Startpunkt: Tjurhornsfjället (ca 3 km NV om Klimpfjäll)
Slutpunkt: Åtnikstugan
Datum: 13 juli
Sträcka: 34 km

 

< Till dag 27
Till dag 29 >

 

Morgon dag 28

Morgon dag 28

Morgon utan frukost

När vi vaknar är det lite duggigt och fortfarande mycket mygg. Inte så frestande att gå ut att laga gröt, och eftersom vi är ganska nära nästa raststuga bestämmer vi oss för att äta lite nötter här och frukosten i stugan. Vi slår ihop tältet och packar väskorna snabbt och ger oss av. Ganska snart hamnar vi i kanten av kalfjället och går på skrå en stund. Innan vi kommer fram till Durrenskalet går det lite uppför och vi är uppe på fjället.

 

Durrenstugan

Durrenskalet är en mycket fin och smal dal med höga bergssidor som får oss att tänka på Stuor Reaiddavaggi vid Nallo. Det är molnigt så vi kan inte se topparna. I början av den ganska korta dalen ligger Durrenstugan, en liten mysig raststuga där vi stannar till. Christophe sopar och städar lite medan Emil lagar gröt. Snart får vi äta en god frukost, i skydd från det ständiga småduggandet. Efter frukost är det dags att gå vidare. Nästan på en gång möts vi av en flock med rentjurar som kommer trippande på leden mellan videbuskarna. Så fort de får se oss vänder de givetvis och springer tillbaka. När vi vandrat genom den trånga dalen öppnar landskapet upp sig till en mycket bred platåliknande dal. Vi har nu som lunchmål att komma fram till Tjåkkelestugan som ligger vid berget Tjohkeles fot, och vi ser fjället på långt håll. Här finns det många ljungpipare och rödbenor som piper och sjunger för oss.

 

Tjåkkelestugan

Innan vi kommer fram till Tjåkkele kommer vi in i lite björkskog. När vi kommer fram till stugan håller en man och en kvinna på att plocka med sin packning utanför huset. De ser ut att vara på väg därifrån och de verkar inte vilja prata med oss, så vi kliver in i stugan. Den här Länsstyrelsestugan har genomgått en totalrenovering och har nyinvigts i mars i år. Det är med andra ord mycket fint i huset som har två rum, ett med fyra bäddar och ett med två. Vi lagar lappskojs till lunch idag, vi har ju nämligen fått en middag över eftersom vi åt på restaurang igår, och kan därför skippa soppan nu. Efter lunchen värmer vi vatten till varm choklad, och vi bläddrar i en pärm med bilder från renoveringen och i boken ”Lappmarkens skafferi”, skriven av några kvinnor i trakten, som handlar om recept som innehåller ingredienser från fjällnaturen, bland annat fjällkvanne. Nu regnar det rejält ute, och vi har egentligen ingen större lust att gå vidare, men nu ligger vi före vår planering och vi har tänkt ut att om vi går på lite så kan vi tjäna in en dag på den här etappen som vi kan ”ta ut” på en senare etapp. Detta gör att vi ger oss ut i det trista vädret och fortsätter vår vandring upp i Remdalen.

 

Regnigt

Till att börja med går vi genom ett mycket frodigt område med tät skog och höga örter. Snart kommer vi till bron över Ransarån. Ån är gränsen mellan Vilhelmina norra och södra samebyar, och därför är det en grind som vi måste gå igenom för att komma över till andra sidan. Efter bron fortsätter leden genom skogen en stund, och här ser vi en stor flock med renar. Lite senare kommer leden ut på kalfjället igen, och vi vandrar på långa åsar. Det är ett fint område, men det tråkiga vädret gör att vi inte uppskattar det särskilt mycket utan vi vandrar bara på. Där vi ska lämna Norgefararleden för att ta oss mot Åtnikstugan stannar vi en kort stund och äter lite choklad och en kaka i regnet. Vi har en åtta nio kilometer kvar och vi börjar bli trötta, men vill inte stanna här. Nu är det uppför, först bara litegrann upp till samevistet Remdalen (som vi nästan inte ser i björkskogen, kåtorna är välkamouflerade med övervuxet gräs), efter trädgränsen är det ganska brant upp till ca 900 möh. Sen planar leden ut. Det är fint däruppe på fjället, med små sjöar. Det slutar också att regna, men vi är nu väldigt trötta. Den sista halvmilen är nedförsbacke genom björkskog, men det blir inte lättare att gå för det är stenigt och rotigt, och stenarna och rötterna är hala efter allt regnande.

 

Kväll i Åtnikstugan

Till slut kommer vi ändå fram, och vi bestämmer oss ganska snabbt för att övernatta inomhus inatt, det kostar ju trots allt bara 100 kr per person, och det kan det vara värt. Christophe går efter vatten (det är mycket långt bort) och Emil hugger ved. Efteråt kan vi elda i stugan och få det varmt och skönt till middagen. Vi kan också ta en mazarin till kvällskaffet då vi inte direkt har haft någon fikapaus under dagen. Det har varit en lång och jobbig dag, men det slutar mysigt och trevligt i den ombonade stugan.

 

%d bloggare gillar detta: