Startpunkt: Skáktárjohka
Slutpunkt: Dærtahytta
Datum: 17 augusti
Sträcka: 15 km

< Till dag 62
Till dag 64 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-08-17 Skaktarjohkka – Daertahytta.GPX”]

Morgon dag 63

Dåligt väder

Hela natten har det blåst kraftigt, av och till har det även regnat. Även nu på morgonen är vädret uselt, så det var ett bra beslut att gå lite extra och ta oss över Skáktárjohka igår. Som det är nu med blåst och regn hade det varit betydligt mer besvärligt. När vi går iväg har vi vinden och regnet rakt i ansiktet, så någon utsikt att tala om har vi inte. Leden svänger runt Stuora Nanná. Här efter är det platt och på många ställen ganska blött. Inga spänger i sikte. Vi går mellan två sjöar, och sedan går leden upp över en rygg. Mitt i backen upp stannar vi en kort stund för att äta lite nötter, men det blir ingen långvarig paus i hällregnandet. Efter ryggen befinner vi oss på en platå, och passerar några mindre jokkar. På några ställen går vi också över lite blockiga partier så vi får ta det försiktigt för att inte halka. Flera kilometer innan vi är framme får vi syn på stugan, som ligger lite högre. Leden går i en stor sväng runt för att passera några små sjöar, och vi vill bara komma fram och in i värmen och torka oss.

Dærtahytta

Vi ettiden är vi framme. När vi klampar in kommer en norsk farbror ut och säger hej. Han och hans fru som båda verkar vara något slags DNT-personer har kommit hit med sina hundar redan igår, men idag stannar de inne. (Hundarna som inte får gå in i stugan är däremot bundna utanför och får krypa in under huset för att ta skydd). Dærtahytta som den här stugan heter är den nyaste stugan längs leden, den färdigställdes faktiskt under vintern och invigdes i juni. Den är alltså mycket fräsch och fin, många sovplatser och storstugan är stor och ljus med högt i tak. Vi hänger upp våra blöta kläder (och kartan!) på torkställningen vid kaminen och lagar sedan lunch. Sedan är det dags för tvagning och kaffe. Nu på eftermiddagen kommer en schweizisk kille som heter Philippe fram till stugan. Han håller på och går en sträcka av Nordkalottleden, har startat i Kautokeino och ska vandra till Abisko. Efter honom droppar det in massor av folk, grupp efter grupp, bland annat de amerikanare Emil träffat i Gaskashytta häromdagen. (De bodde i den andra stugan i Vuoma, och har stannat i Dividalhytta i natt). De sätter genast igång att filtrera vatten, de vet visserligen att det inte är nödvändigt i nordiska fjäll, men är så vana hemifrån att de inte kan låta bli. Flera av vandrarna som anländer kommer vandrande norrifrån, och de har haft en tuff dag. Sträckan norr om Dærtahytta är täckt av blockhav i flera kilometer, och det är besvärligt att vandra på när stenarna blir blöta och hala.

Ja, vi elsker dette landet…

Lite senare kommer en DNT-grupp from Tromsø vandrande. Nu är det så mycket folk i den här stugan och i den gamla att de får dela upp sig på de olika hytterna, och de två ledarna får sova på soffan i natt. DNT-gruppen är ute på helgtur; det är lördag idag, och de har vandrat från den (relativt) närbelägna byn Frihetsli dit man kan åka bil. Den äldsta mannen i gruppen är 84 år och en riktig järnfarbror. Folket i stugan är förstås väldigt nyfikna på vår vandring, och är väldigt imponerade att vi har varit ute och vandrat i 63 dagar. DNT-gruppen äter middag tillsammans (och bjuder unge Philippe på det som blir över), sen bjuder de oss till bordet där vi bjuds på vin och choklad och vandringspokale (ett litet glas med starksprit som går runt bordet och alla får sig en liten smutt). Vi sitter uppe länge och snakker och vi bjuds även på lite sång när de stämmer upp i ”Ja, vi elsker dette landet som det stiger frem.” Till slut är det dags att gå och lägga oss, efter en blöt vandringsdag med en varm och trevlig kväll. Vi hoppas att vädret blir bättre till morgondagen, när det är vår tur att gå över stenskravlet.

Långt fram ser vi målet för dagen, Dærtahytta

Utsikt fra hytta