Startpunkt: Stårbmiejávrrie
Slutpunkt: Adolfsström
Datum: 24 juli
Sträcka: 22 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-07-24 Stårbmiejávvrie – Adolfström.GPX”]
Morgon dag 39
Samtal från fjällen
På morgonen är det inte lika mycket insekter i farten som det var igår kväll, men det är ändå några som ska hålla på och irritera oss. Särskilt besvärligt blir det när vi tar ner tältet. Det gör i alla fall att vi snabbt blir klara, inget ont som inte för något gott med sig! Första timmen går omväxlande genom myr och skog, och det är ganska platt till vi kommer till Bádasjuhka som vi går över första gången idag. Efter detta är det svagt motlut upp på fjället Svájppás lägre nivåer. Uppe på kalfjället stannar vi för en fikapaus, och eftersom det är så bra täckning här (det sitter en antenn uppe på Tjeäksá) passar vi på att bildringa våra kompisar Anna och Andreas så att vi kan visa upp hur vackert det är här uppe. ”Ödsligt!” är deras kommentar och det stämmer. Det är bara vi här, men det är så det ska vara ute på fjället.
Bádasjuhka
Efter fikapausen bär det av neråt och vi kommer strax in i björkskogen igen, det blev bara en liten titt upp över trädgränsen idag. På väg ner mot Bádasjuhka (för andra gången) är det ganska sankt och vinter- och sommarleden går ömsom ihop, ömsom isär. Det är inte jättebra markerat så ibland hamnar vi på vinterleden rakt genom myrarna, men det gör oss inte så mycket för här och där växer det hjortron som börjar mogna och vi passar på att njuta av solvarma bär. En stund innan vi kommer tillbaka till Bádasjuhka hör vi bruset från älven. Bron ligger vid en fors och här finns en raststuga. Den här raststugan är inte en vanlig prismastuga, utan en tjärad timmerstuga. Inuti är det inte heller de vanliga britsarna, utan här har de ställt in vanliga bord och bänkar. Det blir bra att laga lunch här, lagom svalt inomhus och inga mygg. När Christophe går för att hämta vatten till lunchsoppan hittar han också lite blåbär som han plockar med sig till efterrätt. Under tiden som vi lagar mat kommer en kvinna med hund fram till vindskyddet. Hon berättar att hon spenderat många somrar i Adolfström och/eller Bäverholm. Efter ytterligare en stund kommer en ung, tysk kille in för att käka lite lunchsmörgåsar. Han håller på att vandra hela Kungsleden och har startat i Abisko. Han berättar att han gått så fort så att han har för många dagar kvar, så vi tipsar om att han till exempel kan stanna i Aigertstugan och kanske gå upp på Stuor-Ájgart. Men det vill han inte, eftersom det bara är 8 km från Ammarnäs till Aigert. Vi tänker alla olika och tur är väl det. Han är snart iväg igen (det är ju tydligen bråttom).
Bäverholm
Efter lunch går vi över bron, och sedan följer leden ån ett stycke. Det är mycket vackert med ån som forsar fram bredvid oss. Vi går genom ett område med högt gräs och Emil får årets första lilla allergichock, kli i ögonen. Bro över Laisälven, sen är det en liten promenad genom skogen tills vi kommer fram till värdshuset Bäverholm. Det är ju helt fantastiskt att det ligger ett värdhus här, mitt i skogen utan någon vägförbindelse. Kungsleden går rakt in på värdshusets gräsmatta, och vi kränger av oss ryggsäckarna och kliver in. Där möts vi av Therese som driver stället tillsammans med sin man som kör vandrare med båt till Adolfsström. Hon vet mycket väl vilka vi är, för Johanna har varit här för bara tre dagar sen och berättat att hon skulle träffa oss. Therese är mycket trevlig och serviceinriktad, det droppar in lite folk titt som tätt och hon tar sig tid att prata lite med alla som kommer. Hon berättar mycket för oss om området och om den verksamhet de bedriver. Vi köper fika och börjar med våffla och kaffe och fortsätter lite senare med vaniljglass och hjortron. Det är ju så bra med att vandra över två mil om dagen att vi båda kan och vill fika hur mycket som helst när tillfälle ges. Medan vi sitter och fikar och småsnackar med Therese kliver en man och en kvinna in i värdshuset, de är varma och behöver något att dricka. De kommer också gående från samma håll som oss och det visar sig att de har mött Johanna när hon var på väg ner till Rävfallsstugan, vilket innebär att vi måste ha gått om dem någonstans utan att lägga märke till det. Vi kommer dock ganska snabbt fram till att vi troligtvis har passerat dem när de gått av från leden för att tälta vid den större sjön vid Sjnulltjie. De har också tänkt att ta sig till Adolfsström som vi, men då de inte är ute och vandrar Gröna Bandet som vi kan de ta båten, medan vi får gå.
Adolfsström
Det börjar bli dags att ta adjö av Therese, det är alltid trevligt att mötas av en sådan värme och ett sådant intresse. Första biten från Bäverholm går genom ett naturreservat, och till att börja med går vi genom trevlig gammelskog. När vi kommit förbi Ahaviken och följer Irafts strand går däremot leden långa partier i en elledningsgata, vilket inte gör naturupplevelsen så imponerande. Dessutom skyndar vi oss för att hinna till Adolfsström innan klockan 18, då vi vet att handelsboden stänger. Det är Adolfsströms stora turistattraktion, så den måste vi ju se. Dessutom ska vi lämna tillbaka nyckeln till Rävfallsstugan här. Vi hinner fram till byn i tid och handelsboden är nästan det första vi kommer till. Vi kliver in i handelsboden som har fullt med prylar i 50- och 60-talsstil. Kvinnan som driver affären tar emot nyckeln, och vi passar på att köpa några lokala specialitéer: hjortronwienerbröd och hjortronmust. Eftermiddagens tredje fika avnjuter vi i trädgården. Inne i handelsboden möter vi också paret från Bäverholm igen. De har pratat med affärsinnehavaren som påstår att det är 27 km till Jäkkvik och inte de cirka 22 km som vi har mätt upp på datorn hemma i förväg (och som även Grundsten hävdar att det är). Vi måste gå till Jäkkvik oavsett om det är 27 km eller inte, men paret tycker att det blir för långt för dem så de tänker dela upp det. Efteråt är det dags att leta reda på en plats att sova. På handelsboden blev vi tipsade om att man kan campa hos familjen Johansson lite längre bort på vägen. Vi går dit och tittar, men det verkar inte vara någon hemma. Medan vi står och diskuterar kommer en man fram och frågar om han kan hjälpa till. Det är sonen till de som äger stället och han berättar att de är ute med båten men att de kommer tillbaka senare på kvällen. Han visar oss var vi kan sätta upp tältet (på gräsmattan bakom huset) och var servicehuset med duschar och diskmöjligheter ligger. Vi tvättar oss och slår upp tältet (efter att grannfrun försäkrat oss om att vi kan slå upp tältet i trädgården), och sedan börjar vi laga mat. Medan vi håller på med middagen kommer Johanssons hem från båtturen och Christophe går och betalar för oss. Det kostar 70 kr, vilket inte är mycket alls. Efter middagen går vi ner till sjön Iraft och tittar på fjällen runt sjön och på fiskarna som hoppar efter knotten vid vattenytan. Det är en lugn och mysig stämning här i byn medan vi promenerar tillbaka till tältet för att göra i ordning oss för natten.
Senaste kommentarer