Idag den 6 februari firar vi sámi álbmotbeaivi: samernas nationaldag, eller mer ordagrant samefolkets dag. Den firas för att högtidlighålla minnet av den första samiska kongressen som hölls på just det datumet 1917 i Trondheim. Hela Gröna Bandet går genom samernas ursprungliga område, och vi är glada att vi får hälsa på i deras vackra land. Om man vill läsa mer om samer och om samernas kultur finns en bra bok  som heter ”Samer – ett ursprungsfolk i Sverige”.

Vi har tänkt att uppmärksamma samernas dag genom att skriva om det samiska språket och om samiska ortnamn. Det är nämligen så att om man känner till lite vad några samiska ord betyder när man tittar på namnen på fjällkartan får man en upplysning om vad det är man tittar på.

Samiska är egentligen flera olika språk. Traditionellt sett har man kallat det för olika dialekter, men skillnaden mellan olika ”dialekter” är stor; man har till exempel beskrivit skillnaden mellan sydsamiska och nordsamiska som skillnaden mellan svenska och isländska. En sydsame förstår inte en nordsame. Samiska är uraliska språk, och är alltså besläktade med finska och estniska och på ännu längre avstånd även med ungerska. I Sverige talas framför allt tre olika samiska språk: Nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. Pitesamiska och umesamiska som har talats i Sverige är numera nästan utdöda. Av de samiska språk som talas idag är nordsamiska det största språket.

Samiska platsnamn kan bestå av ett enda ord, som till exempel berget Giron som ligger längs Kungsleden vid Abiskojaure; ordet giron betyder fjällripa på nordsamiska, och det är även det samiska namnet på staden Kiruna.

Vanligare är det dock att platsnamnen är sammansatta av två delar, där den andra delen är ett geografiskt ord som berg, sjö, dal och så vidare. Ofta sitter platsnamnets första del ihop med flera olika geografiska ord och bildar platser i närheten av varandra. Till exempel kommer vi att vandra förbi älven Čeakčajokka (Tjäktjajåkka) som rinner genom dalen Čeakčavággi (Tjäktjavagge) bredvid berget Čeakčačohkka (Tjäktjatjåkka). Det finns många olika geografiska ord som ger en god beskrivning över hur platserna ser ut:

Berg:

várri – fjäll, berg. Vår vandring kommer ta oss förbi Gardenvárri.
čohkka – fjälltopp. Ett exempel på en topp vi kommer gå förbi är Sáŋarčohkka.
oaivi – avrundad topp, eller huvud.
oalgi – litet fjäll som hänger ihop med ett stort fjäll.
gáisi – spetsigt brant fjäll. Det mest kända är förstås Giebmigáisi: Kebnekaise.
bákti – klippbrant, stup, som den storartade bergväggen Njuikkostakbákti.
čorru – bergsrygg. Mellan Vakkotavare och Teusajaure går vi förbi det långsmala berget Ráhpačorru.
njunnji – utlöpare från ett berg.
várdu – utsiktsfjäll, lågfjäll med småkullar.
jierttá – runt fjäll. Fjällen Stuor Jierttá kommer vi vandra förbi två gånger (två olika fjäll).
duoddar – kalfjäll.
láhku – högplatå.

Dalar:

vággi – är en bred U-dal som man kan vandra igenom. Vi vandrar bland annat genom Alisvággi.
riehppi – är en trång, otillgänglig dal, ofta med en glaciär. Någonstans har jag läst att riehppi är en dal där renarna måste vända och komma tillbaka  samma väg.
gorssu – betyder ravin eller kanjon.

Vatten och is:

jávri – är det vanliga ordet för sjö. En liten sjö är en jávraš. Torneträsk heter Duortnosjávri på samiska.
luoppal – är namnet för en utbuktning av en älv som bildar en liten sjö.
eatnu – är en älv eller en större å. Vi kommer att vandra längs Aliseatnu.
jokha – är en å eller en bäck. Små bäckar kallas jogoš.
njira – stenig liten bäckfåra.
jiekna – glaciär.

Förutom dessa ord finns det andra beskrivande ord som ofta läggs till före.

stuor – betyder stor, som i Stuor Jierttá
unna – betyder liten, som i Unna Jierttáš
bajip, gaska, vuolip – betyder övre, mellersta, lägre. Används ofta med sjönamn, Bajip Gáitumjávri rinner ut i Gaska Gáitumjávri.
oarjip, nuortta, lulip, alip – betyder södra, norra, östra och västra.

Alla de här orden är på nordsamiska och heter någonting annat på sydsamiska. Berg heter där tjahke, bäck heter johke och sjö heter jaevrie. En liten lustighet med namnen på kartan är att ibland blev det fel när lantmätarna frågade samerna om namnen på olika berg och sjöar. Det finns till exempel en sjö i närheten av Kvikkjokk som heter Stuor Dáhtá, där dáhtá betyder ”den här”. Namnet på vårt högsta berg Giebmigáisi betyder Kittelberget, och är troligtvis från början namnet på berget bredvid, Tolpagorni, som har en topp med en skålformad ”kittel”. Vad det högsta berget hette från början verkar lite oklart men internet ger förslaget Basievaare – Det heliga berget.

Om du stöter på en same så kan du pröva att säga: Bures! (Det betyder Hej!)