Vår kristihimmelsfärdstradition att vandra några etapper på Bergslagsleden fortsätter. Vi tar vid i Ramundeboda där vi avslutade förra gången och vandrar de tre avslutande etapperna av Bergslagsleden, det vill säga etapp 15 – 17. En tur som bland annat tar oss genom Tivedens nationalpark.
Bergslagsleden
Bergslagsleden är en av många populära vandringsleder i Sverige. Den 28 mil långa Bergslagsleden går igenom Örebro län, från Kloten i norr till Stenkällegården i söder. Vandringsleden är uppdelad i 17 etapper som är mellan 7 och 23 km långa. Någonstans längs varje etapp finns en rastplats med vindskydd där man kan stanna över natten. Bergslagsleden är markerad med orangemålade ringar på träd och ibland finns det också pilar som visar vägen. Det finns ett kartblad till varje etapp med information om sevärdheter längs leden. Sevärdheterna är också tydligt markerade med informationsskyltar längs leden. Bergslagsleden känns väldigt välskött och välplanerad, varje etapps underhåll sköts av en ideell förening: etapp 15 – 17 sköts av Tiveds IF (etapp 15 & 17) och Friluftsfrämjandet Kumla. Hela etapp 15 och delar av etapp 16 är också en del av vandringsleden Munkastigen som går mellan Riseberga klosterruin och Olshammar. Den följer en sträckning som man tror att munkar vandrade mellan olika kloster under medeltiden.
Dag 1: Ramundeboda – Kråksjön, 12 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/Bergslagsleden e15 2015-05-14.GPX”]
Dagen börjar med att vi packar ihop våra saker, därefter är det tid att ta sig till leden. Då kommunikationerna är besvärliga har vi bett Emils föräldrar om hjälp med skjuts, så vi kör till vår slutdestination Stenkällegården, som ligger mellan Askersund och Karlsborg, där vi låter bilen stå. Här möter alltså Emils föräldrar upp och skjutsar oss till Ramundeboda, där vi börjar med att äta lunch tillsammans innan det är dags att snöra på sig kängorna, ta adjö och börja knata. Den här första delen av vandringen är ganska ointressant. Leden följer ofta grusvägar, här och där går stigen in i skogen en bit, men oftast nära vägarna. Dessutom går vi över många kalhyggen, inte så spännande natur direkt. Första stoppet gör vi vid Långsmon, där det finns en kallkälla. Källvattnet är lite skräpigt och ger oss inte lust att dricka, så vi lämnar snart Långsmon bakom oss. Leden fortsätter att gå längs skogsvägar, men strax innan dagens mål kommer vi till en ås som vi ska följa ett stycke. Här blir naturen mer spännande, med fin trollskog. Vid åsens norra ände ligger ett jättestort flyttblock som kallas Altarstenen. Här ska munkarna ha hållit andakt under sina vandringar. Och det är en bra plats för det, flyttblocket är verkligen jättelikt, så det passar bra som landmärke. Efter Altarstenen har vi en knapp kilometer kvar till rastskyddet vid Kråksjön. Vi passerar ett annat par vandrare strax innan rastplatsen.
Rastskyddet Kråksjön ligger fint ute på en udde i sjön Kråksjön. Här finns förutom ett vindskydd två eldstäder, ved och ett utedass. Längs Bergslagsleden finns en rastplats med vindskydd per etapp och de är väldigt fint ordnade. Ingen annan vandrare är här, men vi har tänkt oss att sova i tältet ändå så vi letar upp en lämplig tältplats. När vi slagit upp tältet kommer de andra vandrarna som vi passerat till rastplatsen. De är ute och vandrar lite på Munkastigen och de säger att det är mycket fint längre fram. De stannar inte kvar så länge utan går tillbaka till sin bil. Nu är det dags för middagsförberedelserna. Idag blir det köttfärspiroger tillagade på glöden, så den torkade köttfärssåsen behöver läggas i blöt och pirogdegen behöver bakas ut. Dessutom behöver vi ved till elden, så det blir att såga och klyva lite. Snart sprakar en mysig brasa i eldstaden och när vi fått glöd lägger vi på pirogerna på aluminiumfolie. Lite mer om köttpirogerna kan man läsa här. Resten av kvällen myser vi vid lägerelden. När elden brunnit ut och det är dags att krypa till kojs kommer det två andra vandrare till rastplatsen. De har tänkt sova här och gå upp tidigt och spana efter tjäder som ska finnas här. Eftersom vi sover i tält är det inga problem att dela lägerplats. Vi kryper in i tältet och knyter oss, dags för maj månads första utenatt.
Dag 2: Kråksjön – Bosjön, 17 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/Bergslagsleden e16 2015-05-15.GPX”]
Vi vaknar till solsken. Efter morgonförberedelserna är det dags att fortsätta vår vandring. Till att börja med går leden på rullstensåsen Kråksjöåsen, som till delar är skyddad som naturreservat. Den har som alla andra rullstensåsar bildats under istiden, men till skillnad från många andra har den aldrig legat under havsytan, och därför har den inte utsatts för vattnets erosion utan har behållit sin ursprungliga form som liknas vid en getrygg av dem som känner till sådant. Man förstår att det var enkelt för munkarna att gå uppe på åskanten, torrt och lättvandrat, och bra översikt när man spanar efter farliga vilddjur och rövare som det var gott om här i Tiveden. Åsen går fint längs Kråksjön och senare genom en mosse, så man är glad att gå uppe på åskanten och ha det torrt om fötterna. I ett lite skogigare parti finns en samling stora flyttblock som kallas Tjyvastenarna. I de små håligheterna som finns under och mellan stenarna har tydligen en rövare gömt sitt tjuvgods. Efter åsen följer återigen lite transportsträcka. Vid torpet Sjömon finns en färskvattenkran där vi fyller på flaskorna med det järnsmakande vattnet. Härifrån följer leden en sandig skogsväg längs med (men en bit från) Grytsjön. Strax före etapp 15:s etappmål Gråmon går en återvändsled ner till en badplats vid sjön. På väg ner till sjön får vi se tranor som dansar. Nere vid sjön finns en grillplats och här blir det bra att laga lunchsoppa, trots den något otäcka totempåle någon smällt upp bredvid rastplatsen.
Det är fint här nere vid sjön, men trots solen är det ganska kyligt och blåsigt, så vi är lite småkalla när vi återigen vandrar vidare. Vi kommer strax till etappmålet Gråmon som består av ett vindskydd, ett utedass och en kallkälla. Vi passerar Gråmon och går vidare längs en skogsväg och senare in i skogen. Så småningom kommer vi till en återvändsled som leder till en jättegryta. Denna jättegryta upptäcktes efter att man avverkat en gran som slagit rot i hålet. När vi kommer dit är grytan fylld med vatten, men det ligger en slang där och Christophe som känner till hur man slangar tömmer grytan på vattnet. Ganska stort och djupt hål i stenen, men lite svårt att uppskatta djupet på grund av allt bös i botten. Vandringen fortsätter och vi kommer snart fram till ytterligare en rullstensås, denna med det passande namnet Getaryggen. Den är hög och smal, men ganska kort. När vi kommit ner på andra sidan är vi framme vid en plats där det finns ett vindskydd och där man tydligen kan hyra kanoter. Härifrån är det inte så lång vandring kvar till dagens mål, rastplatsen vid Bosjön, men innan vi kommer fram delar sig Munkastigen och Bergslagsleden och vi lämnar munkarna bakom oss.
Vindskyddet ligger vid en fin liten vik av Bosjön. Vi börjar med att fika, det smakar bra med kaffe och kaka. Sedan slår vi upp tältet på en mjuk och skön gräsplätt lite ovanför vindskyddet. Sedan är det dags att fixa ved, vi kapar och klyver, och då vi inte har så mycket annat för oss passar vi på att klyva lite extra ved till någon som kommer efter oss. Efter att ha huggit ved är det skönt att tvätta av sig lite, sedan njuter vi av solen i skydd av vinden inne i vindskyddet. Christophe läser en bok om äventyrare på flotten ”La Balsa” som någon lämnat kvar i vindskyddet. Till kvällsmat blir det renskav, en god middag som dessutom är mycket enkel att torka, köttet är ju redan skuret i tunna skivor så det är bara att lossa skivorna från varandra och lägga på torken. Efter middag och disk blir det en mysig brasa nere vid sjön och nu har det dessutom blivit alldeles vindstilla. Efter en härlig utedag är det återigen dags att knyta sig.
Dag 3: Bosjön – Stenkällegården, 20 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/Bergslagsleden e17 2015-05-16.GPX”]
Vi har sett på väderleksrapporten att lördagen ska bli molnigare än de föregående dagarna, trots detta skiner solen när vi vaknar, och fåglarna kvittrar. Medan vi gör oss i ordning går dock solen i moln och resten av dagen blir mestadels mulen. Första stoppet på dagens vandring blir vid en kallkälla inne i skogen. Gott vatten här, så vi byter ut det järnsmakande vattnet från igår. Strax kommer vi till byn Stora Ykullen som är en gammal svedjefinnby. Här i Tiveden flyttade många finnar in under 1500-talet mot några års skattefrihet. De använde sig av svedjebruk, som innebär att de brände skog för att odla på den brända marken. Här går leden nu genom öppna hagar. Sedan följer en gammal hästkörväg mellan Stora Ykullen och nästa by Kråkvattnet. Efter stigar genom skog och hyggen kommer vi snart fram till Tivedstorp som är etappmål för etapp 16 på Bergslagsleden. Här finns ett vandrarhem som verkar relativt välbesökt för att ligga såhär mitt ute i skogen. Här finns också ett gammalt bönehus från 1800-talet, och utanför detta finns det några rastbord där vi tar en liten fikapaus.
När vi lämnar Tivedstorp bakom oss kommer vi snabbt in i fin skog, trevligt att vandra i. Efter en trevlig promenad kommer vi fram till rastplatsen Kölnavattnet där det är dags för lunch. Här är några vandrare före oss som lämnar rastplatsen när vi kommer dit. Idag blir det couscous med mynta och fetaost, gott och enkelt. Medan vi fixar med maten kommer det ett annat par vandrarpar dit och käkar lunch med oss. De har vandrat mellan Tivedstorp och Stenkällegården under gårdagen och vandrar tillbaka idag. De säger att vi har en fin vandring framför oss, kul! Precis när vi lämnar rastplatsen går vi in i Tivedens nationalpark som varit nationalpark sedan 1983, och är en av två nationalparker Bergslagsleden passerar. (Den andra är Garphyttans nationalpark som vi passerade för två år sedan.) Bergslagsleden går rakt igenom denna ganska lilla nationalpark. Skogen i området har blivit avverkat flera gånger under 1800-talet och skogen gallrades något efter detta, men området har aldrig varit bebott. Nu har ju skogen lämnats helt sedan 1983, så det är helt annorlunda mot resten av skogen vi passerat. Gamla döda träd står kvar, det ligger döda stockar överallt inne i skogen som ett jättelikt plockepinn. Det ger ett ganska oordnat intryck, men väldigt vilt. Lite längre in i parken kommer vi in i ett område med stora block och lavbeväxta klipphällar. Det molniga vädret hjälper till att skapa en trolsk stämning. Vandringen genom nationalparken är mer ansträngande än tidigare, det är kuperat och mycket sten och rötter på stigarna. På flera ställen har naturen tagit över de gamla spängerna som blivit övervuxna och stigarna har blivit omdragna.
Bergslagsleden lämnar så småningom nationalparken och vi följer en grusväg. Vi kommer till ett litet vattenfall där det tydligen legat en liten kvarn förr i tiden. Vi ser inga lämningar efter kvarnen, men det är skönt med en liten fikapaus vid det porlande vattnet. Efter den lilla pausen är det inte långt kvar. Först går vi upp på ett litet utsiktsberg varifrån man kan se Vättern och de östgötska stränderna på andra sidan. Sedan är det nedför hela vägen till Stenkällegården där vår vandring och Bergslagsleden slutar. Vår vandring på Bergslagsleden kommer dock förhoppningsvis att fortsätta, vi började ju på etapp 8 för två år sedan, så vi har sju etapper kvar i början av Bergslagsleden till kommande år.
Ett ljudklipp från morgonens fågelsång:
Senaste kommentarer