Dag 3: Dagstur till sjön 1022

Startpunkt: Raststugan Kurajaure
Slutpunkt: Raststugan Kurajaure (Dagstur till sjön 1022)
Datum: 3 augusti
Sträcka: ca 6 km

< Till dag 2
Till dag 4 >

Molnigt

Under natten regnar det och när vi stiger upp på morgonen har molnen inte lättat. Det blir tyvärr ingen toppbestigning av Staika. Vi får istället ge oss på plan B: att gå upp till sjön 1022 uppe på Gurátjåhkkå. Sjön ligger alldeles på kanten ner till Tarradalen, så där kan man få en fin utsikt. Innan vi ger oss iväg gör vi frukost inne i stugan. Det är alltid skönt att ha någon dag på vandringen när man inte ska vidare utan att tältet kan stå kvar. Vi packar vår lilla dagsturssäck med skalkläder, matsäck och kameran och ger oss sedan ut på upptäcktsfärd.

Mot sjön 1022

Vi börjar med att gå tillbaka längs leden bredvid sjön 959. När vi passerat nästan hela sjön på de långa spängerna viker vi av upp på axeln från Bajep Gurátjåhkkå. Efter att vi tagit oss upp för sluttningen ser vi en liten höjd. Vi måste ta oss runt den för att komma till sjön som ligger på andra sidan. Vi går runt höjden på dess norra sida, och där är det härliga gräsmarker som sluttar nedåt mot en platå. Det är mycket vackert med fins utsikt mot Skájdásjitjåhkkå och Goahtnjunjes. Vi går upp mot ett litet pass och på andra sidan ligger sjön som var vårt mål.

I dimman

Sjön 1022 ligger uppe på platån under Gurátjåhkkås topp, precis på kanten till Tarradalen. Det är en hög grusvall som hindrar vattnet från att störta ner i dalen. Vi går upp på vallen för att hoppas på att få en fin utsikt, men dimman ligger tjock i Tarradalen och vi kan inte se något åt det hållet. Vi får istället nöja oss med att äta lite medhavd matsäck och titta på den fina sjön som vi har framför oss och en flock renar som betar i den magra vegetationen. Ibland kan vi skönja Gurátjåhkkås topp och vi överväger att gå upp på toppen. Men nya moln sveper hela tiden in från Tarradalen och döljer toppen, så vi bestämmer oss för att gå tillbaka till vår tältplats.

Besök i raststugan

På tillbakavägen väljer vi att gå på södra sidan om den lilla höjden, så vi kommer tillbaka till Nordkalottleden lite längre ner. Fortfarande lättrampat och fint förbi sjöarna och tillbaka till Kuravagge. Väl framme provar vi fiskelyckan i den lilla sjön vid raststugan. I år har vi nämligen köpt ett spö och tänker oss att vi ska kasta lite på våra vandringar. När vi gick Gröna Bandet var det så många som frågade oss ”Fiskar ni?” så vi tänkte att det är det man gör. Första fisket ger däremot inget napp utan vi går in i stugan och lagar oss lunch. När vi har ätit bullrar det ute i farstun och en äldre herre kommer in i stugan. Det är en engelsman som kommer vandrande från Vájmok, på väg till Tarrekaise. Medan han lagar sin lunch utbyter vi information och vandringen framför och bakom oss, ett trevligt möte i stugan.

Eftermiddag

Efter lunchen fortsätter vi att prova fiskelyckan, men den här gången går vi ner till den lite större sjön 959 öster om raststugan. Trots idogt kastande på flera olika platser får vi ge upp tomhänta och vi återvänder för att göra oss eftermiddagsfika. När vi kommer tillbaka till rastskyddet är stugan full av folk. Det är en grupp blöta vandrare som kommit från Vájmokhållet. De har stannat till vid stugan och gjort upp eld i kaminen så raststugan är nu ångande het. De har haft det jobbigt och blött på vägen hit och de varnar oss för stenig terräng framöver. Innan de lämnar oss tipsar vi om potentiella tältplatser framöver. Nu när det är så varmt och skönt här kan vi passa på att torka lite blöta kläder. Kvällen blir lugn, vi lagar mat, löser korsord, läser och hoppas på klart väder i morgon. I säng tidigt.