Startpunkt: Ottfjället, mitt emellan Skorvhuvudet och Rekhuvudet
Slutpunkt: Välliste, vid Skaltjärnen
Datum: 24 juni
Sträcka: 23 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-06-24 Skorvhuvudet – Skaltjärnen.GPX”]
Morgon dag 9 på Ottfjället
Nyspångning
Idag slår vi nytt rekord. Efter bara en och en halv timme från det att vi vaknat går vi iväg. Det är halvklart väder, och ganska varmt. Ner, ner, ner börjar vår vandring idag. Vi ska ner från Ottfjället, till Sörbottnen och Nordbottnen som ligger i västra änden av Ottsjön. Sörbottnen som vi kommer till först är ett litet hus vid en glänta. Vi fortsätter mot ån som vi passerar över en bro. Snart därefter stöter vi på två män som är ute på morgonen och lägger spång. De berättar att de har spångat om hela vägen från Edsåsen, via Hållfjället precis som vi ska gå, och att de senare ska fortsätta upp på Ottfjället. De berättar att de förbereder inför Axa Fjällmaraton; det måste vara ordentliga spänger när 600 människor ska springa maraton här. Vi blir glada, nyspångat hela vägen till Edsåsen, och de säger också att det är välmarkarerat. Vi fortsätter till Nordbottnen som visar sig vara en fin liten glänta i skogen med några små söta stugor.
Vilse
Vi vandrar vidare mot leden upp på Hållfjället. Ganska snart blir vi osäkra på vårt vägval, men vi går på och hittar lite spång. Då är vi nog på rätt spår. Vi går vidare, förbi några jakttorn. Plötsligt är stigen borta. Det är skog åt alla håll, och vi vet inte var vi är. Vilse! Vi bestämmer oss för att gå norrut, och hoppas på att stöta på stigen. Lite kompassgång över stock och sten. Efter några hundra meter kommer vi ut på något som kanske kan kallas en stig, och här finns en röd ring runt några träd. Skönt, vi är räddade. Vi följer markeringarna. Uppåt. Ganska tät växtlighet för att vara en stig som de springer maraton på. Det blir brantare. Svårt att hitta markeringarna ibland, men vi fortsätter uppåt, och vi hittar alltid nästa markering, men ibland är de på träd som fallit omkull. Det blir ännu brantare uppförsbacke, ibland får man ta tag med händerna för att ta sig uppåt. Det är varmt och jobbigt och mycket svettigt. Vi måste vara fel på något sätt. Men vi är i alla fall på väg uppåt. Efter vad som känns som en halv evighet kommer vi ut på en vältrampad stig. Vi har varit fel hela vägen, det måste ha varit några gamla markeringar vi följt. Nu blir det väl i alla fall lättare sista biten?
Vattenbrist
Och ja, det är det, bara en kort promenad upp till trädgränsen, och sen är vi vid den gamla fjällstationen Hållfjället. Den är inte i bruk nu, och vi har sett att den är till salu. Men vi slår oss ner på trappen till huset, där vi pustar ut och tar oss lite nötter. Här är det fin utsikt över Ottsjön och Ottfjället, det var säkert jättefint att bo här när det var öppet. Vi går vidare. Här och där är det helt nya spänger, precis som utlovat. Leden går en stund uppe på fjället, men ganska snart kommer vi ner lite lägre i skogen. Vi har tänkt äta lunch vid en rastplats där det ska ligga en bäck, men vi finner inget vatten trots att det är blött i markerna, utan vi tar en liten tupplur på bänkarna innan vi går vidare ner mot Ottsjö. Här nere i byn är det inte mycket folk som är ute och rör sig. Vi roar oss istället med att läsa på små skyltar som sitter uppsatta här och där som berättar om byns och bygdens historia. Även här i Ottsjö har vi lite svårt att komma in på rätt led, och vi får gå en bit på en skoterled över en mosse innan vi hittar rätt.
Slåttervall
Efter Ottsjö är leden ganska blöt. När vi går här bland träden i godan ro möter vi en grupp med unga ryttare, säkert femton hästar. De frågar oss om vi är ute och vandrar. Svar: ja! När vi kommer till Sätterån kan vi äntligen göra lunch, det är redan eftermiddag. Det är inte det bästa stället, svårt att hitta en bra sittplats och det finns både mygg och myror här. Vi blir inte långvariga, utan fortsätter snart vandringen. Nu ska vi upp på nästa berg: Välliste. En bit upp kommer vi ut på slåtterängen Ytterstvallen, en vacker öppning i skogen, med några små bodar och en kåta. Det växer mycket blommor på ängen, och utsikten är vacker. Här blir vi en stund, vi vilar och kollar runt lite. Nu är det bara sista biten upp på Välliste kvar. Den täta barrskogen tunnar snart ut och det blir bara björkar kvar. När vi stannar för att titta på kartan blir vi anfallna av två björktrastar som tjattrar och attackskiter på oss. Mysigt. Vi får torka fågelbajs från ryggsäckar och kläder. Snabbt vidare, upp över trädgränsen.
Välliste
När vi kommer till Skaltjärnen hittar vi en fin tältplats. Här flyger en fågel omkring och kvittrar när vi lagar paella till middag. Mysigt. Efter middagen går vi sista biten upp till toppen. På väg upp blir vi omsprungna av en kvinna som är ute på en träningsrunda. Väl uppe går vi in i toppstugan, där vi skriver i boken precis som vi lovat Maud och Gunnar igår. I närheten av toppröset finns en minnessten över en flicka som dog här efter att ha gått vilse i dåligt väder. Ikväll blåser det ganska rejält häruppe, men vi har bra utsikt över skogar, sjöar och Åreskutan, och vi tar lite kort innan det är dags att gå ner igen till tältet. Allt är frid och fröjd, förutom att Emil har fått lite ont i ett knä, det känns lite oroligt inför framtiden. Vi får sova på saken och hoppas att det går över med lite Voltaren.
Hur ser det ut med vattenutbudet på första biten av vandringen? Hade ni något vattenreningssystem med er? Med vänlig hälsning, Gustav
Första biten av vandringen var vattentillgången god, då det var ute på fjället mestadels, och dessutom tidigt på sommaren. Den enda etappen där vi hade några (små) problem att hitta vatten var på etapp 2 (mellan Åre och Gäddede) då vi mest gick på vägar, men även där gick vi förbi acceptabla bäckar till dricksvattnet. Vi hade inget vattenreningssystem med oss, och vi kokade vatten en gång på hela sommaren. Det var under etapp 2 som vi en dag bara fick tag på vatten vid den tjärn där vi tältade. Vi kokade vattnet för säkerhets skull, men redan på morgonen efter fick vi tag på nytt fräscht vatten. Så det ska inte vara några större problem för er!