Förra helgen var vi uppe i Grövelsjön för att närvara vid invigningen av Fjällfararnas Hall of Fame, vilket är en tavla med namnen på alla de som har genomfört Gröna eller Vita Bandet. Där kommer alltså våra namn att sitta, så vi tyckte att det var kul att åka upp dit för att vara med på invigningen, träffa andra gamla bandare och njuta av fjällen.
Kvällsaktiviteter
På fredagen åker vi upp så att vi var framme i Grövelsjön vid femtiden. På en gång när vi stiger in på fjällstationen träffar vi på Annica och Torkel Ideström som födde idén med Fjällfararnas Gröna och Vita Band och som driver organisationen bakom banden. Vi snackar med dem en liten stund och tar sedan in på vårt rum. Vi får reda på att vi ska äta tillsammans alla som var där för invigningen, men innan middagen hinner vi med en liten tur ner till kallkällan som kallas Linnés källa, som vi också besökte dagen innan vårt eget Gröna Band-äventyr startade. Vi tar oss också ner till sjön, där det är en tok som badar, trots det småkyliga och blåsiga vädret. Vi vänder istället upp till fjällstationen där vi bjuds på en god middag tillsammans med ett gäng andra fjällentusiaster, trevligt! Efter middagen får vi information om vad som skulle hända här i samband med invigningen, och också litegrann om bakgrundet till Gröna och Vita Bandet och lite om vad som är på gång i framtiden. Efter detta berättar Niclas Bentzer som skidade Vita Bandet 2014 om tävlingsturen Yukon Arctic Ultra, en 70 mil lång sträcka i Yukon i Kanada och temperaturer som närmade sig – 50 °C, som han genomfört tillsammans med David Erixon.
Dagstur
På lördagsmorgonen efter frukostbuffén ska vi som är i Grövelsjön för invigningen få ge oss ut på en dagstur på fjället. Då det blåser en ganska kraftig nordanvind ska vi vandra medvinds söderut, där vi ska bli upplockade med bil. Niclas Bentzer som också är sportchef på fjällstationen berättar vad han tänkt sig när vi samlas i foajén. Sedan ger vi oss av. Först går vi norrut upp genom björkskogen tills vi kommer till det gamla samelägret, där det finns en boskapskåta och en bostadskåta. Sedan vänder vi söderut, och tar oss upp på kalfjället. Det blåser mycket riktigt rejält, så det är skönt att ha vinden i ryggen. Uppe på Blåkläppen finns en öst-västgående sänka där vi får lite lä, så där stannar vi en stund för fika. Sedan går vi vidare till vindskyddet Oskarsstugan där det är dags för lunch. Efter lunch går vi upp mot axeln från Lillvätteshågna. När vi väl kommit dit ska vi besluta om vi ska ta oss upp på toppen eller inte. Beslutet är lätt för oss och vi får nya krafter för att ge oss upp på toppen. Däruppe får vi fin utsikt mot Städjan, men Storvätteshågna är dold i moln. Vi tar lite bilder, men den kyliga blåsten gör att vi inte blir så långvariga. På väg ner mot Lövåsen hamnar vi vid en liten tjärn där det är lä bakom en kulle och solen tittar fram mellan molnen. Här passar vi på och stannar för att njuta en stund, innan det är dags att gå ner till skjutsen hem till fjällstationen som väntar på oss.
Invigningen
När vi kommit tillbaka hinner vi med en dusch och bastu innan det är dags för invigningen av Hall of Fame ute på farstutrappan till fjällstationen. Här intervjuas den första Gröna respektive Vita Bandaren Lars Wessel och Magnus Göransson. Fjällstationens platschef Charlie Ekberg håller ett litet tal, och Torkel och Annica Ideström talar också innan det är dags för dem att klippa bandet och täcka av väggen med alla namnen på de som genomfört banden. Sedan bjuds vi på snittar i foajén. På kvällen är det återigen en god middag tillsammans med de andra fjällfararna. Vid vårt bord sitter också platschefen som har mycket intressant att berätta om fjällstationen och omgivningarna. Efter middagen blir vi underhållna av de sjönsjungande systrarna Linnea och Erika Nilsson-Waara som ska vandra Gröna Bandet nu i sommar.
Top of Svealand
På söndagen ger vi oss ut själva för en dagstur. Vi börjar med att gå upp på toppen Jakobshöjden (1 103 möh) som ligger över fjällstationen. Det blåser rejält även idag, men uppe på toppen finns ett vindskydd byggt av stenar där vi kan finna lä. Vi ser att det spricker upp, och att vi idag ser toppen av Storvätteshågna (1 204 möh)som är Svealands högsta topp. Därför bestämmer vi oss för att vi ska vandra upp på den toppen. Innan vi går ner från Jakobshöjden letar vi rätt på en cache som ligger gömd häruppe. Mellan Jakobshöjden och Fosksjöarna vid Storvätteshågnas fot går vi fritt över fjället. Vid ett tillfälle hamnar vi bland en renflock, så vi sätter oss ner och tittar. Vid Övre Fosksjön finns en bro över bäcken som rinner mellan sjöarna. Sedan bär det uppför. Det går enkelt att ta sig upp på berget, även om det som vanligt är ansträngande att gå i brant uppförsbacke. Uppe vid toppen finns en tjärn, och här ser det faktiskt ut som att man skulle kunna tälta. Vid toppen fotar vi lite och skriver i toppboken innan det är dags att gå tillbaka mot fjällstationen. Det blir en trevlig vandring tillbaka i solsken, innan det är dags för oss att tacka för den här gången och åka hem.
Great read, sounds like a really nice weekend.
Thank you for sending me a photo of the ’Hall of Fame’, I can’t quite believe three years have past since we all did the walk. I myself would hope to do Norge Pa Langs in the next couple of years!