Under några år har vi på vårkanten vandrat några etapper på Bergslagsleden. I år vandrar vi den halva av etapp fyra som vi har kvar från förra året och etapperna fem till sju. Vi startar i Reboda och slutar i Mogetorp.  Detta avsnitt av Bergslagsleden har varit vackert och omväxlande, med skog, landsbygdsmarker och kulturlandskap i järntillverkningens spår. I och med detta års vandring har vi nu vandrat Bergslagsleden i sin helhet.

 

Bergslagsleden etapp 4 – 7

Bergslagsleden är en av många populära vandringsleder i Sverige. Den 28 mil långa Bergslagsleden går igenom Örebro län, från Kloten i norr till Stenkällegården i söder. Vandringsleden är uppdelad i 17 etapper som är mellan 7 och 23 km långa. Någonstans längs varje etapp finns en rastplats med vindskydd där man kan stanna över natten. Bergslagsleden är markerad med orangemålade ringar på träd och ibland finns det också pilar som visar vägen. Det finns ett kartblad till varje etapp med information om sevärdheter längs leden. Sevärdheterna är också tydligt markerade med informationsskyltar längs leden. Bergslagsleden känns väldigt välskött och välplanerad, varje etapps underhåll sköts av en ideell förening: etapp 4 – 7 sköts av Uskavigården, OK Milan samt Friluftsfrämjandet, Örebro lokalförening.

 

Dag 1: Reboda – Södra Brunnsjön

De senaste åren har Emils föräldrar hjälpt till att skjutsa oss mellan start- och slutpunkt, men i år är de lite upptagna på söndagen då vi tänkt att vara färdiga så vi ska åka buss. Därför åker vi till Skärmarboda där vi ska avsluta vår vandring. Parkerar bilen och väntar in bussen. Problemet är bara att när bussen kommer kör den inte in till den tillfälliga busshållplatsen (det pågår ett vägarbete här) vid rastplatsen vid vägen. Vi missar alltså bussen. Efter lite trixande kommer vi fram till att Sören och Elisabeth kan hjälpa oss på lördag kväll istället, så vi får planera om litegrann. Då tar vi istället bilen upp till Reboda mitt på etapp 4 där vi avslutade förra årets Bergslagsledsvandring. Från parkeringen går vi in i skogen på stigen och kommer strax fram till vindskyddet vid rastplatsen Garphyttedammen. En mycket trevlig rastplats som hade varit trevligt att använda om det inte hade varit precis i starten av vår vandring. Vi fortsätter med att runda dammen och genom skogen. Här växer det mycket liljekonvaljer som blommar och doftar underbart. Efter några kilometer kommer vi fram till den lilla byn Garphyttan som ligger i ett odlingslandskap. Nu får vi gå genom kohagar med råmande kossor och mellan gröna åkrar. Detta odlingslandskap fortsätter sedan hela vägen till Mårdshyttan och leden går till del på grusväg. Vid Mårdshytteviken har fiskeföreningen ställt upp några rastbord och här passar det bra med en lunchpaus. Nästa lilla sevärdhet längs leden är naturreservatet Lejafallet, som är ett gammalt gruvområde. Här finns nu resterna av några gruvbyggnader och såklart dagbrotten, men det som gjort området till naturreservat hör ihop med att de spred ut kalkrika restprodukter från gruvbrytningen i ett kärr bredvid gruvområdet. Nu växer det många kalkkrävande växter här, bland annat flera olika arter av orkidéer. Efter naturreservatet fortsätter Bergslagsleden på en skogsväg. Vi möter en ensam vandrare, som vi sedan ska förstå är en holländare som håller på att vandra hela Bergslagsleden i en följd, det som kallas Orange Bandet. Vi passerar etappmålet Uskavi utan att gå den lilla sträckan ner till sjön och upp igen. Härefter följer en långdragen stigning upp på en platå innan vi kommer fram till Södra Brunnsjön där det finns en badplats. Här har någon också iordningställt en grillplats och vi letar rätt på en tältplats vid sidan av leden. När vi håller på och slå upp tältet kommer en grupp med fyra män och sätter sig och grillar lite, men de går snabbt därifrån igen. Vi badar lite och lagar mat på muurikkan innan det är dags att knyta sig för dagen.

 

 

Dag 2: Södra Brunnsjön – Uvberget

Vi vaknar tidigt. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det blir nog en fin dag. Efter lite frukost i tältet och ihoppackning av lägret kan vi ge oss av. Först går leden på en liten vall som troligtvis använts för att dämma upp sjön som vi sovit vid. På vår ena sida har vi sjön och på vår andra en dubbel högspänningsledning. Så småningom kommer vi ut på ledningsgatan som vi går i en stund innan leden viker av in i skogen. Vi rundar en liten tjärn och kommer in i ett område med småväxta tallar. Här läser vi att det finns ett bestånd av arten bergstall som annars växer i centraleuropa, troligtvis har det kommit med frön av denna art bland de vanliga tallfröerna som importerades från Tyskland och användes för att så tallarna i området förra seklet. Dessa tallar växer mer krypande och ser ut som stora buskar bland den annars glesa växtligheten. Sedan går det nedför till rastskyddet vid Stora Gålsjön (eller Storsjön som sjön verkar ha hetat på tidigare etappblad som vi hittar i rastskyddet), ytterligare en trevlig rastplats som ligger mysigt vid en sjö. Här blir det perfekt med en kafferast. Medan vi sitter och fikar kommer en MTB-cyklist och stannar och pratar med oss. Han startade igår uppe vid Kloten och har tänkt sig att köra hela Bergslagsleden i ett svep över Kristi himmelfärdshelgen. Han tycker att det har varit lite besvärligt på sina ställen, mycket ”släpa cykel” som han säger, och han tycker nog att Bergslagsleden är mer av en vandringsled, det är ju en hel del ganska branta och steniga backar på sina ställen. Efter detta får vi gå runt en vik av Stora Gålsjön för att komma vidare. Vi kommer till en kallkälla vid leden där vi kan ta vatten (men för säkerhets skull renar vi vattnet med vår vattenpump). Leden passerar samma breda ledningsgata som vi gick i tidigare, sedan kommer vi fram till en liten tjärn. Där stigen går upp från tjärnen går den längs en liten kanal som är ett av mysterierna på Bergslagsleden, ingen verkar veta riktigt av vilken anledning den grävdes. Men det spekuleras i att det var för att dränera en mosse lite högre upp. Efter att ha passerat ytterligare en ledningsgata går vi i ett område där det ska finnas klapperstensfält. Vi missar själva fälten, men det är ganska stenigt på stigen här. Snart kommer vi fram till Hammarby som är etappmål för etapp 5. Det är en gammal hytta som så många andra byar här i trakten. Här bedrevs järntillverkning redan på Gustav Vasas tid. Nu är det bara några gamla byggnader kvar. Vi går till bygdegården i utkanten av byn där vi kan laga lunch och vila. Efter Hammarby fortsätter leden in vid ett skjutfält. Vi kommer snart till en kallkälla till där vi kan ta några klunkar från det kalla och goda vattnet. Sedan får vi leta en stund, för ledmarkeringarna är ”försvunna”. Vi får gå en bra bit på en skogsväg innan vi hittar nästa. Efter detta är det dags att ge sig i kast med två berg. Det första är Röbraket. Leden går rakt över bergets topp som ligger på 185 möh. Härifrån har man (lite skymd) sikt över Norasjön och Nora. Sedan blir det nedförsbacke, och så fort vi kommer ner bär det av uppför igen. Denna gången upp på Stora Berget, som trots sitt namn är något lägre. En liten återvändsled går upp till toppen. Här uppe är det klippor och glest mellan tallarna så detta är ett bättre utsiktsberg, med utsikt mot de norra delarna av Kilsbergen. Sedan är det bara nedför kvar. Strax innan målet finns en annan återvändsled som går till ett par jättegrytor. I den största ligger löpstenen kvar. Nu är vi strax framme vid vindskyddet vid Uvberget. Detta ligger vid en bäckravin. Vid vindskyddet finns också en liten gräsplätt som blir en perfekt tältplats. Vi fixar lite ved och deg till piroger som det ska bli ikväll och tvättar oss. När vi grillar pirogerna kommer två andra vandrare gående som också ska bo här i natt. De slår upp sina tält och grillar lite korv och vi pratar om lite ditten och datten, om vandringen vi har gjort, innan det är dags att gå till sängs.

 

 

Dag 3: Uvberget – Mogetorp

Den tredje dagen går vi upp tidigt, vi ska ju gå en lite längre bit idag efter debaclet med Länstrafiken på torsdagen. När vi ger oss av har de andra vandrarna som bott vid Uvberget ännu inte stigit upp (men vi hör att de har vaknat). Första biten är lättvandrad utan några större höjdskillnader. Vi passerar samma ledningsgata som vi gått förbi flera gånger tidigare och vid byn Källarhalsen går leden över Sveriges äldsta normalspåriga järnväg, som invigdes 1856. Numera går det turisttrafik på järnvägen på somrarna. Bergslagsleden passerar sedan över en större mosse och här märker vi att det är torrt i markerna, inget kladd. Bergslagsleden går sedan runt Digerberget som är Kilsbergens nordligaste berg och så är vi framme vid etappmålet Digerberget som är ett motions- och friluftscentrum. Nu verkar det vara ett mountainbike-läger här för vuxna nybörjare. Medan vi fikar tittar vi på hur de samlar ihop sig, går igenom cykelns funktioner och ger sig iväg. Efter Digerberget får vi en mycket fin vandring. Först genom gammal skog där vi bland annat ser två rovfåglar som lyfter från sitt gömställe. Sedan kommer vi in i den gamla bergsbyn Pershyttan, där det numera finns utställningar som handlar om järnframställningen i området. I Pershyttan är också bergsgården bevarad och det finns en stånggång som användes för att överföra kraften från vattenhjulet till pumpar och annat i gruvorna. Efter Pershyttan vandrar vi längs Dammsjöns strand där vi kan se sjöns vatten glittra mellan träden. När vi gått förbi hela sjön kommer vi in i naturreservatet Kvarbäcken-Lerkesån. Detta reservat går längs med en liten kanal som flyter mellan Lilla Rammsjön och Dammsjön. Här i kanalen finns en livskraftig stam av flodpärlmusslan vilket också betyder att det finns bäcköring i kanalen (flodpärlmusslan parasiterar på öringen under vissa stadier i sitt liv). Mycket fint är det, stigen går längs kanalen och vi försöker få syn på lite öring. Det får vi inte, men uppe vi bron ser vi några musslor, som dock är helt öppna. När vi lämnar naturreservatet går vi uppför den sista större stigningen, som går längs en gammal körväg där man transporterade järnmalm med häst. Stigen är djupt nedskuren i den omkringliggande marken, så det är som att gå i ett dike. Det börjar bli riktigt varmt, särskilt när vi kommer lite högre upp och skogen blir mindre tät. Men snart är vi framme vid Kvarndammens rastplats där det blir dags för lunch. Idag blir det varsin pirog som blev kvar från gårdagens middag. Efter lunchen passar vi på att vila en stund i vindskyddet, vi är ganska tidigt ute och har inte bråttom. Vandringen efter Kvarndammen är mindre intressant, det är ganska många föryngringsytor och nyare skog och vi går mycket på grusväg. Dessutom är det sommarvarmt och vi blir riktigt svettiga. Det finns dock en del att se, till exempel klapperstensfältet Sågställningsbottnarna som vittnar om Yoldiahavet som hade sin kustlinje här i området en gång i tiden. Efter några kilometers vandring kommer vi fram till Mogetorp, där vi knyter ihop säcken. Här startade vi vår vandring längs Bergslagsleden för fyra vårar sen.

 

%d bloggare gillar detta: