Dag 61: Gaskashytta – Vuomahytta

Startpunkt: Gaskashytta
Slutpunkt: Vuomahytta
Datum: 15 augusti
Sträcka: 17 km

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-08-15 Gaskashytta – Vuomahytta.GPX”]

Morgon vid bron över Gaskkasjohka

Fin ravin

Idag är vi återigen snabba på morgonen. Vi börjar få rutin på det här med morgongörat. Redan tio över åtta är vi på väg från Gaskashytta. På en bro går vi över Gaskkasjohka som vi sedan följer i ett svagt uppförslut. Vi är snart ute ur den glesa skogen. Efter några kilometer svänger jokken och leden av, och det blir lite brantare uppför. Vi är på väg in i dalen Gaskkasvággi, mellan fjällen Gaibagáisi och Čoalbmoaivi. Den senare ska inte vara så tuff att ta sig upp på toppen av, men moln och duggregn gör att vi avstår. Fina dagar lär man få en fin utsikt härifrån över den mycket långa sjön Altevatnet. Gaskkasjohka rinner här genom en ganska djup ravin. Den syns inte riktigt från leden som går en bit från jokken, men det är ändå dags för paus så vi ställer av oss ryggsäckarna och går ner till ravinen. Den är djupt skuren och det är jättefint nere vid jokken.

Gaskkasvággi

Efter pausen fortsätter leden över ett mycket stenigt område, vi får passera flera så kallade blockhav. Som tur är har det slutat att dugga, så det är inte så halt som det säkert kan bli vid blötare förhållanden. Leden är markerad med små rösen med rödmålade T:n. Dessa kan vara lite luriga att se bland övrig sten och det känns skönt att vi inte är ute och går i tät dimma. Gaibagáisi norr om jokken är mycket vackert med dramatiska stup, och under stupen ligger små sjöar, så vi har mycket att titta på. Efter att vi passerat vattendelaren får vi fin utsikt över dalen framåt, som ligger trångt mellan bergssidorna. Dalen är grön och vacker, och jokken Geibbajohka som rinner här bildar ett pärlband av små sjöar. Sådana här små sjöar som är som en utvidgning av en älv är ganska vanliga i fjällen och kallas för en ”luobbal” på samiska. Vid en korsande jokk stannar vi för lunch. Den lilla jokken har ett fint vattenfall högre upp på berget, och på jokkstranden finns många blålila stenar. Sedan går leden mycket naturskönt mellan småsjöar med Gaibagáisis stup som bakgrund.

Vuomahytta

Vi kommer fram till stugan Vuomahytta som ligger vid sjön Vuomajávri. Vi går in i den första hytten som också är den nyare. (Det här med att det är två stugor på varje stugplats verkar vara någon slags standard här i den här delen av Norge). I stugan är två av sängarna redan upptagna, vi förstår på utrustningen som står här att det är fiskare. Personerna är däremot inte här just nu. Vi paxar två andra sängar och kokar kaffe. Medan vi fikar kommer de två fiskarna in. Det är två finska killar från Esbo utanför Helsingfors. De har åkt bil hela vägen genom Finland upp hit till Nordnorge för att fiska, tydligen är området känt för sitt fina fiske, här i Vuomajávri och i sjön Ánjajávri lite längre norrut. De har bott här i några dagar, men tyvärr har de inte haft någon större tur än, de har bara fångat en röding. Det är jättetrevliga och pratsamma killar. De lagar köttfärssås till middag och får lite över som de ger till oss. Vi som är hungriga mest hela tiden tackar förstås inte nej. Efteråt ger de sig ut på nytt fiskeäventyr. Emil går ut för att skicka iväg SPOT-signalen och passar samtidigt på att plocka lite blåbär i riset runt stugan, det blir blåbärskräm till middagen som efterrätt ikväll. Vi diskar och fixar i stugan.

Sällskapskväll

Finnarna kommer tillbaka och tillagar sin fisk. De vill gärna dela med sig av halva sin fisk till oss, vilken lycka! Jättemumsigt med nystekt röding, tänk att de är så generösa att de ger bort hälften av den enda fisk de fått hittills. Klockan 22 ramlar det in två norska gubbar in i stugan. De var också här för att fiska, och de hörde hemma här i bygden så de hade mycket att berätta. På väg hit hade de gått om en tysk farbror som tydligen bär på väldigt mycket packning. (Även schweiziska Paula och François som vi träffade häromdagen pratade om denne tyske åldring). Tysken går så pass långsamt att han inte hinner mellan två stugor på en dag, men han har fått tag på fel gasflaskor till köket, så han kan inte värma vatten när han är ute på fjället utan tvingas blötlägga sin frystorkade påsmat med kallvatten. Norrmännen har med sig svensk konjak som de vill bjuda alla på, men vi har lyckligtvis redan borstat tänderna så vi slipper. Det blir mycket prat till sent på kvällen innan vi kommer i säng, så här på sensommaren är det nu helt mörkt i stugan.