Startpunkt: Lobbersjön
Slutpunkt: Hällarna (rastplats i närheten av Hällingsåfallet)
Datum: 6 juli
Sträcka: 21 km

 

< Till dag 20
Till dag 22 >

 

Morgon dag 21

Morgon vid Lobbersjön

 

Munsvattnet

Det är en blåsig morgon, frukosten lagar vi inne i absiden. Från Lobbersjön stiger leden upp mot ett litet pass, innan det är dags att gå ner mot Munsvattnet. på andra sidan passet får vi en vacker utsikt över Munsvattnet och Munsfjället. Här är det en ordentlig fyrhjulingsväg som vi följer ner genom skogen. När vi är nere vi Hällingsån, som vi passerar på en bro, stannar vi för en liten fikapaus. Sen är det dags för den där biten vi har oroat oss lite för: stigen mellan Munsvattnet och Hällingsåfallet.

 

Vilse?

Första bekymret är att hitta var stigen börjar, och det visar sig vara enklare sagt än gjort. Vi går för långt på vägen och kommer fram till husen vid Munsvattnet, vi får vända om och börja leta igen. Vid ett ställe finns en otydlig körväg in i skogen, och vi hoppas på att det är den. Men redan efter några hundra meter tar stigen slut vid en myr. Efter lite kartläsande kommer vi fram till att vi dels ska vara på östra sidan om myren, och att stigen ska vara lite högre. Så med hjälp av kompass och GPS-klocka med höjdmätare kastar vi oss in i äventyret. Och vår lycka är gjord: ganska snabbt stöter vi på en stig som går i den rikting som vi är ute efter. Den är dessutom lite markerad med röda streck runt träden, men vi får en stark känsla av att det var ett tag sen man slutade underhålla den här leden. Markeringarna försvinner emellanåt, och på sina ställen ligger det murkna stockar i blötmarkerna. Det går hur som helst bra att följa stigen, som går mycket uppför tills vi kommer till Stormyren. Här har vi en fin utsikt över Lill-Munsfjället, på andra sidan myren. Här i trakterna får vi också gå och oroa oss lite för björn, då vi befinner oss i Sveriges björntätaste område. Några nallar möter vi inte, men däremot stöter vi på lite spillning några gånger som vi tror att björnen är skyldig till.

 

Ingen lunch

Efter Stormyren är det nedförsbacke, här är det lite tydligare markerat och det viker av en led som går till toppen av Munsfjället. Vid ett ställe längs stigen finns en liten rastplats med en ”stol” urhuggen ur en stock. Här passar vi på att rasta, och Emil fixar lite med skavsåret. Snart är vi nere vid vägen, här är det en tydlig skylt mot Munsfjället och Munsvattnet, och vi tänker att de som kommer norrifrån får det enklare att hitta. Det börjar bli lunchdags för oss, men vi hittar inget vatten, så vi får nöja oss med lite hårt bröd innan vi går vidare. Efter pausen går vi in på nästa stig in i skogen som leder oss till Hällingsåfallet.

 

Hällingsåfallet

Innan vi kommer fram hör vi vattenfallet dåna. Sen öppnar sig skogen, och vi är framme. Hällingsåfallet är ett 42 meter högt vattenfall i Hällingsån. Det är ju fint i sig, men ån fortsätter efter fallet genom en 800 meter lång kanjon (Norra Europas längsta) med höga bergväggar. På grund av den höga luftfuktigheten som bildas av fallet växer det väldigt många ovanliga mossa- och lavarter här, och därför är området runt kanjonen ett naturreservat. Platsen är sagolikt vacker, och just som vi kommer fram spricker molnen upp och solen kommer fram, så att det bildas en regnbåge från fallet genom kanjonen. Fantastiskt! Här är det en del andra turister som tittar, från Gäddedehållet går det en bilvägen nästan hela vägen fram till fallet.

 

Hällarna

Vi läser på lite informationsskyltar, och upptäcker att man kan gå en stig längs med ån till rastplatsen vid Hällarna där vi har tänkt att stanna för natten. På kartan finns stigen inte markerad, men vi är glada att slippa gå på vägen. Stigen följer ån vid kanjonens kant. Där själva kanjonen slutar svänger ån av tvärt, och här stannar vi och gör en sen lunch. Det är väldigt vackert här också med det klara vattnet och de höga klippväggarna. Sedan följer vi stigen ner till rastplatsen, som visar sig vara en perfekt lägerplats: Det finns mycket plats att slå upp tältet, flera vindskydd och eldstäder, bänkar, bord och ett dass. Vi börjar med att slå upp tältet och fixa fika, sen har vi tid att sköta om våra kängor och tvätta oss nere vid ån. Lite senare kommer en tysk familj med två små barn till rastplatsen. De har sin husbil parkerad vid vägkanten och ska också övernatta. De bjuder oss på varsin öl vid lägerelden som vi fixar tillsammans. När Christophe går iväg för att leta efter mer ved får han se en hermelin. Den här kvällen blir vi uppe ganska länge med dessa trevliga människor, och pratar om uteliv och vandring.

 

%d bloggare gillar detta: