Startpunkt: STF Fjällstuga Alesjaure
Slutpunkt: STF Fjällstation Abisko
Datum: 9 augusti
Sträcka: 35 km

 

< Till dag 54
Till dag 56/57 >

Morgon dag 55

Morgon vid Alesjaure

 

Morgon i Alesjaure

På grund av dåligt med sol har vi inte kunnat ladda våra mobiler. Därför har vi inte någon väckarklocka idag, men vi vaknar som vanligt innan klockan 7 ändå. Upp och laga frukost, det börjar bli lite dåligt med gryn kvar, imorgon får vi blanda risgryn och mannagryn. Efter frukostbestyren går vi in och säger hej då till värdarna. Vi pratar en stund med Arne som alltid har ansvar för bastun (det hade han även förra året) och Inger-Lise som är platschef här, och minns den stora regnovädersdagen förra sommaren när vi blev fast här i Alesjaure en dag. När vi går iväg är det soligt men kyligt, ganska perfekt vandringsväder med andra ord. Som vanligt är det vackert att vandra här längs Alisjávris strand. I år är det lite vatten, vilket vi märker när vi ska över det lilla vadet över bäcken från Čoalmmevággi, det är bara att plaska över.

 

Rádunjárga

När vi gått förbi båtlänningen på andra sidan sjön stannar vi på klipporna vid forsen mellan Alisjávri och Rádujavri. Här har vi stannat och fikat förut, och det är en fin plats. Den här dagen har vi med oss mazariner som vi köpt vid Alesjaurestugorna, så det är lite extra lyxigt. Härifrån har man fin utsikt över det höga stupet Njuikkostakbákti på andra sidan sjöarna. När vi fortsätter vår vandring bestämmer vi oss för att gå ner till raststugan Rádunjárga. Vanligtvis brukar sommar- och vinterlederna gå ihop vid sådana stugor, men här är det vinterleden som går förbi, raststugan ligger i ett ganska stort videsnårsområde en bra bit från sommarleden. Det finns lite små stigar att följa för att komma ner till stugan. I det lilla huset finns det ovanligt mycket mat, bland annat couscous och soppulver som ska räcka till 12,5 liter soppa. Så här vore det väl ett passande ställe att bli nödställd på. Nu är vi ju lyckligtvis inte det, så vi kan vandra vidare. Vi genar lite för att komma tillbaka till leden och får gå genom en riktig videdjungel där buskarna på sina ställen når över våra huvuden.

 

Amerikan

När vi kommer tillbaka till leden stannar vi för att ta lite kort. Då kommer en amerikansk kille vandrande norrifrån. ”Wow, this is beautiful!” är det första han säger, och det är verkligen vackert här med sjöarna som ligger i rad efter varandra, fjällen runt omkring och den blåskimrande Goduglaciären. Den amerikanska killen är här för att vandra hela Kungsleden. Det är en slags uppvärmning för honom, nästa år ska han nämligen vandra Pacific Crest Trail, en 430 mil lång vandringsled i västra USA som sträcker sig från Mexiko till Kanada, det är en långvandring det! Vi berättar naturligtvis vad vi håller på med, och han utnämner oss genast till sina inspirationskällor. Fem minuter efter att vi mött honom lämnar han oss ”Lovely to meet you guys!”

 

Nya planer

Vi äter lunch nära den lilla sjön i Gárddenvággi, det finns nästan inget vatten kvar i sjön. Medan vi äter diskuterar vi fortsättningen av dagen. Vår ursprungliga plan var att gå till Abiskojaure idag och vidare till Abisko imorgon, där vi ska träffa Emils föräldrar, som kommer till Abisko i eftermiddag. Men vandringen går väldigt lätt idag, så vi bestämmer oss för att gå hela vägen till Abisko idag och ta två vilodagar där istället för en. Sagt och gjort, först är det den långa Gironbacken ner. Vi ser att björkarna på andra sidan Gárddenvággi är alldeles bruna, förra året drabbades skogen här runtomkring av fjällbjörkmätarlarver och det verkar som att det har slagit till i år igen. Det får visa sig om träden kommer överleva denna upprepade attack. Längst ner i backen efter bron är det ytterligare en Fjällräven Classic-checkpoint. Vi skojar med funktionärerna när vi går förbi om att vi leder tävlingen, som startade klockan 8 i morse. Leden går sedan längs med sjön Ábeskojávri, det är fint med sjön på ena sidan och fjället Giron på andra sidan. När vi passerat hela sjön stannar vi och fikar. Efter sjön är det ganska tråkig vandring genom björkskog.

 

Abisko

Strax innan bron över Ballinjohka får vi täckning på mobilen (som vi har laddat lite under dagen) och kan ringa till Emils föräldrar Elisabeth och Sören. Vi vill äta middag på restaurangen ikväll, och det måste bokas i förväg. Vi kommer överens om att de ska försöka göra en ombokning (de har redan hunnit boka in sig) och sedan komma och möta oss. Vi stannar en stund vid meditationsplatsen, för att vänta in dem. Det är väldigt roligt att se dem när de kommer fram bakom en krök. Vi har ju inte träffat någon vi känner på hela sommaren. Vi går sista biten tillsammans tillbaka till Abisko. Vid portalen tar vi förstås kort, nu har vi ju vandrat hela Kungsleden i ett sträck! Sen går vi in på fjällstationen och checkar in. Vi blir inbokade i två nätter, sen måste vi ha en nytt rum. Rummet är en fyrabäddsrum, och på vårt rum bor en lite äldre herre och hans systerson. De är här i trakten för att göra en kartläggning av rödlistade alger i några närbelägna sjöar. Den äldre mannens specialitet är tydligen alger, och han har tagit med sig systersonen som hjälpreda. Vi går och duschar och bastar, det är alltid väldigt härligt att duscha av sig, trots att man har tvättat sig varje dag. Sen är det dags för Abiskos goda middag. Idag bjuds det på fänkålssoppa, hälleflundra och hjortron- och kolatårta. Extra trevligt att äta tillsammans med Sören och Elisabeth, det finns ju så mycket att berätta. Vi diskuterar också vad vi ska göra imorgon, och bestämmer att vi ska gå upp på Njullá; det ska bli fint väder!

 

 

%d bloggare gillar detta: