Startpunkt: STF Fjällstation Kolåsen
Slutpunkt: Bron över Långsån, nära Åkroken
Datum: 30 juni
Sträcka: 32 km

 

< Till dag 14
Till dag 16 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-06-30 Kolåsen – Åkroken.GPX”]

 

Morgon vid Kolåsens lappkapell

Morgon vid Kolåsens lappkapell

 

Kolåsens lappkapell

Idag sover vi lite längre än vi brukar göra, för frukosten serveras inte förrän klockan 9. Men vi går upp och gör i ordning det mesta innan frukosten, som är en mycket trevlig hotellfrukost. Vi checkar ut, och sen gårvi ut och letar efter cachen som ska finnas här, men vi får till slut ge upp. Vi börjar vandringen med att gå den korta biten till lappkapellet. Det är ett jättefint litet kapell. Många av inventarierna inuti kapellet kommer från en äldre kyrka i Alsen. Det är bland annat altaruppsatsen och predikstolen, som kommer från 1600-talet och alltså är mycket äldre än själva Kolåsens kyrkobyggnad. Kapellet byggdes, som man kan förstå av namnet, för samernas skull, och fortfarande är det bara samer som får begravas här. Vem som helst får dock gifta sig här.

 

Älg

Efter stoppet vid det lilla kapellet fortsätter vi vår vandring tillbaka. Plötsligt ser vi en älg som kliver över vägen långt framför oss. Vi fortsätter framåt i tystnad. När vi kommer fram till platsen där älgen klivit över vägen tittar vi in i skogen, och 20 meter in från vägkanten står den där. Älgen tittar lite förstrött på oss, och står snällt och väntar på att vi plockar fram kameran och fotograferar. Bara när Christophe kliver lite för nära lunkar den iväg. Snart är vi tillbaka på den lite större vägen igen, där vi kan återgå till vår huvudrutt igen. Vi tar återigen en liten paus i vägkanten. När vi kommer till Ytteräng är det dags att kliva av den lite större vägen för att återigen gå in på en lite mindre grusväg. Vi går där i solen, och leker lite bokstavslekar för att fördriva tiden, ett tips vi fått efter att ha läst tanter på turs blogg. Det är inte så jättespännande att gå på dessa oändliga grusvägar genom skogen.

 

Mygg och svid

När vägen vid ett tillfälle kommer lite närmare sjön Juvuln tränger vi oss genom den täta skogen för att luncha nere vid sjön. Vi åt lunch vid Juvuln även igår, men då i sjöns västände. Medan vi äter lunch åker några bilar förbi på vägen, de första bilarna vi sett sedan vi vek av från den större vägen i förmiddags, ingen jättetrafik här. Resten av dagen fortsätter på samma sätt. Vi går och går längs den långa långa vägen. Vi stannar vid en bäck för fika, men det är jättemycket svidknott i farten, så det blir inte så länge. När vi närmar oss Bergsjön blir vi plötsligt attackerade av miljoner myggor, som kommer från ingenstans. Vi får snabbt dra fram djungeloljan, för att skydda oss mot denna plåga. Som tur är fungerar det bra mot myggorna, synd att det inte biter på sviden. Vi kommer till avtagsvägen ner till Bergsjön. Detta var målet för dagens promenad, men vi känner att vi egentligen har lite mer att ge. Vi beslutar oss för att i alla fall gå ner och kolla läget, och käka middag. Sagt och gjort, vi går ner till sjön. Här är det ganska myrigt och dant, men vi sätter i alla fall igång med middagsbestyren. Det blir plågsamt med alla svidknott, men vi gör vårt bästa för att skynda oss, det blir ingen matro när vi inte kan gömma oss i tältet.

 

Åkroken

Till slut är vi i alla fall färdiga och kan gå vidare, svidknotten hänger inte med så länge man vandrar verkar det som. Vägen följer en å, och vi börjar leta efter en plats att slå upp tältet. Där ån kröker, i närheten av samhället som heter Åkroken, går vägen över ån, och precis efter ån finns en liten lägerplats. Någon har satt upp en skylt där det står Viltcamp och ett telefonnummer, men det finns ingen bebyggelse i närheten så vi slår upp tältet. Det går i en rasande fart, för här är både svidknott och myggor i farten. Fiskarna hoppar i ån när vi borstar tänderna, de har mycket att äta. Vi har gått fort idag, det går undan när man går på väg, och det är ju bra, för då går det ju lite fortare tills vi får lite roligare vandring. Men vi har ju i alla fall fått se en älg!

 

%d bloggare gillar detta: