Förra försommaren var vi ute på en tredagarsvandring längs Bergslagsleden etapp 8 – 11, från Mogetorp till Leken. Nu till Kristi himmelsfärdshelgen bestämde vi oss för att fortsätta från Leken och vandra de tre följande etapperna (etapp 12 – 14) genom västra Närke mellan Leken och Ramundeboda.
Bergslagsleden
Bergslagsleden är en av många populära vandringsleder i Sverige. Den 28 mil långa Bergslagsleden går igenom Örebro län, från Kloten i norr till Stenkällegården i söder. Vandringsleden är uppdelad i 17 etapper som är mellan 7 och 23 km långa. Någonstans längs varje etapp finns en rastplats med vindskydd där man kan stanna över natten. Bergslagsleden är markerad med orangemålade ringar på träd och ibland finns det också pilar som visar vägen. Det finns ett kartblad till varje etapp med information om sevärdheter längs leden. Sevärdheterna är också tydligt markerade med informationsskyltar längs leden. Bergslagsleden känns väldigt välskött och välplanerad, varje etapps underhåll sköts av en ideell förening: etapp 12 – 14 sköts av Letstigens OK, Mullhyttans IF och OK Djerf.
Nya grejer
Inför det nya vandringsåret har vi fått komplettera med lite nya prylar, som ska testas under turen. Framför allt gäller det Emils nya ryggsäck, då den förra han hade gick sönder under Gröna Bandet-vandringen 2013. Nya säcken är en Osprey Aether 70, samma modell som Christophes, men i en annan kulör. Christophe var mycket nöjd med ryggsäcken efter förra årets långvandring, och efter den här långhelgsvandringen känner sig Emil också nöjd med sitt nya inköp.
Christophe har köpt sig ett par nya vandringsbyxor: Fjällräven Keb Gaiter Trousers. De har en dragkedja i sidorna som kan öppnas för ventilation, och byxbenen kan man ta av för att få ett par shorts. Det fiffiga med dessa byxor är att byxbenet som man tar av då kan förvandlas till ett par damasker genom att dra åt en dragskosnöre i vaden. Det är bra när man går i risiga områden och inte vill riva sig på benen. Christophe är nöjd med sina byxor, som är bekväma och både ventilations- och damaskfunktionen har kommit väl till användning. Enda nackdelen är att de är något för långa i benen – man kan inte välja midjemått och benlängd var för sig – men det spelar inte så stor roll så länge man har kängor på sig.
Dag 1: Leken – Lillsjön
Vi börjar dagen med att packa våra väskor och ta bilen till etappmål Leken, strax intill E18. Här finns en parkeringsplats där man kan ha bilen stående, som vi även utnyttjade vid förra årets vandring. Efter att ha snörat på oss kängorna kommer vi ganska snabbt iväg. Dagen etapp började med en stigning upp på Lekhytteklint, en utsiktspunkt bara någon dryg kilometer från starten. Häruppe får vi en fin överblick över Kilsbergen norrut och över slätten mot Örebro, men ljudet från E18 förtar vildmarksstämningen något. Häruppe finns också fundamentet från ett gammalt luft- och brandbevakningstorn som användes under andra världskriget; man kan se inristningar i hälleberget efter rekryterna som låg här och spanade efter fientligt flyg. Vi är inte ensamma häruppe, ett par unga vandrare sitter här och lagar lunch. Innan vi lämnar klinten letar vi rätt på en cache.
Efter detta fortsätter leden uppför upp på en platå och så småningom försvinner trafikbruset. Vi kommer fram till en liten tjärn i skogen, mycket fin och lugn plats. Här finns också en cache som vi passar på att leta rätt på, efter en liten paus. Området runt tjärnen verkar vara tjänligt för myror, som febrilt springer omkring. De hör väl hemma i någon av de stora myrstackarna som ligger här, flera stycken i rad, längs leden.
Leden passerar sedan några vägar och några hus, innan vi en kort stund går genom naturreservatet Båsberget. Här är det riktig tomteskogskänsla, men många gamla träd. Vi läser på en skylt att området är en vattendelare, vissa av bäckarnas vatten rinner så småningom ut i Östersjön, medan andra bäckar tar sig västerut till Skagerrak. När vi kommer ut ur naturreservatet hamnar vi på ett kalhygge. I utkanten av hygget ligger Nybergskällan. Det är en kallkälla med vatten som ansågs väldigt hälsosamt i början av 1900-talet, då det efter analyser av professor Svenonius befanns innehålla radioaktivt radium. Vi dricker några kåsor av det kalla, goda vattnet.
Något lysande fortsätter vi sedan mot Stenbäckens friluftsgård. Här finns en övernattningsstuga för vandrare, men vi siktar på att sova ute vid någon av rastplatserna i området. Strax efter friluftsgården kommer vi till första rastplatsen, Lillsjöbäcken. Det är fint här, och vi stannar för en liten rast, men det finns inga bra tältplatser i omgivningen utan vi går vidare en liten bit till. Strax kommer vi fram till Lillsjön, där det ligger ytterligare ett vindskydd. Här vid Lillsjön finns en naturlig sandstrand. Nere vid stranden hittar vi en mycket fin tältplats. Vandrarna vi träffat tidigare vid Lekhytteklint kommer till platsen, och eftersom vi tältar kan de parkera sig i vindskyddet. Kvällen spenderar vi med att grilla lite korv vid eldstaden, men vi gör också i ordning sesamwok på nötkött, enligt recept från boken Fjällmat av Eric Tornblad. Gott och mättande. Innan vi går och lägger oss passar Emil på att ta årets första dopp, och vi njuter av den vackra solnedgången på andra sidan sjön.
Dag 2: Lillsjön – Södra Holmsjön
Det är smågrått när vi går upp. Morgonrutinerna sitter fortfarande som gjutna och vi blir snart klara att ge oss av. Först passerar vi några tjärnar. Efter en stund kommer vi till ett gammalt gruvområde som heter Hagabergsgruvorna. De var en del av järnmalsfältet Kronoberget som var det mest givande i Lekebergslagen. Fortfarande är det stora djupa hål i marken här. Strax efteråt kommer vi till en plats där det finns en fördämning. Här låg ett vattenhjul som drev en stånggång som pumpade vatten ur gruvhålen. Den lilla bäcken fortsätter rinna ner till Velamshyttan, där Ekåsabränningen den första hyttan man använde för att smälta malmen man bröt i Hagabergsgruvorna låg. I Velamshyttan korsar leden bäcken, som forsar genom ett lummigt och vackert skogsområde. Vi stannar och tar några kort innan vi fortsätter den sista biten ner till Sixtorp, som är etappmål för etapp 12. Sixtorp som ligger vid sjön Multen är en friluftsgård som man kan hyra för övernattning och lägervistelser. Vi stannar för att laga middag och ta nytt färskvatten.
Efter lunchen fortsätter vi en bit genom naturreservatet som omger Sixtorp. Vädret är grått och mulet och ibland kommer det några duggdroppar. Sedan fortsätter leden över det lilla berget Falkabergshöjden. I etappsbeskrivningen står det att man har fin utsikt från toppen, men det är svårt att se igenom alla träd. Det blev mest en uppförsbacke följt av en nedförsbacke, utan någon belöning i form av en vy. I detta område gjorde man de första försöken att plantera in berguv i Mellansverige under 50- och 60-talet. Nere på andra sidan ska vi över ytterligare en höjd innan vi kommer ner på en grusväg som vi går på till byn Tryggeboda, som är områdets enda någorlunda stora by som inte växt upp kring en hyttplats utan där man istället har haft goda förutsättningar för att odla. Här finns det fina slåtterängar och vi ser några gäss och en svala
Efter Tryggeboda fortsätter Bergslagsleden på en grusväg mot den lilla sjön Tunntappen. Nu tilltar duggandet något i intensitet, så vi får dra på regnskydden på ryggsäckarna. Lite trötta är vi också, vandringshumöret är inte på topp. Vi kommer fram till Tunntappen som fått sitt underliga namn på grund av att den ibland töms på vatten. Anledningen till detta är inte helt klarlagt, men det beror bland annat på att sjön har ett underjordiskt utlopp. På grund av det usla vädret stannar vi inte utan fortsätter vår vandring. Vid sjön Norra Holmsjön finns en liten bänk där vi stannar och tar oss lite snacks. Nu har vi bara ett par kilometers vandring kvar till rastplatsen vid Södra Holmsjön.
Vindskyddet ligger inne i skogen vid en vik av sjön. Tillgången på tältplatser är ganska begränsad, men efter lite letande hittar vi en plats på mossbeklädd mark, en liten bit från vindskyddet. Det blir mjukt underlag i natt. När tältuppslagandet är klart gör vi upp en eld, här finns gott om ved. Vi lägger köttfärs i blöt och knådar till deg. Idag ska vi laga piroger på elden (receptet på pirogerna kommer också från Fjällmat). Pirogerna blir mycket goda, men Emil har missbedömt mängden, så det blir massor med köttfärs över. Vi sparar det till morgondagen, det får bli lunch. Lite utmattade efter dagens vedermödor går vi och lägger oss tidigt ikväll.
Dag 3: Södra Holmsjön – Bäckelid
Tolv timmar senare slår vi upp ögonen. Idag ser vi ut att ha bättre tur med vädret, blå himmel. Vi kommer iväg och får gå i kanten av ett stort kalhygge. Första stoppet gör vi vid en kalkälla. Den är markerad på kartan, men inte i verkligheten, så vi får leta lite innan vi finner den. Kallt gott vatten, så vi kan fylla på våra lager. Efter detta fortsätter leden genom skogen och vi passerar bland annat en större mosse. Så småningom kommer vi fram till en stor tall som är ett så kallat värkträd. Man har använt det när man har haft tandvärk. Människan med tandvärk tog en pinne och petade i sin onda tand, sedan stack man in pinnen i ett hål som man borrat in i värkträdet. På så sett skulle värken flytta över till trädet. När man fällde skog där det fanns sådana träd lät man värkträdet stå kvar, annars skulle all värk gå in i trädfällaren. På så sätt har dessa värkträd blivit mycket gamla. Värktallen här vid Bergslagsleden har tydliga spår efter den här verksamheten, man ser hål i trädet och pluggar som sticker in.
Efter värktallen kommer vi snart ut på en grusväg som vi följer hela vägen ner till Svartå herrgård som är etappmålet. Herrgården hör ihop med det gamla bruket som låg här. Huvudbyggnaden kommer från 1780-talet, och flyglarna är något äldre. Omgivningarna är mycket fina. Nu har det varit en hotell- och konferensanläggning i herrgården, men just nu är den till salu, så här är det stängt, och det finns inget här för vandrare längs Bergslagsleden. Vi stannar ändå här en stund för att vila, och titta på alla motorcyklar som åker förbi på vägen. Här vid Svartå herrgård går Bergslagsleden ihop med den så kallade Munkastigen som går från Riseberga kloster till Olshammar. Bergslagsleden och Munkastigen har samma sträckning i två etapper. Så nu är det inte bara Bergslagsledens märke på pilarna, utan också en liten munk, som vi tycker ser ut som döden.
Strax söder om Svartå herrgård finns en bokskog som är det nordligaste större sammanhängande bokbeståndet i Sverige. Vi passerar detta och går i några kilometer på en grusväg innan vi viker av söderut över Trollkarlsberget. Snart kommer vi fram till sjön Lill-Trysslingen där det finns ett fågeltorn. Vi har siktat på att äta vår lunch här, och eftersom det är ganska vassigt vid sjön lagar vi mat och äter uppe i tornet. Sjön tillhör inte länets viktigaste fågelsjöar står det, och det stämmer nog för vi ser nästan inte en fågel.
Efter lunch fortsätter leden längs bäcken som rinner från sjön. Här är det gott om bäver och det är många fällda träd och träd på väg att bli fällda i området. Ytterligare lite senare går vi genom naturreservatet Rankemossen. Stora Rankemossen är en högmosse, som ligger högre än omgivningarna, och leden går en bit ner från själva mossen. På några ställen finns klipphällar varifrån vi får fin utsikt över mossen. När vi kommer ut ur naturreservatet är det inte lång bit kvar till rastskyddet Bäckelid. Som namnet antyder ligger vindskyddet fint vid en bäck. Mycket fin tältplats nere vid bäcken. Nära rastskyddet ligger en kallkälla med klart och gott vatten, så det är ett perfekt lägerställe.
Kvällen ser ut som de övriga, vi slår upp vårt tält och gör upp en brasa i eldstaden. Rastskyddet är mycket välskött och det finns i stort sett outtömliga förråd med ved här. Vi gör i ordning dagens kvällsmat som också i kväll är en nyhet från boken Fjällmat: pasta med oliver och kapris. Dagen till ära rör vi även ihop citronfromage som vi låter stå och stelna i bäcken. Gott med efterrätt! Även den här kvällen blir tidig, annars brukar vi ofta sitta uppe och fnula till ganska sent, men vi har tydligen stort sömnbehov nu.
Dag 4: Bäckelid – Ramundeboda
Sista dagen på den här långhelgsvandringen. Vi gör i ordning våra saker och påbörjar dagens vandring. Första sevärdheten är flera klapperstensfält som har namnet Ekåsabränningen. Det bildades i närheten av stranden av Yoldiahavet som gick fram till Närke efter istiden. Havsvågorna har spolat bort alla småkorn från moränen så att bara de stora blocken är kvar. Klapperstensfälten liknar fjällens blockhav, men med rundare stenar.
Efter klapperstensfältet går vi ytterligare en stund innan vi kommer fram till en grusväg. Vi sätter oss ner för att dricka lite vatten och vila där stigen fortsätter in i skogen igen. Plötsligt kommer en rödräv trippande på Bergslagsleden söderifrån. Den kommer ganska nära innan den får syn på oss, tittar lite förundrat, och vänder och springer tillbaka. Vi fortsätter genom skogen till nästa grusväg och nästa vattenpaus. När vi börjar gå igen möter vi snart två andra fotgängare: Emils föräldrar. Det är nämligen så att vi har bett dem om hjälp att komma och hämta oss vid Ramundeboda och köra oss tillbaka till vår bil, då det inte går några bussar från eller till Ramundeboda på söndagar. Och då passar de på att ta en liten promenad längs leden. De har med sig kaffe och smörgås, så vi letar rätt på en bra plats för lite fika.
Sista biten till Ramundeboda går längs grusvägar. Vid Ramundeboda finns en klosterruin. Här låg ett Sankt Antonius-kloster i några årtionden innan reformationen. Efter detta omvandlades klostret till vägkrog. Numera finns här förutom klosterruinerna en servering, och här passar vi på att äta lunch innan det är dags att ta bilen tillbaka till Leken.
Tornblad, inte Nordblad.. 😉
Oj då. Jag ber om ursäkt. Det är ändrat nu. Snart kommer vi skriva ett inlägg som handlar bara om själva maten.