Vårt tält: home sweet home

Vår serie om utrustning fortsätter idag med en post om vårt tält.

På en så här lång vandring som Gröna Bandet är kommer tältet att bli vårt andra hem. På många platser som vi stannar finns inget annat alternativ för att sova; antingen är vi vid en vägkant eller mitt ute på fjället. Ibland finns det rastskydd, men dessa är bara tänkt att man ska övernatta i vid nödsituationer. Vid några tillfällen stannar vi vid fjällstugor, och här har man ju alternativet att sova inomhus om vädret har varit kallt och blött alltför länge, men då får man ju å andra sidan betala mer. Helt klart är i alla fall att ett tält är viktigt eftersom det kommer vara vårt huvudsakliga hem under hela sommaren.

När man ska välja ett tält finns det många olika saker att tänka på: Vad ska jag använda det till? Hur mycket utrymme behöver jag? Hur mycket är jag beredd att bära? Hur hållbart är det? Den första (och kanske största) frågan man ställs inför är vilken typ man ska införskaffa sig. Det finns två huvudtyper som passar när man ska bära tältet med sig: Kupol- och tunneltält. (Lättviktsvandrare kommer att protestera. De brukar ofta använda sig av tarplösningar. En tarp är en presenning som man antingen kan spänna upp mellan träd, eller en liten pinne; man sover alltså öppet i naturen fast under en duk ungefär. Tarpar blir mer väderkänsliga och det kan inte vara för blåsigt och så vidare, dessutom måste man hitta på en lösning för att skydda sig mot odjuren, det vill säga myggen.) Åter till huvudtyperna, de har olika för- och nackdelar:

Kupoltält

Kupoltält är självstagande: stängerna korsar varandra och spänner upp duken. Det här gör att tältet står upp av sig själv, och man behöver bara spänna fast det i marken för att undvika att det ska flyga iväg i vinden. Det här kan vara bra om det är ont om plats, eller om man ska slå läger på ställen där det är svårt att få ner tältpinnarna. Det här gör att paddlare ofta har kupoltält; de behöver ibland spänna upp tältet på klipphällar och liknande. Kupolkonstruktionen gör dock att tältet väger lite mer i förhållande till sovytan, och dessutom brukar absiderna vara mindre. Absiden är den del som är utanför innertältet, där man förvarar sin packning, och kanske lagar mat vid ruskväder.

Tunneltält

Tunneltält är konstruerade så att man trär in tältstängerna parallellt med varandra, och tältet bildar just en tunnel. För att tältet ska stå upp måste man spänna upp det med tältpinnarna, och därför kräver tunneltältet ett bättre underlag att slå upp det på. Tunnelvarianten är mer känslig för vindriktningen än kupoltält; man vill sätta upp tältet så att det blåser mot kortsidan. Å andra sidan är tunneltälten ofta lite lägre än kupoltälten. Den stora fördelen är att det väger mindre i förhållande till boytan och att det är gott om plats i absiden. Detta gör att många vandrare väljer att ha tunneltält, eftersom man behöver hålla ner vikten på sin packning. Att det är gott om utrymme är ju naturligtvis en bonus också.

LeTreks val

Vårt tält är av tunneltyp, och det är ett Hilleberg Nallo 2 GT (Kolla gärna in instruktionsfilmerna i länken. Väl värda att se) Hilleberg är ett svenskt företag som tillverkar tält av hög kvalitet, och de har bland annat uppfunnit tältväven Kerlon, som är en silikonbelagd, slitstark väv som används till yttertälten. Nallo är en lättviktsvariant av tältet Hilleberg Nammatj, det är tillverkat med en lättare väv, och lättare tältstänger. Dessutom är den bakre stången kortare än den främre vilket leder till att taket sluttar nedåt fotänden, allt för att använda mindre dukmaterial, vilket resulterar i lägre vikt. Tvåan i namnet betyder att det är ett tvåmanstält, och GT står för en extra lång absid.

Vi använde Nallo under alla våra vandringar förra året, och hittills är vi mycket nöjda med det. Det är enkelt att slå upp, när man gjort det några gånger och fått rutin går det fort att få upp det, vilket är bra när regnet öser ner. Det känns starkt och stabilt, man vill ju att ens tält ska hålla. Den extra stora absiden känns lyxig, det är gott om plats för två ryggsäckar, kängor och andra pinaler. I vårt tidigare tält har vi fått lägga ryggsäckarna på varandra för att få plats. Nu finns det till och med plats att laga mat i absiden utan att flytta på packningen. Den här extra komforten väger 400 g att bära på, och vi tycker helt klart att det känns värt det. I innertältet finns utrymme för två personer. Att kalla det för gott om plats kanske vore att överdriva lite, men det känns inte trångt. Öppningen ut till absiden går att vika undan så att man kan sitta på kanten av innertältet om man till exempel behöver laga mat i absiden. I somras provade vi innertältsgolvets vattentäthet genom att slå upp tältet i en vattenpöl, och den höll tillräckligt tätt för ett godkänt resultat. Man lär sig av sina misstag också…

Allt som allt är vi mycket nöjda med vårt val, och vi får tacka vår kompis Calle för tipset! Enda nackdelen är väl att det är förhållandevis dyrt: ca 7500 kr. Men kvalitet kostar ju lite mer, och förhoppningsvis kommer vi kunna använda tältet i många år, och då blir ju priset relativt sett litet.