Startpunkt: Strax norr om bron över Tjäktjajåkka
Slutpunkt: STF Fjällstuga Sälka
Datum: 7 augusti
Sträcka: 21 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-08-07 Tjäktjajåkka – Sälka.GPX”]
Morgon dag 53
Vid Stuor Jiertá
Morgonen är ganska molnig, men solen tittar fram mellan molnen. Vi plockar ihop tältet och våra grejer och lämnar vår fina lägerplats. Redan när vi kommer fram till Stuor Jiertá efter ett par kilometer börjar det regna, och det dåliga vädret håller sedan i sig hela dagen. Den här biten mellan Stuor Jiertá och Stuor Avrrik är mycket fin, det är höga bergssidor på båda sidor vilket ger en riktig dalkänsla, och i sluttningen ner från Stuor Jiertá ligger det stora block. Det är ju tyvärr aldrig samma känsla att vandra i dåligt väder då sikten blir sämre på grund av moln och regnhuvor. En man vi möter är ute och vandrar med paraply, vilket vi tycker är lite underligt och besvärligt (men vi har senare läst att det finns en del människor som tycker att det är väldigt bra för att det skyddar huvudet. Men är det inte lite jobbigt att gå och hålla i det hela tiden?)
Hjältar vid Singi
Vi kommer så småningom fram till Singistugorna. Emil tycker att han känner igen kvinnan som är stugvärd här, men vet inte riktigt varifrån. Vi ber om att få slänga vårt skräp och det får vi naturligtvis. I sophuset möter vi kvinnans man som också är stugvärd. Han tycks också bekant och honom känner även Christophe igen. Vi funderar litegrann medan vi äter lite nötter och sen kommer vi på det. För två år sen bröt Christophe foten i Hoiganvággi och Emil fick gå och påkalla hjälp i Abiskojaurestugan. De här två var stugvärdar där den sommaren och de var med och hjälpte till, mannen Hasse var med och hjälpte ner Christophe till en plats där helikoptern kunde landa och hans fru hjälpte Emil att ringa polisen borta vid stugan. Så det är ju inte så underligt att Christophe inte känner igen henne, han låg ju uppe i skogen och väntade på helikopterhjälp. När vi kommer på vilka de är pratar vi lite med dem om gemensamma minnen och passar på att än en gång tacka dem för hjälpen.
Fullt i raststugan
Efter detta går vi vidare. Det är dålig sikt, vilket är tråkigt, för här är det ju höga fina fjäll runt omkring oss. Vid Guobirjohka finns en raststuga (Kuoperjåkka, gamla stavningen) som vi går in i för att vila och äta lite. Det är knökafullt med folk därinne som vill skydda sig från regnrusket, så vi sätter inte igång med soppkokning utan vi nöjer oss med hårt bröd. Vi stannar inte så länge utan fortsätter snart under regnet fram till Sälkastugorna. Sedan vi var här sist har det byggts en ny bro över Gaskkajohka, den förra spolades bort under fjolårets skyfall den 15:e juli. Precis när vi kommer till stugområdet möter vi en kvinna som frågar om vi har sett två hundar. Hon har tydligen tappat bort dem på fjället (?!), men vi kan inte hjälpa henne med detta.
Sälka
Vi går in i butiken vid Sälka och köper oss en sängplats. (Tältplatserna vid Sälka är jättebra, men det regnar och Christophe måste börja använda sitt fjälluffarkort om han ska kunna använda slut på det). Vi står och pratar med värdarna en stund om våran vandring och ditten och datten då Christophe plötsligt får något slags blodtrycksfall och börjar svaja. Värdarna blir helt nojiga då de tror att han har diabetes, men när han får sätta sig och dricka lite saft går det över. Vi har ätit lite dåligt idag, det är väl det som visar sig. Därför går vi in i vår stuga och gör i ordning vår lunchsoppa. Efter lunch dricker vi lite kaffe och sen är det bastudags, här i Sälka har de lagt en stunds mix-tid först på eftermiddagen, sen är det damer, sen herrar och på slutet är det mixat igen. Så vi hinner basta flera gånger idag (!). Bastun i Sälka är något av en favorit för oss, och den får även högsta betyg i boken Fjällbastu. Detta beror till stor del på fönstret i bastun varifrån man har en fantastisk utsikt över fjällen. I bastun pratar vi med en familj som är ute och övningsvandrar lite i sommar, nästa år har de nämligen planerat att vandra El Camino genom norra Spanien till Santiago de Compostela. Vi passar också på att bada i jokken. Jätteskönt!
Kväll i Sälkastugorna
Efter bastun är det dags att laga middag. Vi pratar med två danska damer som delar rum med oss. De har varit ute med en turistgrupp som har gått lite fritt här i Kebnekaisebergen, men de tycker att det har varit svårt och har bestämt sig för att ta lederna tillbaka till Nikkaluokta. Efter att vi har diskat fixar vi lite med kängorna och med bloggen. Det kommer in ett par som är jättegnälliga på allt, de är bland annat arga för att torkrummet inte fungerar så bra. (Gaselementet fungerar inte så bra när det är fuktigt ute, och dessutom är ju rummet fullt att fuktiga kläder eftersom det har regnat så idag). Vi tycker att man kan vara glad att det finns torkrum över huvud taget, men man är ju olika. Då de inte tycker att de kan torka sina kläder i torkrummet eldar de gnälliga istället så att det blir som en bastu i köket. Vi lämnar de sura och går ner till den riktiga bastun igen istället. Lugnt och skönt. Efter bastun tar vi lite kvällste och choklad innan det blir dags att knyta sig.
Senaste kommentarer