Dag 43: Gistojávrátj – Tsielekjåhkå

Startpunkt: Gistojávrátj
Slutpunkt: Tsielekjåhkå
Datum: 28 juli
Sträcka: 19 km

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-07-28 Gistojávrátj – Tsielekjåkká.GPX”]

Morgon vid Gistojávrátj

Myggoljeförsäljning

Ytterligare en morgon med hjortronsylt till gröten. Vi skulle kanske haft med mer socker, det här med att vi skulle hålla på att koka sylt på kvällarna hade vi inte räknat med. Här vid Gistojávrátj är det stora myrar runt den lilla dungen där vi bor, så det blir att plocka kåsorna fulla med dessa gyllene bär innan vi lämnar platsen. Första etappen går vi genom fin gammelbarrskog. När leden går upp längs sidan av kullen Alep Saddermtjåhkkå byts tallarna ut mot björkar. Här i backen möter vi en äldre herre. ”Här har vi gossar som inte har glömt myggoljan hemma!” börjar han vårt samtal; han ser att vi går i kortärmat och han har helt rätt i att vi har smort in oss i djungelolja. Farbrorn, som är en van fjällräv, berättar för oss att han har varit ute i några dagar, men myggmedlet har han glömt hemma. Han har likaså lämnat frun hemma, som inte kan förstå varför han ska ut och plåga sig. Och jobbigt har han haft det: han har haft svårt att sova och ont i bröstet. Detta låter ju inte alls bra, men han ska nu gå till Västerfjäll och avsluta sin vandring där. Lyckligtvis är det inte så långt så det får vi tro att han ska klara. Hur som helst har han mycket att berätta, han har vandrat mycket här i dessa fjälltrakter och har även varit uppe vid Treriksröset och vandrat en del. Han vill gärna köpa en omgång myggolja av oss innan vi går skilda vägar, men det bjuder vi naturligtvis på.

Goabddabákte

Snart är vi uppe på Alep Saddermtjåhkkå och får en fin överblick över området framför oss. Vi ska gå ner för kullen och passera ett renstängsel, sen är det en bit genom en myr, lite björkskog innan vi kommer upp på kalfjället vid stupet Goabddabákte som vi har rakt framför oss. Bara att sätta igång. Vi kommer till renstängslet och går lite fel här, stigen fortsätter en stund och vi missar porten vi ska gå igenom. Efter en stund upptäcker vi vårt misstag och får gå tillbaka, men vi har inte hunnit gå så långt att det blivit någon längre omväg. Efter stängslet börjar det gå uppför. Vi kommer till ån Fálesjåhkå som rinner i en fin kanjon. Härifrån ska vi följa jokken en stund uppströms. Backen uppåt är uppbyggd som i terrasser. Det är alltså lite korta, brantare backar uppför och sen lite flackare en stund, sen lite brantare igen och så vidare. Runt leden är det inte många björkar, men det finns träd lite längre bort, så vi har inte passerat trädgränsen än. Här hade vi kunnat hitta fina tältplatser om vi hade fortsatt en halvmil längre igår kväll. När vi lämnat de sista träden bakom oss sätter vi oss och vilar en stund på en sten. Vi har en fin överblick över området vi just kommit från med en mosaik av skogar, berg och sjöar. Bakom oss har vi Goabddabáktes väldiga stup. Efter att ha återhämtat oss en stund är det dags att gå sista biten upp. Leden tar oss rakt mot stupet som ter sig väldigt imponerande och vackert när man går rakt emot det på det här sättet. Det här är den finaste sträckan efter Ammarnäs tycker vi.

Lunch i Suoŋergårsså

Leden går upp helt nära Goabddabáktes bergvägg, sedan går vi upp för en mycket brant ås och ner på andra sidan. Åsen påminner om den som vi gått på strax efter Rävfjället på det sätt att den är brant och hög på ena sidan (den vi kommer ifrån) men ganska låg på andra sidan, där det är som en liten grund dal. I den här grunda dalen fortsätter leden, det är mycket lättgånget här, torrt och fint. Bakom oss har vi det det vackra stupberget. Vi passerar en bro och går sålunda in i Jokkmokks kommun. Vi går i den lättfångna grunda dalen i några kilometer. Till vänster har vi utlösaren Sjpietjam och till höger den från detta håll ganska låga åsen som förhindrar vyn söderut. Efter detta kommer vi till ravinen Suoŋergårsså där Suoŋerjåhkå rinner ner. Halvvägs ner i ravinen stannar vi för lunch vid den lilla jokken.

Tsielekjåhkå

När vi sedan fortsätter runt Sjpietjam öppnar sig vyerna norröver och vi kan för första gången se de höga topparna i Sareks nationalpark. Vilken vy det är, helt fantastiskt vackert! Vi kan också se bron över Tsielekjåhkå där Tsielekjåkkstugan som är en liten raststuga ligger. Härifrån är det bara en kort lättvandrad nedförsbacke ner till stugan. Vi går in i stugan för att reka lite, men den är mörk och ganska sunkig. Denna stuga drivs av STF till skillnad från de flesta andra raststugor som länsstyrelserna ansvarar för. På andra sidan jokken är stranden platt och mjuk och här slår vi upp vårt tält. Vi är här ganska tidigt på eftermiddagen, så vi börjar med att fika. Sedan är det dags för den dagliga tvätten. Idag är det så varmt och skönt att det känns helt okej att gå ut en bit i Tsielekjåhkå och bada och tvätta sig direkt i jokkvattnet, som faktiskt inte är så isande kallt. Efter den sköna tvätten gör vi upp en liten brasa och fixar med maten. Idag firar vi att vi passerat 1000 km med en liten nubbe till maten. När vi sitter och äter börjar det dra ihop sig till åska, molnen uppvisar ett fantastiskt skådespel med mörka regnmoln och solstrålar som bryter igenom här och där. Lagom till att vi ätit upp börjar det regna häftigt, det är perfekt att gå in i tältet och mysa, skönt med tälttak över huvudet när det regnar.