Dag 42: Polcirkeln – Gistojávrátj

Startpunkt: 2 km norr om polcirkeln
Slutpunkt: Gistojávrátj
Datum: 27 juli
Sträcka: 24 km

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-07-27 Polcirkeln – Gistojávrátj.GPX”]

Morgon med myggnät

1000 kilometer

Idag blir det lyxfrukost: risgrynsgröt med hjortronsylt! Det är mycket mygg nu på morgonen också, så vi ger oss ganska snabbt iväg härifrån skogen. Vi har bara en kort bit upp till trädgränsen, sen har vi en lång härlig kalfjällsvandring över platån Barturtte framför oss, i alla fall lång jämfört med de senaste dagarna. Fyra kilometer efter start spränger vi en mäktig gräns. Vi har nu vandrat 1000 km. Livet är bra, vädret är soligt och varmt och vi har vackra fjäll runt oss. Bakom oss kan vi se Riebnesgájsse som vi gick förbi igår. Fjället har ett imponerande stup ner mot Riebnes. Vi går upp till krönet av Barturtte där vi letar rätt på en flat sten som passar till fikapausunderlag. Härifrån har vi utsikt över den stora sjön Tjieggelvas som ingår i Piteälvens huvudavrinningsområde. Vi ska gå dit ner senare idag och över Piteälven där den har sitt utlopp i sjön.

Barturtte

Efter en kort utförsbacke kommer vi in i ett område med stora block bland grönskande växtlighet, som är mycket vackert. Här verkar det som att leden har dragits om (eller att de möjligtvis ritat fel på kartan) för vi passerar till höger om en renvaktarstuga (istället för till vänster om). Ganska länge tycker vi att stugan ser ut som ett jättestort tält (partytält), men när vi kommer lite närmare ser vi att det är ett hus. Strax därefter är vi framme vid Tjäurakåtan, vilket betyder att vi är tillbaka på leden på kartbladet. Jokken Tjävvra får vi passera på tre stålgallerbroar utan räcken. Det är lite underligt för de lutar åt sidorna och ser lite hastigt utlagda ut, men de sitter stadigt fast i klipporna, och vi kommer över utan problem. Vid nästa lilla bro över Hárrejåhkå stannar vi för lunch. Här finns ett litet, gulligt vattenfall att titta på och framåt kan vi nu se den lilla byn Västerfjäll (Alesgiehtje) nere vid Tjieggelvas strand. Härifrån kan vi också skönja byns lilla kapell och vi ser det bra med kamerans teleobjektiv.

Piteälven

Efter lunchstället tar det blockiga området plötsligt slut och leden passerar alldeles nära det fina berget Árdná, innan den långa backen ner i Piteälvsdalen börjar. Vi kommer in i gles björkskog och passerar över myrar fulla med gyllengula hjortron, vi plockar två fulla kåsor under en kort paus. Nere i dalen är det ganska tråkigt, slyskog och blött. I ett utav kärren tar Emil ett snedsteg och trampar ner sig; då är man glad att ha höga kängor. Vi passerar den forsande, brusande Piteälven på två höga hängbroar. Det är lite folk här och fiskar. Vi passar på att leta reda på ett ställe på några klippor nere vid vattnet där vi kan sitta ner och ta en fikapaus. Klipporna och en fors lite längre upp gör detta till en vacker plats, vi får en skön stund här i solen. Leden följer sedan Piteälven en bit och vi hör ständigt bruset från vattendraget.

Gistojávrátj

Precis där leden viker av från Piteälven finns det fina tältplatser och vi pratar lite om att stanna, men vi bestämmer oss för att gå vidare efter de ursprungliga planerna. Vi går några kilometer genom ganska torr barrskog tills vi kommer till sjön Gistojávrátj. Platsen är ett etappmål i Grundstens ”På fjälltur: Kungsleden” och författaren skriver att det finns ”beprövade” tältplatser vid den lilla sjön. Vi borde kanske ha lärt oss vid det här laget att Claes Grundsten ofta ger ganska optimistiska beskrivningar av saker och ting. Beprövad i det här fallet betyder väl ungefär att det är folk som har tältat där förut, inte att de är särskilt bra. Vi går runt länge för att hitta en plats där det överhuvud taget är möjligt att få upp tältet. Till slut får vi sätta tältet med absiden rakt över en stubbe, det är enda sättet att lyckas. Ibland kanske man ska stanna fast man inte riktigt är framme…