Startpunkt: Sjön (ca 970) mellan Deavna och Deavnamaadtege
Slutpunkt: Kullen (Joesjö)
Datum: 16 juli
Sträcka: 26 km

 

< Till dag 30
Till dag 32/33 >

[På grund av att vi har haft dåligt väder i flera dagar i följd har vi inte kunnat ladda upp vår GPS-klocka med solcellsladdare. Detta medför att vi inte har några kartdata för den här dagen.]

 

Morgon dag 31

Morgon dag 31, vid Deavna

 

Trött morgon

Det har varit en jobbig natt. Emil har varit dålig i magen och fått gå upp flera gånger under natten. Det har blåst kraftigt, men vi har varit duktiga och satt upp tältet bra, så det slog inte så mycket i tältduken. När morgonen kommer är det fortfarande blåsigt och regnigt, så vi ligger kvar lite. Sedan gör vi frukost i tältet. När morgonbestyren är klara har det slutat regna, så vi stiger upp och packar ihop. Det är kallt och blåsigt, men nu regnar det inte längre. Vi får till och med se solen emellanåt.Det är en mycket vacker vandring över Södra Storfjällsområdet, ganska torrt och jämfört med igår är det också plant. Vi kommer till en bred jokk som vi måste ta oss över, men det ligger stenar som vi kan använda för att kryssa över till andra sidan, vilket känns skönt.

 

Atoklinten

När vi kommer lite längre fram får vi en fin vy över Atoklinten. Det där berget, som namnet betyder på sydsamiska, har en väldigt speciell form; ganska taggig och vass sticker det upp ur de omgivande gröna kullarna. Det beror på att berget till stor del består av den magmatiska bergarten peridotit, som omvandlas till mycket hård serpentinsten. Det har på så sett bättre kunnat motstå erosionen jämfört med de omgivande bergen. På grund av sin speciella form var Atoklinten heligt för samerna, och de bad och offrade till det. Eftersom berget var speciellt skulle man inte säga dess namn, och de kallade det därför för ato, ’det där’. Nuförtiden ligger det i ett kulturreservat, och runt omkring berget finns många fornlämningar. Vi lämnar kalfjället och går ner genom björkskogen. Vid några tillfällen kommer vi mycket nära renar som betar i skogen.

 

Atostugan

Efter att ha passerat över en jokk på en bro kommer vi fram till Atostugan. Detta lilla hus byggdes som ett svartbygge av den samiska familjen Klementsson 1920. På den tiden behövde nämligen nomadiserande samer tillstånd från lappfogden för att få bygga fasta boningshus. Det hade de inte fått, och det blev mycket ståhej kring detta som till slut ledde till att lagen ändrades 1928. Själva stugan står kvar på platsen, liksom kåtan de bodde i innan de byggde huset, samt en förrådsbyggnad. Huset är öppet, och vi går in. Härinne ligger information om Atostugan, Atoklinten och kulturreservatet och vi sitter och läser en liten stund. Vi går också in i kåtan och kikar. Här inne doftar det gott av björkris som är utlagt på marken. Vi får också svar på varför leden som vi har vandrat på i några dagar slutar så abrupt strax innan Skalmodal. Länsstyrelsen har satt upp en skylt som förklarar att leden har rasat, därav den konstiga avslutningen vid ett stup. De rekommenderar att man istället tar sig ner den väg som vi kom upp (alltså över Aamere/Skaalmavaartoe, vad listiga vi var!) eller att man går in i Norge.

 

Asfalterat till Kullen

Vi går vidare, och nu är det väg som gäller. Det är ganska trafikerat, och inte så roligt att vandra på asfalt. Strax innan Boxfjäll ser vi skyltar som visar att Tärna Vilt ligger här, det är de som tillverkat renkorven vi köpte i Gäddede. De har affär här, så vi svänger av från vägen och går in och handlar lite mer korv, plus lite godis och dricka till lunchen. Snart kommer vi ner till Övre Jovattnet och sandstranden i Joesjö. Här finns en rastplats och det passar bra med lunchpaus. Det är gott med renkorv, dricka och godis att dryga ut sopplunchen med. Vi fortsätter sedan genom det långdragna samhället Joesjö, förbi hela sjön. När vi kommer till den plats vi sett ut i förhand är klockan inte så mycket, och platsen lockar inte något vidare, så vi går vidare en stund, det blir kortare att gå imorgon istället. När vi kommer till Kullen letar vi oss ner längs bäcken och letar rätt på en acceptabel plats för att slå upp tältet. Emil har fortfarande lite ont i magen, och får ligga ner resten av kvällen.

 

%d bloggare gillar detta: