Vårt kök är en central del av vår utrustning. För att orka vandra drygt två mil om dagen många veckor i sträck behöver vi få i oss ordentligt med energi. Då är det viktigt att ha grejer som fungerar bra till matlagningen, men som samtidigt är smidiga och inte väger alltför mycket. I det här inlägget berättar vi om olika typer av friluftskök och de olika bränslena som de drivs med, och om det kök som vi använder på våra vandringar.
Spritkök
När jag var liten hade vi ett spritkök som man eldade med T-sprit. Dessa kök är inte så vanliga längre av flera orsaker: De är inte så effektiva; man måste hålla på länge för att koka upp vatten, och lång koktid betyder mer bränsle att bära. Dessutom måste man alltid elda upp all sprit i brännaren, vilket gör det ännu mer ineffektivt. T-sprit i maten smakar mycket illa, och skulle det ta slut i brännaren innan maten är färdig kan det vara farligt att fylla på mer. Ofta är köken tunga också.
Bensin- och fotogenkök
Vinterfrilufsare har ofta bensin- eller fotogenkök, eller multifuelkök som kan drivas med flera olika sorters drivmedel. På vintern är bensin och fotogen mer effektivt än gas på grund av utetemperaturen. Nackdelarna med dessa kök är att de är meckigare att använda. De behöver förvärmas, och man måste pumpa upp tryck i bränsletanken. Dessutom behöver man rengöra bränsleslangen som kan korka igen.
Gaskök
På sommarvandringen har många numera gaskök. Gasen man eldar kallas gasol, och är en blandning av propan (kokpunkt -42 grader) och butan (0 grader), eller isobutan (-12 grader). Blandningen gör att ämnena förångas i olika proportioner vid olika temperaturer. Dessutom kommer propangasen att förångas mest i början, och därför också förbrännas snabbare. Värmevärdet för gaserna är ungefär samma. Varför inte använda bara propan då? Framför allt handlar det om att trycket vid höga temperaturer blir mycket större för ren propan (tänk dig bagageutrymmet en varm sommardag) och skulle kräva mycket kraftigare behållare för att klara säkerhetsnormer. Vi använder Primus gasolblandning som består av 60% butan, 25% propan och 15% isobutan. För oss brukar en full behållare på 220 gram räcka ungefär en vecka.
Av gasköken finns två huvudmodeller: En där man kopplar på en slang till gasbehållaren som går till själva köket. Dessa kök är stabila, och har ofta bra vindskydd eftersom de är låga. Vill man använda gas i minusgrader kan sådana kök vara bra, eftersom man kan vända gasbehållaren uppochner och låta ”gasen” rinna ut (i gasbehållaren är gasolen under tryck och är därför en vätska). Den andra typen av gaskök är så kallade toppmonterade kök. De består av en liten brännare som man skruvar fast på gasbehållaren. Dessa kök är väldigt små, och därför lätta. De tar heller inte lika mycket plats: Gasen och brännaren får plats i kastrullen. De blir dock mindre stabila, och vindskydd till köken måste vara högre. Detta är också anledningen till att vi inte använder större gasbehållare (Primus säljer behållare på 450 gram, men de är lite för ostabila).
Vårt kök
Vårt kök heter Optimus Crux Lite. Det är ett toppmonterat kök, och som namnet antyder är det en lättviktsvariant, enligt hemsidan väger själva brännaren 72 g. Den får fint plats i en liten påse tillsammans med tändstålet, som för övrigt går utmärkt att tända gaskök med. Till detta har vi tidigare haft kastullen och stekpannan Optimus Terra Lite HE Cook Set. Men beläggningen på detta kastrullset som heter non-sticky har varit lite för sticky för vår smak, det är besvärligt att diska fastbränd mat i iskallt vatten. Därför har vi nu bytt ut det mot Optimus Terra HE Cook Set, som består av en kastrull och en stekpanna i teflon, samt en värmeväxlande kastrull i non-sticky (för vattenkokning). Väger lite mer förstås, men det vägs upp av den extra komforten. I den förra varianten satt dessutom handtagen fast på kastrullerna, vilket gjorde det jullrigt att lägga stekpannan som lock på kastrullen. Till vårt nya kök har vi istället en tamoj.
Övrig köksutrustning som behövs är tallrikar, bestick och dryckesdon. Vi använder oss av utrustning från Light My Fire, ett kit som innehåller tallrikar (lagom djupa för att även kunna äta grytor ur dem), kåsa (för dryck, gröt, soppa…) och en kombinerad skärbräda och durkslag. Vi har också sporkar att äta med, en spork är ett bestick som har har sked på ena änden och gaffel i andra änden.
Senaste kommentarer