Järnleden

Vi försöker att vara ute och vandra så mycket som möjligt, dels för att vi tycker om att vara ute i naturen, och dels för att träna oss inför sommarens Gröna Bandet-tur. Förra söndagen var en vacker vårvinterdag, perfekt för en tur. Vi tog oss till Kristinehamn för att vandra på Järnleden, en led med historiska förtecken, där man får följa den gamla järnleden ner mot Kristinehamn.

Järnleden

Järnleden är en vandringsled i Kristinehamns kommun, som går mellan Hytte vid Bergsjön och Kristinehamns gästhamn. Sträckningen Hytte-Bergsjötorp är nydragen och blir officiellt invigd i maj i år, så vid Bergsjötorp finns ytterligare en startpunkt. Järnleden går delvis längs en sträckning som användes förr i tiden för att transportera järn ner från Bergslagen till Kristinehamn, som var centrum för järnexporten. Leden passerar bland annat två före detta järnverk. Längs leden finns många informationsskyltar med berättelsen från tiden då järn producerades och fraktades här. Leden är 30 km lång om man går hela vägen, och 25 km om man startar i Bergsjötorp. Det går också en annan vandringsled på andra sidan Inlandsbanan, så från Älvbron kan man avvika från själva Järnleden, söka sig över till denna andra led, för att sedan ta sig tillbaka till Sjöändan och Bergsjötorp igen. Denna rundtur blir ungefär 23 km lång, och det var den vi valde att gå, för att komma tillbaka till bilen.

Naturen

Naturen som leden går igenom är mestadels barrskog, och på sina ställen är det även lite lövträd. Man passerar en relativt stor mosse som heter Bromossen. Här byggde de förr i tiden en kavelbro, som består av stockar som läggs tätt intill varandra vinkelrätt mot stigens riktning. Vid mossen blir landskapet öppet, och man ser lite längre. En annan öppen landskapstyp som man stöter på är lantbruken, som man också går förbi lite här och där. Tyvärr får man också gå igenom några stora kalhyggen, som visserligen ger lång siktvidd, men som inte är särskilt vackra. En liten bit går leden längs med ån Tarnan. Här växer det en del lövträd.

Vandringen

Vi åkte för att vandra en del av Järnleden en vacker söndag. Solen sken, och det var några plusgrader varmt, så det var en väldigt fin dag för vandring. Vi parkerade vid Bergsjötorp; parkeringsplatsen som var markerad på kartan lyckades vi inte hitta men vi fick plats längs vägen. Sedan gick vi till startpunkten, där det fanns en informationsskylt och en rastplats. C. fotade lite här, och vi fick också syn på en hackspett uppe i ett träd. Vi gav oss av in i skogen på en liten stig. Det var fortfarande lite snö kvar, men här var det inte så mycket, så det gick bra att gå i. Efter någon kilometer kom vi fram till den lilla sjön Ljustjärn. Här såg vi ett vindskydd lite längre bort, och här hade det nog varit fint att övernatta om vi hade varit ute efter det. Nu gick vi vidare och kom snart fram till Bromossen. Här var det öppna siktvidder och det fanns en informationstavla om den gamla järnleden och kavelbron som gick över mossen. Nu vandrade vi istället på spänger över myren.

Efter mossen gick leden in i skogen igen, men snart kom vi in på ett stort hygge som vi fick vandra över. I änden på hygget fanns det rester av gamla kolmilor, och även här satt en skylt med information om platsen. Leden var välmarkerad med orangemarkerade stänger, utom på ett kort avsnitt som gick över en liten kulle, där leden istället var tillfälligt markerad med snitslar. När leden började gå ner för kullen igen fann vi ett litet stenbord och några sittstubbar. Det började närma sig lunchdags, så vi stannade för en paus. Vi hade med tunnbrödsrullar hemifrån, och kokade soppa. Gott med lunch!

När vi hade ätit färdigt gick vi ner för kullen och kom fram till Niklasdamm. Här ligger det en gård och en handelsträdgård. På sommaren finns det ett café och ett pelargonmuseum här också, ett ställe som Kristinehamnsborna verkar besöka flitigt på sommaren. Niklasdamm är ett av de gamla järnbruken man passerar, och som man hör på namnet finns det här en fördämning och en liten damm. Vattenkraften användes för att driva stångjärnsbruket. Efter Niklasdamm gick leden en bit på grusvägar genom jordbrukslandskapet innan den fortsatte in i skogen igen. Vid platsen Bråne gick sedan leden ner till ån Varnan som den följer en bit. Den här delen av Järnleden påminde oss om Acksjöleden där man också vandrar längs en å. Vid byn Älvbron lämnar leden ån. Här ligger också resterna av ett gammalt järnbruk.

Vid Älvbron lämnade vi själva Järnleden och tog oss bort mot Inlandsbanan, som vi korsade. Efter att vi gått över järnvägen letade vi reda på leden som skulle ta oss norrut igen. Till en början var det ett kombinerat skid- och löparspår vi gick på. Här började en ganska lång stigning, och det märktes att det var mer snö kvar i skogen här. När vi hade kommit upp och det tycktes som att det inte var så mycket uppför längre stannade vi för fika; kaffe och päronkaka. På dagsvandringar kan man ju passa på att lyxa till det lite. Efter pausen fortsatte leden en ganska lång bit på en skogsväg. Vädret blev lite sämre, det blev molnigt, och det snöade till och med på oss en liten stund. Till slut gick leden några kilometer genom skogen, och över ett hygge med rätt så mycket sly. Här var det ganska mycket snö kvar, så vi fick pulsa oss fram. Den enda som gått före oss var älgen, så det blev ganska jobbigt. När pulsandet var slut fick vi i alla fall vår belöning, för vi kom fram till en utsiktsplats med vacker vy över Bergsjön. Här stannade vi en stund och beundrade utsikten och fotade. Härefter gick leden ner till Sjöänden, och sedan var det bara en liten bit kvar till bilen. Totalt hade vi gått ungefär 23 km när vi var klara, ungefär som en dagsetapp under sommaren.