Dag 12: Gárddenvággi – Abisko

Startpunkt: Gárddenvággi
Slutpunkt: Abisko
Datum: 16 juli 2012
Sträcka: 21 km

< Till dag 11

 

Sista vandringsdagen

Sista dagen på en vandring eller en resa är alltid lite annorlunda. Man vill ju egentligen inte hem något särskilt, men ändå är man inställd på hemresan och har lite svårare att njuta av sista dagen på något sätt. Det finns en tid att passa helt plötsligt. Dessutom är vandringen mellan Abiskojaure och Abisko kanske inte den roligaste av fjällvandringar. Men i alla fall.

 

Gironbacken

Dagens vandring började med en vandring nedför den långa Gironbacken (uppkallad efter berget Giron, som ligger bredvid själva backen, egentligen går man upp mot Garddenvárri, på andra sidan jokken till. Backen är kanske inte den brantaste, men den är ganska lång och jobbig att gå i, både uppför och nedför. Vi mötte många människor på väg upp från Abiskojaurestugorna, vissa undrade hur långt det var kvar upp…

Mitt i backen kommer man in i björkskogen, och så går man ganska nära den brusande jokken:

 

På andra sidan jokken kunde man se tydliga spår av björkmätarlarvens härjningar, där skogen var alldeles brun och torr. När vi kommit över bron över jokken hittade vi detta på marken:

En närbild på larver på en kvist:

 

Väl nere hade vi en fin uppsikt över berget Garddenvárri som vi bestigit dagen innan:

 

Man ser också hur björkarna ser ut efter larvernas framfart.

 

Abiskojaure

Efter backen ner var vi snart inne i Abisko nationalpark, och efter några kilometer var vi framme vid Abiskojaurestugorna. Vi hade hört ryktas om att Hillevi, värden som hjälpte C vid förra årets benbrott, kanske skulle finnas på plats vid stugorna, och dessutom skulle vi ju köpa märke. Dessvärre var hon inte där, men vi pratade en stund med stugvärden och lekte med hunden Sälka.

Sedan gick vi vidare. Första biten från Abiskojaurestugorna går längs med Abiskojaures strand och är vacker, man går in och ut ur björkskogen, emellanåt är det lite hedar, och man får en fin utsikt upp mot berget Giron. Ganska nära änden av sjön stannade vi vid några små bänkar som någon hade fiffat ihop för att äta lunch.

 

Till Abisko

Efter lunchstället blir vandringen ganska tråkig, leden går till stor del på samernas fyrhjulingsvägar, och björkskogen är tät och man har inte så mycket utsikt. Dessutom hade E börjat få lite ont på framsidan av vänstra skenbenet strax innan lunch, och nu gjorde det riktigt ont för varje steg, och det gjorde inte vandringen roligare. Sista biten innan Abisko är dock fin, där leden går nära Abiskojåkks kanjon, och vattnet forsar fram:

 

Snart var vi framme i Abisko, ganska trötta. Vi inhandlade en fräsch t-tröja för hemfärden och fikade lite på turiststationen i väntan på hemfärden. Tåget kom i avsedd tid, och vi tog adjö av Abisko för den här gången, men vi skulle ju bara vara därifrån i en dryg vecka…

C har under denna vandring haft som projekt att ta bilder av så många olika arter fjällblommor vi hittat, och här är två sammanställningar från det för er som gillar blommor. Hur många arter känner du igen?