Under fjällvistelsens sista dagar gör vi en vandring upp till Låktatjåkko fjällstation. En vandring med mycket uppför, då Låktatjåkko är Sveriges högst belägna fjällstation på sina 1 228 möh. På eftermiddagen tar vi en topptur och vi avslutar med en mycket god middag. Dagen efter går vi tillbaka ner till Björkliden i dimma. Sista fjälldagen går vi en promenad till Silverfallet.

< Till dag 5-6

Morgon i Björkliden

Vi stiger upp och gör våra morgonbestyr, städar ur den fina stugan och packar in sådant vi inte tänker ta med oss i bilen. Idag ska vi vandra upp till Låktatjåkko fjällstation, vilket innebär en stigning på mer än 700 m från Björkliden. Då vill vi inte släpa med oss onödig vikt. Det är behagligt vandringsväder, ganska svalt och en del moln, men några solglimtar får vi se på förmiddagen. Vandringen börjar (passande nog) i björkskogen och vi vandrar förbi golfbanan som ligger här, a green with a view? Vi är snart vid trädgränsen och sedan vandrar vi över härlig rished i svagt uppförslut med trevlig utsökt över Rákkasjohka. Vi kommer fram till ett stigskilje där vi får välja mellan två olika stigar som båda leder upp till Låktatjåkko. Vi väljer den som kallas ”Sommarleden” som är den södraste av de två lederna. Efter att ha passerat ett lite blötare område med mycket vide blir det lite kraftigare uppförslut en stund innan vi kommer upp på platån Rákkasláhku. Här letar vi reda på en smältvattenssjö där vi kan göra oss lite fika.

Snöfält

Efter fikapausen är det lättsam vandring över platån. Men på andra sidan platån ser vi vad som väntar, ett stort och brant snöfält. Vi kommer fram till snöfältet och det är en rejäl uppförsbacke att ta sig upp för. Efter denna kraftansträngning planar det ut något, men det fortsätter hela tiden uppför och alltsom oftast är det ett större eller mindre snöfält att ta sig över. Terrängen har även blivit kargare och stenigare, som det brukar vara när man kommer upp på högre höjder. När vi har ungefär två kilometer kvar till målet passerar vi en liten bäck och det är lagom för lunch.

Låktatjåkko fjällstation

Efter lunch fortsätter vi över snöfälten. Snart kan vi se den lilla fjällstationen som ligger högst uppe i passet. Vi går in och beställer Låktatjåkkos berömda våfflor i serveringen. Jättegott efter en dags vandring. Vi tar in på våra rum, och sedan hägrar ett toppbesök. Fjällstationen ligger knappt 200 meter under Loktačohkkas topp, så det är en snabb affär att ta sig upp. Däruppe har vi en vidsträckt utsikt över platån norr om E10 och fjällen norr om platån där bland annat Sveriges (för närvarande) nordligaste nationalpark Vadvetjåkka ligger. Söderut ser vi ut över Abiskoalpernas kulliga toppar. Vi vandrar västerut över topplatån, och där öppnar sig vyerna ända bort till Rombakstøtta borta vid Narvik. När vi går ner tillbaka till fjällstationen får vi se en flock renar, de första renarna på den här fjällturen.

Kväll på Låktatjåkko

När vi är tillbaka på fjällstationen är det dags för en skön dusch och bastu (Sveriges högst belägna bastu påstås det) innan det är dags för middagen. Innan middagen börjar får vi samlas i ett mysigt litet allrum där en av personalen berättar om fjällstationens historia. Låktatjåkko byggdes åt SJ-anställda som skidade från Låktatjåkkas station genom passet och vidare ner till Björkliden. Då sträckan var lång passade det bra med en stuga på halva vägen. Efter den lilla presentationen är det dags för en god och lyxig middag tillsammans med övriga gäster. När vi ätit oss mätta av den goda maten är det dags att krypa till kojs.

Tillbaka till Björkliden

När vi vaknar är dimman tjock utanför fönstren. Vi stiger upp och äter en god frukostbuffé innan vi städar ur våra rum och checkar ut. Vädret är fortfarande ogästvänligt, så vi bestämmer oss för att vänta ett slag för att se om dimman lättar. Förmiddagen spenderar vi i allrummet med att läsa och spela spel. Plötsligt dyker det upp militärer utanför fönstret, det fullkomligt väller in soldater över en kulle som stannar utanför stugan i dimman och regnet och vilar och äter. Tydligen är det någon slags övning i officersutbildningen. Militärerna vandrar så småningom vidare och vi lagar lunchsoppa. Sedan får vi ge oss av, dimma och regn eller inte. Vandringen tillbaka till Björkliden går enklare och snabbare då vi har nedförsbacke, men det tråkiga vädret gör att vi inte får så mycket att titta på. Vi vandrar tillbaka den andra vägen och den är brantare på sina ställen, vilket är lite spännande när det är blött.

Björkliden

I Björkliden tar vi återigen in på en av de fina stugorna. På kvällen blir det bastu, middag och spel. Efter en god natts sömn är det dags för sista dagen i fjällen. Innan vi lämnar stugan tar vi en promenad ner till Silverfallet, ett vattenfall i Rákkasjohka som faller ner i en djup och trång kanjon. Mycket vackert och dramatiskt. Vi går ner hela vägen ner till Torneträsk där vi plockar runda platta stenar på stranden. Sedan är det dags att summera, vi har haft en mycket trevlig vecka uppe i våra älskade fjäll tillsammans med våra vänner. Tack för den här gången, vi ser fram emot ytterligare fjällturer med Er!

Rákkasláhku från fikaplatsen

Rakkasjohka tittar fram

Första snöfältet

Loktačohkka

Rakkasjohka under snöfält

Vi gör oss redo för att vandra upp för snöfältet

Och sedan ger vi oss av upp i snön

stigen i snön

Utsikt bakåt mot Rákkasláhku och Rákkasjohka

En stjärnbräcka

snökonst

snöfält och vackra färger

Helena vandrar bland stenarna

Ledmarkering

Här går leden

jåkk under snö

Våffeldags!

Sveriges högst belägna brevlåda finns på Låktatjåkko fjällstation

Uppe på toppen av Loktačohkka

Utsikt mot Vadvetjåkka

Utsikt ner i Loktavággi

Rummet på Låktatjåkko

Fint dekorerad desserttallrik

Groupie framför Låktatjåkko i dimma

In i dimman

Låga moln över Björkliden

Går det ner eller upp?

”Stigen” nära Björkliden

Oväder över Torneträsk

Skatten finns i Abisko?

Silverfallet

Runda stenar i Torneträsk