Dag 8: Hádditvárre – Jiegnáffojåhkå

Startpunkt: Hádditvárre, vid Gájlávákkjåhkå
Slutpunkt: Jiegŋáffojåhkå
Datum: 8 augusti
Sträcka: 14 km

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2016-08-08 12:13:49.GPX”]

< Till dag 7
Till dag 9-11 >

Lat morgon

Regn under natten. När vi vaknar på morgonen har det slutat regna men det är dimmigt och molnigt. Besviket inser vi att det inte kommer bli någon tur upp på Jiegŋáffo. Inte i år i alla fall, som vi brukar säga: ”Berget står kvar!” Plötsligt har vi därför all tid i världen och vi stressar inte för att komma iväg. Vårt nya mål blir att gå till Jiegŋáffojåhkå några kilometer efter Staddojåkkåstugorna. Därför kan vi ligga kvar i tältet och dra oss. Klockan hinner till och med bli så mycket att vi lagar lunch innan vi påbörjar dagens vandring.

Gájlávágge

Idag tar oss Nordkalottleden genom den bitvis ganska trånga dalen Gájlávágge. Här uppe ligger snön kvar länge och marken är på många ställen vattensjuk och blöt. Vår tältplats låg inte så långt ifrån dalens vattendelare, så vi har inte så mycket uppförsbacke innan vi kommer till ett långt stycke flack mark. På grund av de låga molnen kan vi inte se Jiegŋáffos topp som hägrar högt över våra huvuden, men det lägre fjället Jålle (1 258) som liksom hänger på Jiegŋáffos sida blir ett riktmärke framåt till att börja med. Stigen leder oss in mellan Jålle och Gájssegiesjtjåhkkå och här blir dalen ett tag mycket trång och dalkänslan är hög där vi går med höga bergsväggar på var sida om oss.

Blött

När vi passerat Jålle öppnar dalen upp sig något och blir bredare. Gájssegiesjtjåhkkås bergvägg på dalens västsida är fortsatt stupbrant, medan Jiegŋáffos sida är mer brant än stupande. Stigen går upp lite på bergssidan för att undvika ett stort blötområde i dalbottnen. Det gröna, fina gräset som växer där avslöjar att det är mycket blött. Här ser vi en stor mängd renar som betar. Vi fortsätter vår vandring som ömsom går över blöt och vattensjuk mark, ömsom över stenigt underlag. Vilken tur vi hade igår att slumpen sa att vi inte skulle gå vidare, här hade vi inte funnit någon tältplats.

Utsikt

När vi kommer lite längre fram i dalen börjar vi få utsikt framåt ut över dalkanten. Långt borta i nordväst ligger Sierggatjåhkkåmassivet med de tre glaciärerna Ålmåjiegŋa (tidigare hängde dessa tre glaciärer ihop i en enda). Efter att vi har gått runt ”hörnet” av Gájssegiesjtjåhkkå ser vi det avrundade fjället Stáddátjåhkkå till väster om oss, och in emellan fjällen ser vi toppar mot norska gränsen. Vi ser nu också återigen Sulitelmas svenska Stortopp om vi vänder oss bakåt i färdriktningen. Framför oss har vi Viehtjer och Gáhpesoajvve, och på vår högra sida tronar Jiegŋáffos nordtopp 1 436 möh som en vaktpost över dalen framför oss.

Fina vattenfall

Nu börjar nedstigningen mot sjön Gáhpesluoppal som ligger vid Gáhpesoajvves fot. Vid den här sjön ligger Staddajåkkåstugorna, som är en av stugplatserna i Padjelantas stugsystem. Underlaget blir torrare och lättvandrat, gräsängar och rished. Så småningom kan vi se ån Stáddájåhkå, som gett stugorna sitt namn, kasta sig ner för bergssidan på vår vänstra sida. När vi kommit nästan hela vägen ner till bron som går över jåkken går leden tätt intill vattendraget som faller ner i ett högt och vackert vattenfall. Vattnet rinner från två håll så det är två vattenfall som kommer från var sitt håll. Här stannar vi naturligtvis en stund och njuter av skådespelet.

Möte med Nordkalottleden

Nu har vi bara en liten nedstigning kvar till brofästet. Strax innan vi kommer fram till bron börjar ett stort område med högt videsnår. Bron över Stáddájåhkå leder till Nordkalottledens sydvästra gren som tar vandrare förbi Sårjåsjaure och in i Norge till Sulitjelma by. Därifrån planerar vi att vandra nästa sommar och kommer då komma gående över bron här. Nu tar vi istället till höger vid stigskiljet och går på stigen genom videt bort till Staddajåkkåstugorna. Dessa ligger vid jåkkens strand med utsikt över sjön Gáhpesluoppal. Sjön ligger som i en gryta med höga berg åt alla håll, men marken runt sjön som utgör grytans botten är platt.

Längs Gáhpesluoppal

Vi har inte tänkt att stanna vid stugplatsen utan vi fortsätter istället leden framåt åt nordost. Vi träffar genast på flera vandrare. Denna sträcka känns på många sätt mer vältrafikerad än det avsnitt vi just gått på. Bland annat är leden här mycket välspångad med stora, breda spänger. Det är ju också nödvändigt här, då marken är fuktig och vi passerar mycket vide. Vi går längs med sjön, vid några tillfällen kommer leden fram till stranden. Vid några tillfällen ser vi några platser där det skulle gå att tälta, men vi siktar på Jiegŋáffojåhkå. Vi har nämligen en plan att gå upp till sjön Jållejávrre och gå ner till älven Stálojåhkå för att fiska.

Jiegŋáffojåhkå

Vi kommer fram till Jiegŋáffojåhkå som rinner i flera bäckfåror. Vissa fåror är uttorkade så här års, men i vissa fåror rinner vatten som behöver vadas. Vattnet är lyckligtvis inte särskilt djupt utan vi kan ta oss över genom att gå på stenar och någon gång sätta ner kängan i vattnet. Vi sätter igång att leta tältplats. Det växer en hel del vide runt bäcken, men det finns också en hel del områden med rished på de öar som bildas av bäckfårorna. Vi väljer ut en bra plats och slår upp vårt tält. När vi är klara med det gör vi oss lite eftermiddagsfika. Just som vi fikat klart börjar det att regna och vi lägger oss i tältet. Hela eftermiddagen och kvällen regnar det sedan, så vi lämnar inte tältplatsen något mer utan hoppas på bättre väder inför morgondagen.