Idag tar vi linbanan upp på Njullá och går över fjället till Kårsavagge där målet är Kårsavaggestugan. På vägen passerar vi Frippes fall och Latnjavággi.
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2015-07-24 11:16:54.GPX”]
Morgon i Abisko
Utanför fönstret är det moln och lätt regn när vi stiger upp. Det var ju mindre bra, vi ska ju upp på Njullá och gå över fjället till Kårsavagge. Och Njullás topp ser vi för tillfället inget av bakom molnen. Det är ju ett tag kvar tills vi ska gå iväg, kanske lättar det på? Vi går in i huvudbyggnaden på turiststationen där vi njuter av en rejäl frukostbuffé i restaurangen. När vi stillat vår hunger går vi tillbaka till stugan, städar ur den och gör oss klara för avgång. Vi packar ner det vi behöver för två dagar i våra väskor, resten får ligga kvar i bilen här i Abisko. Vi checkar ut och traskar iväg mot linbanan. Molnen hänger tungt över oss…
Regnig start
Vi handlar våra biljetter och sätter oss i liften. Mannen som hjälper oss fixar fram en filt som han lindar runt oss, vilket ska visa sig vara behövligt. Det börjar nämligen regna strax efter att vi lämnat dalstationen, och regnbyxorna ligger kvar i ryggsäcken. Tur att filten skyddar oss. Trots regnet kan vi spana efter växter och kika på utsikten på vår väg upp, men av toppen av berget ser vi fortfarande inget. Ska det bli en tur genom molnet hela dagen? När vi till slut kommer upp så har vi passerat trädgränsen, ett bekvämt sätt att ta sig upp får vi väl säga. Häruppe kliver vi in i hallen till Aurora Sky Station, där vi fiskar fram hela regnutstyrseln och klär på oss den. Sedan är det dags att ge sig av längs leden mellan Njullá och Slåttatjåkka. Den ursprungliga planen var att gå via Njullás topp, men den planen stryker vi kvickt då molnen i alla fall skulle sätta stopp för några som helst utsiktsplaner. Därför anstränger vi oss inte mer än vi behöver och går bara i uppförsbacke tills leden mot Björkliden viker av. Under tiden roar vi oss med att kika på fjällväxter som vi lär oss att identifiera med hjälp av växtkortet som vi köpt nere på fjällstationen.
Ledlöst
Så småningom kommer vi fram till krönet ner mot Gohpasvággi. Här får vi en fin utsikt över Gohpasčorru på andra sidan dalen och Gohpasjohka som rinner och brusar i dalbottnen. Vi stannar en stund och mumsar på lite nötter och kikar på vägval på vår fortsatta vandring. Här ska vi lämna leden för vår fortsatta vandring mot Kårsavagge och gå genom passet mellan Slåttatjåkka och toppen till väster om denna. Vi vill inte hamna för långt ner, så vi viker av lite i en stor cirkelrörelse för att hålla höjd. Sedan går vi ledlöst på skrå uppför bergssidan. Det är grönt och trevlig vandring, men det finns en del mindre branter som vi vill undvika. Efter en stunds vandring har vi kommit fram till passet, och vi har kommit lite högre än passpunkten. Nu öppnar sig Kårsavagge framför oss. Vi letar efter en lämplig lunchplats; här i passet kommer en liten bäck fram, så vi letar oss ner till denna och ett någorlunda torrt ställe där vi kan slå oss ner.
Högt över Kårsavagge
Medan vi lagar vår soppa och äter diskuterar vi fortsättningen. Ska vi gå ner i Kårsavagge eller ska vi fortsätta höga vägen som vi hade tänkt? Vi behöver gå över ett snöfält till att börja med som lutar ganska brant nedåt. Det är mycket snö kvar för årstiden, våren kom sent i år. Det syns på bergen runtomkring som är ovanligt vita. Vi bestämmer oss i alla fall för att försöka, vi har ju vandrat här förut och vet att det blir plattare senare. Så vi tar oss över snöfältet och fortsätter längs bergssidan. Kårsavagge är en djupt skuren dal med branta bergsväggar, och det är därför den har fått sitt namn. Gårsså betyder ravin på samiska, så namnet Kårsavagge betyder ravindalen. Men man kan alltså vandra längs dalkanten uppe på en platå högt över dalen. Det är fint, men ganska mycket småstigningar och det är också relativt blött och en del snöfält att ta sig över, så det är lite jobbigt. Men vi kämpar på.
Frippes fall
Delmålet för eftermiddagen är ett litet vattenfall som ligger mellan två små tjärnar under toppen 1297 i Latnjačorrumassivet. Här finns en trevlig rast-/lägerplats där vi har spenderat natten några år tidigare, som vi vill visa våra kompisar. Det här lilla vattenfallet och den fina lägerplatsen har ”upptäckts” av en utsidanprofil som kallar sig Frippe (och Majjen) och han har döpt det lilla fallet till Frippes fall. Om man bevisar att man varit vid platsen med en bild delar han ut ett diplom, ett A-diplom om man duschar i fallet på bilden och ett B-diplom om man nöjer sig med att vara vid sidan av. Här vid Frippes fall tar vi en efterlängtad kaffepaus och njuter av den fina platsen. Micke är lite sugen på att fixa ett A-diplom, men den ganska kalla luften avskräcker från en kalldusch så han nöjer sig med att låta sig fotograferas vid fallet.
Latnjavággi
När fikapausen är avslutad är det dags att ge sig av. Nu bär det nedåt, ned i Latnjavággi längs Latnjačorrus branter. En fjällvråk följer oss länge och skriker på oss, inte så nöjd med att vi går där vi går. Latnjavággi är en så kallad hängande dal, den mynnar i den mycket djupare Kårsavagge, och ger därför intrycket av att den hänger på bergssidan. Nedstigningen i Latnjavággi är mycket vacker; vi går på gräsängar med svarta klippväggar bredvid oss. Nere i dalen rinner en jåkk som inte har något namn på fjällkartan, men som antagligen heter Latnjajohka. Den kommer vi behöva vada, så vi försöker hitta ett ställe som ser ut att vara vadbart som vi siktar på. Vi kommer fram till jåkken och svidar om. Det är ett småbesvärligt vad, det finns stenar under vattnet att trampa på, men det är ganska djupt mellan stenarna och det växer vattenväxter på flera av stenarna som gör stegen osäkra. Det är i alla fall inte särskilt strömt. Vi är vid vadstället som finns markerat på kartan, men vi har kommit från fel håll, så första delen av vadet är inte där man normalt går över. Över kommer vi i alla fall till slut, och vi kan fortsätta vår vandring.
Kårsavagge
Den lilla leden som vi har hamnat på går upp över en liten höjd, högt över Latnjajohka. Sedan följer en spektakulär nedstigning ner till Kårsavagge. Första biten går man brant nedåt i en sluten gryta, med branta bergväggar på bägge sidor, och jåkken som kastar sig ner i en utgrävd fåra. Efter detta kommer man ut på de branta bergssidorna till själva Kårsavagge, den tydliga stigen slingrar sig ner i serpentinslingor. Här kommer vi återigen fram till Latnjajohka där den bildar ett vackert vattenfall som man kan gå fram till på klippor. Härifrån har vi nu full uppsikt över Kårsavaggesjöarna och dagens mål: Kårsavaggestugan. Nu ska vi bara ta oss ner i dalen och gå en knapp kilometer så är vi framme.
Kårsavaggestugan
Stugvärden hälsar oss välkomna när vi kommer fram till stugplatsen och hänvisar oss till ett av de två rummen i stugan. Den här stugan är en äldre stugtyp där sovrum och kök är i samma rum, i vårt rum finns det tre våningssängar med breda underslafar, om man tränger ihop sig kan man nog bo nio personer i rummet utan att någon behöver sova på golvet. Två av sängarna är upptagna och vi placerar ut oss på de andra bäddarna. Nu ska det bli gott med lite middag, som ikväll blir raggmunkar. Enkelt att torka både riven potatis och ägg som sedan mals till äggpulver, med lite mjöl, mjölkpulver och salt får man ihop en fin raggmunksmix, färdig att blanda ut med fjällvatten. Det är däremot en bra maträtt att anrätta när man har ett inomhuskök att tillgå, då stekningen av raggmunkarna tar sin lilla tid. Här i stugan måste också Micke passa brandvarnaren som sätter igång och piper med jämna mellanrum. Efter en god middag som även innehåller jordgubbar som efterrätt kommer våra medboende in. Det är två herrar som är kompisar till stugvärden. De har gått hit från Riksgränsen, via Katterjaure och Hoiganvággi, och är här för att fiska lite tillsammans med stugvärden. Vi samtalar lite med dem innan de ger sig ut för att kasta lite i sjön. Stugvärden kommer även in och vi får göra rätt för oss och dessutom köpa stugmärket, som föreställer en korp. Vi spelar några partier Chromino innan det är dags att knyta sig. I natt somnar vi ovaggade.
Senaste kommentarer