som låg här medan man höll på att bygga järnvägen. Material skeppades över den 7 mil långa sjön Torneträsk och lastades av här. Själva leden passerar alldeles intill rallarkyrkogården, där många av de som dog under järnvägsbygget blev begravna. Många av de som ligger här dog i en tyfus- och difteriepidemi. Platsen ligger vackert i björkskogen och gravarna är prydda med vita kors. Det finns flera informativa skyltar där man kan läsa om rallarkyrkogården och den legendariska kokerskan Svarta Björn som sägs ligga begravd här. Vi äter lunch vid ett vindskydd vid en av Báktájohkaluobbalat-sjöarna. Det kommer en kort regnskur under pausen, sedan har vi vackert väder under resten av dagen.

 

Dugnad

Efter lunchstället går leden över E10 och lämnar vägen och järnvägen, för att fortsätta längs med Torneträsk norrut. Leden är här både stenig och kuperad, mycket upp och ned i småbackar. I en av backarna möter vi tre norrmän. Det visar sig att de har varit vid Lappjordhytta för så kallad dugnad. Det norska hyttesystemet skiljer sig en del från de svenska fjällstugorna. Varje hytte har en ansvarig person, i fallet med hytterna mellan Abisko och Treriksröset hör de här ansvariga till Troms Turlag, som är en slags lokalförening som hör till Den Norske Turistforening. De här ansvariga ska se till att hytten är fräsch och att allt praktiskt med hytten fungerar. Dugnad innebär att den ansvariga skrapar ihop lite personer och ger sig ut till sin stuga och gör det som behöver göras, det kan till exempel röra sig om storstädning, renovering eller reparationer. Den här gången har de målat om stugorna, så de tipsar oss om att inte luta oss mot ytterväggarna, då de kanske inte är helt torra än.

 

Pålnostugan och riksröse 272

Vi lämnar norrmännen, som är på väg till E10:an där de har sin bil parkerad, och fortsätter norrut. Torneträsks nordöstra vik heter Pålnoviken (Bolnoluokta) och här ligger en obemannad STF-stuga, Pålnostugan. Vid stugan träffar vi en äldre man som berättar för oss om området, här hade han varit och vandrat många gånger. Vi går in i stugan och gör oss lite fika. Vi läser i loggboken och hittar andra Gröna Bandare: Lars och Johanna. Det finns mycket annan information här inne, bland annat läser vi att det tydligen ska spöka här i Pålnostugan. Vi läser också att det finns ett gammalt fort från andra världskriget strax norr om Pålnostugan. Vi bestämmer oss för att gå dit innan vi fortsätter; för att komma till fortet får vi  följa leden en bit och sedan vika av en kort bit. Fortet ligger bra placerat på en kulle med utsikt över norska gränsen med riksröset, och starten av Sørdalen, varifrån man kunde förvänta sig ett eventuellt tyskt anfall. Vi tänker först gå in i skyddsrummet och kika, men det är kolsvart där inne och vi har ingen lampa, så vi får ge upp den idén. Istället går vi tillbaka till leden och ner till riksröse 272. Gränsen går som vanligt i Lappland vid vattendelaren, men just här ligger den relativt lågt, vilket innebär att Pålnoröset som det också kallas är det lägst liggande riksröset i norra Lappland. Röset uppfördes år 1763 när Adolf Fredrik var kung i Sverige och därför finns hans monogram på den så kallade hjärtstenen längst upp på röset. Platsen ligger väldigt fint mellan två små sjöar och med ravinen som utgör starten på Sørdalen. Två smårösen på vardera sidan om riksröset visar hur gränsen går och man har huggit upp gator i skogen som också markerar riksgränsen.

 

Lappjordhytta

Från riksröset har vi nu en kilometer uppförsbacke upp genom skogen till Lappjordhytta. När vi kommer fram till stugan sitter en kvinna på trappen och borstar tänderna. Hon är tyska och har kommit vandrande norrifrån. Vi går in i stugan och installerar oss i ett av rummen, det finns två sovrum och en stort allrum med kök. Vi läser i informationen som finns om stugan och hur betalningen ska gå till. För utlänningar som vi får man fylla i en lapp med lite kontouppgifter och sådant och lägga i en ”bøsse”. Sedan dras pengarna från kontot efter att de som ansvarar för stugan varit där och hämtat med sig dessa lappar. DNT-stugorna är alltså oftast obemannade, men systemet verkar fungera bra. Det är billigt att bo i hytterna, och man får betala lika mycket för att sova i tält utanför och utnyttja faciliteterna, så därför har vi bestämt oss för att sova mycket inne den här sista etappen. Lappjordhytta är i fint skick, och den ligger också väldigt vackert. Den ligger i en backe ner mot Torneträsk som man har vacker utsikt mot. Det är redan ganska sent så vi tvättar av oss och ordnar med middag innan det är dags att gå till sängs.

 

%d bloggare gillar detta: