Startpunkt: Jågge
Slutpunkt: STF Fjällstuga Aktse
Datum: 1 augusti
Sträcka: 11 km + 3 km rodd (+ ca 16 km kvällstur till Skierffe)

 

< Till dag 46
Till dag 48 >

Morgon dag 47

Morgon med Björn och Bella

 

Morgon with a view

Klockan ringer på vanliga tiden, men vi sover lite till. När vi stiger upp är Björn och Bella redan uppe. Efter frukost säger vi hej då till varandra och önskar dem lycka till på resten av bandet. Det var trevligt att träffas och vi hoppas att träffa dem igen på diplomeringen. Det är lättvandrat till att börja med. Först har vi en fin utsikt söderut över Tjaktjajaure. När vi kommer runt utlöparen Bårddegiehtje öppnas utsikten norrut. Här ligger Rittakdalen som går in i Rapadalen och vi får fri sikt över platåberget Tjahkelij på andra sidan dalen. Inne i Rapadalen sticker det kubformiga berget Nammásj fram och på andra sidan den dalen ligger ett högfjällsområde med några glaciärer, vi tror att det är Skårki vi ser. Här stannar vi en stund och fotar innan det är dags att ta sig ner i dalen och skogen.

 

Laitaure

Vi möter lite folk, men inte särskilt många. Undrar om de har rott över Laitaure så att det finns två båtar på vår sida? Vi tar en paus i skogen och tittar på en nyfiken lavskrika som flyger nära oss. Vi fortsätter genom skogen som öppnar sig här och där så att vi får utsikt över Tjahkelij från sidan och får se den väldiga klippan Skierffe för första gången. Från det här hållet är Skierffe en väldig klippvägg. När vi kommer fram till båtlänningen ligger det bara en båt på vår sida. Eftersom det är lunchdags bestämmer vi oss för att laga lunch och vänta lite, kanske kommer det någon. Mycket riktigt, medan vi äter lunch kommer en eka med tyskar över på vår sida, vilken tur vi har! Lite längre roddtur den här gången, 3 km är roddleden. Men vi är ju två som hjälps åt, så det går bra. Vattnet i sjön är mycket grumligt, på håll ser det turkost ut, men när man är nära är det alldeles gröngråaktigt i färgen. Det är glaciärslam som gör att vattnet får den här färgen och  glaciärslammet bygger upp det stora deltat som finns där älven Ráhpaädno flyter ut i Laitaure, i slutet av Rapadalen. Från ekan ser vi in i det som brukar kallas porten till Sarek; Rapadalen omgiven av Tjahkelij på ena sidan och Skierffe på andra, mitt i dalen står Nammásj. Från sjön ser det nästan ut som att Nammásj är en ö.

 

Aktse

Efter trekvarts rodd är vi framme vid båtlänningen på andra sidan och nu återstår en kort vandring upp till hemmanet Aktse, där STF också har en fjällstuga. Det är ganska mycket folk här, många tält är uppslagna på ängarna runt stugorna. Det pågår också byggnadsarbete vid ena stugan som håller på att renoveras. Vi går in i stugvärdshuset där det också finns affär. Här köper vi tältplats och lite godis och folköl, samt ett stugmärke. Märket här i Aktse är det enda stugmärket som inte föreställer ett djur eller en växt. Istället är det Skierffe som är avbildat på märket. Vi letar rätt på en tältplats ute på ängen och packar sedan dagsäcken.

 

Skierffe

Nu ska vi gå upp på Skierffe. Enligt vår ursprungliga plan skulle vi ha passerat Aktse, men vi har ju en dag till godo efter att ha gått in en dagsetapp på etapp 3. Det utnyttjar vi nu för att stanna här i Aktse för att kunna gå upp på Skierffe, som ska vara något utöver det vanliga. Den jobbigaste biten börjar alldeles vid stugan, där det är en brant och jobbig backe upp till trädgränsen. Nu har vi ju ingen tung packning som vi kommer ha imorgon, vi får se hur det går då. Efter att vi kommit upp viker vi av från Kungsleden och går på skrå tills vi kommer till det stora klippblocket Aktsekallio. Namnet betyder ”niostenen” på samiska och enligt legenden ska nio björnar ha slagits ihjäl vid stenen, som tidigare var en offerplats. Härifrån har man en härlig utsikt in över Rapadalen, och Skierffeklippans lodräta sida ser man helt från sidan. Mycket vackert. Efter detta går leden över berget Bassoajvve, för att sedan komma ner bakom Skierffe. Här är det ganska stenigt, som det ofta är uppe på berg. Vi möter lite folk som varit uppe på klippan och vi har också lite folk framför oss som är på väg upp som vi. Sista biten är en stenig uppförsbacke. Hela vägen upp har vi bara backe framför oss, tills vi plötsligt är uppe på toppen och hela Rapadalen öppnar upp sig framför oss. Det är helt obeskrivligt vackert, med bergen, glaciärerna, sjön och det stora deltalandskapet med alla gröna nyanser man kan tänka sig. Det här stora deltat, som är det snabbast växande i Sverige, ligger förvånande nog inte i nationalparken (Sarek) men de håller på att kolla över gränserna och planerar att inkludera hela Rapadalen i nationalparksskyddet. En stund efter oss kommer en familj upp på toppen och tjejen i familjen säger ”Det ser ut som en saga!”. Och precis så är det, det är som att det inte är verkligt, som i en film. Det är också helt galet högt, det är 700 m ner till dalbottnen och det pirrar ordentligt i benen. Vi stannar här en lång stund och bara tittar och njuter av denna fantastiska plats, som måste vara en av de vackraste på jorden. Vi är så tacksamma över att få uppleva detta. Precis innan vi ska gå ner kommer två korpar och flyger några varv runt klippan, rakt över våra huvuden flyger de. Sen är det dags att gå tillbaka till stugan.

 

Kvällspyssel i Aktse

Den branta backen var jobbig även i medlut. När vi kommer fram duschar vi i uteduschen som finns här. Vattnet leds från en jokk och det är friskt att duscha i detta vatten. Efter att vi fräschat till oss gör vi i ordning mat. Ganska mycket folk i köket, men vi får sitta med en grupp med tyskar som är ute och vandrar Kvikkjokk – Abisko. De har haft en vilodag här i Aktse och medan vi äter sitter de och spelar något slags kortspel där man ska knacka i bordet. En lite yngre tjej i gruppen kan prata lite svenska. Hon har tydligen lärt sig det i skolan (de kommer från norra Tyskland någonstans). Efter middagen är det dags att gå och lägga sig. Vi är fortfarande helt upprymda och lyckliga över den fantastiska Skierffeupplevelsen vi har varit med om idag.

 

%d bloggare gillar detta: