Vi har tidigare berättat lite om vår utrustning. Kängorna har vi haft speciellt fokus på. Om de inte håller hela resan är det adieu för vår vandring. Eller så hade det i alla fall betytt en ganska kraftig försening för att först få ett nytt par beställt och levererat till närmaste utelämningsställe. Vi behövde verkligen vara så säkra vi kunde vara på våra kängor, och köpte därför varsitt par Lundhags Syncro high som vi hann gå in i innan turen, utan att slita på dem för mycket.

Sommarens snackis

Våra kängor har varit i fokus vid många tillfällen. Första natten vid Storrödtjärn träffade vi en äldre tysk farbror som hade haft Lundhagskängor i 23 år. Han var övertygad om att det skulle gå bra. Sedan var det Maud och Gunnar från Trillevallen som spådde att ”om fötterna klarar sig så kommer det gå bra för er”. Vid Aktse träffade vi en belgisk vandrare som var imponerad över hur välkonstruerade våra kängor var, och han beklagade att det var så svårt att få tag på Lundhagskängor i Belgien.

Vård av våra kängor

Kängvård är ju viktigt för att behålla skorna fräscha och maximera deras livslängd. Vi var väldigt noggranna med att borsta dem varje kväll och smörja lädret i lagom dos. Impregneringsmedel hade vi dock lämnat hemma, men ytan var någorlunda vattenavvisande hela resan ändå. Vi använde vax och inte lädersmörja som kan agera som mjukgörare för lädret (som då kan tappa sin styvhet).

Trasiga!

Hur gick det då, med facit i handen? Hyfsat kan man väl säga. Ponera att en normal fjällvandring är på något mellan 10 och 20 mil, det betyder att vi har utsatt kängorna för mellan 7 och 14 vandringsturer. Inte illa! Vi lyckades genomföra turen utan att behöva byta kängor, så Lundhags får tummen upp. Men allt är inte frid och fröjd, och det är dags att avslöja en välbevarad hemlighet. Hela sista etappen gick Christophe med en klump i magen och rädsla att trasiga kängor skulle sätta stopp på äventyret. En 4-5 cm lång spricka började utvecklas ovanför sömmarna i bakre delen av kängorna just innan vi kom till Abisko. Med lite silvertejp och lim kunde vi stoppa tillväxten, men tejpen hade svårt att fastna på  läderunderlaget. Den sista etappen slutade därmed  med en 3 cm lång spricka i kängan, och ett hopp om att den andra skon inte skulle spricka. Det hela blev lyckligtvis inte sämre och väl framme vid Treriksröset kunde vi pusta ut.

Fick lagas med tejp

Sprickan i baklädret

Sliten sula

sprucken känga

En bra deal?

När vi hade kommit hem tog C kontakt med skomakaren Urban på Lundhags i Järpen för att undersöka om detta kunde lagas. Utöver sprickan hade också sulan blivit väldigt sliten av många mils vandrande. Att fixa hålet i hälen var inget lätt arbete, varför Lundhags erbjöd C att köpa ett par sprillans nya för 800 kr. En rätt så bra deal med tanke på att nypriset ligger runt 3500-4000 kr. These Boots Are Made for Walkin’ !!!