Startpunkt: Rötvikens camping
Slutpunkt: Bågavattsån
Datum: 4 juli
Sträcka: 28 km

 

< Till dag 18
Till dag 20 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-07-04 Rötviken – Bågavattsån.GPX”]

 

Morgon dag 19

Morgon på Rötvikens camping

 

Hotagens kyrka

Idag gör vi frukost inomhus. Emil lyckas bränna vid gröten, men det får gå ändå. Göran på campingen kommer in och kollar att allt är bra. Vi pratar lite med honom om Vinklumpen och Hotagsfjällen, dit vi är på väg. Snart är vi klara och på väg längs Fiskevägen igen. Första stoppet kommer efter bara några kilometer när vi kommer fram till Hotagens kyrka. Kyrkan ligger fantastiskt vackert ute på en udde i sjön Hotagen. Kyrkan uppfördes efter att kung Oscar I hade låtit uppta rikskollekt för byggnationen vid två tillfällen. Tydligen fick man in mycket pengar, för kyrkan som byggdes är jättestor. Det finns plats för 500 personer, att jämföra med den lilla kyrkbyn Hotagen där kyrkan står (det kanske bor 20 personer eller så här). Tyvärr är kyrkan låst, så vi får nöja oss med att gå lite på kyrkogården. Kyrkan börjar nu bli sliten och skulle behöva ny rappning, det kanske är dags för en ny rikskollekt?

 

Skansen Klintaberg

Efter stoppet fortsätter vi vår landsvägsvandring. Efter en liten paus i vägkanten kommer vi till en rastplats vid Toskströmmen. Det är flera fiskare som campar här, det är tydligen något slags fiskeeldorado i trakterna. Men eftersom vi inte fiskar går vi vidare tills vi kommer till Skansen Klintaberg. Skansen som består av två bergsskyddsrum och ett antal mindre värn byggdes mellan 1943 och 1944, och de förband som stationerades här skulle skydda Sverige från en eventuell tysk invasion från Norge; vi är bara ungefär en mil från gränsen till vårt västra grannland. Nuförtiden finns det ett museum i Skansen Klintaberg, och de har guidade visningar. Tyvärr missade vi guidningen med bara en kvart, så vi pausar lite nere vi vägen och fortsätter sedan längs Valsjöns strand.

 

Vandringsprat i Valsjöbyn

Så småningom kommer vi in i Valsjöbyn. Här ligger en liten handelsbod, som förmodligen överlever med hjälp av gränshandeln. Utanför affären blir vi stannade av två äldre herrar: ”Är det långvandrare?” Det är två bröder, med ursprung i Östersund, som har varit uppe i de norska fjällen på andra sidan gränsen för sin årliga vandrings- och fisketur. Vi berättar om vår vandring och de berättar i sin tur om de omkringliggande fjällen. Lite björnhistorier får vi förstås höra, det här är ju Sveriges björntätaste område vi ger oss in i. Dessa farbröder som har vandrat här i stort sett varenda sommar sedan ungdomen har dock bara sett baken av en nalle en gång (och blivit rutna på av en annan…) så risken att stöta på en är förhoppningsvis inte så stor. Nere vid sjön finns fina rastplatser, så vi tar vår lunchpaus här. När vi äter kommer ett äldre par och tar det andra bordet. De är också nyfikna, och vi får berätta om vårt Gröna Band en gång till. Roligt! Det är inte så mycket vandrare här, så vi sticker väl ut litegrann. Efter lunch är det dags att säga hej då till Fiskevägen som fortsätter in i Norge. Nu är det dags för grusväg igen. Strax innan vi går ut ur byn kan vi njuta av en vacker fors. Nu går vi i uppförsbacke. Det märks att vi ska komma upp på fjället imorgon. Vi tar avtagsvägen mot Vinklumpen, och det blir ännu mer uppför. Upp upp upp går vi. När vi går förbi Valsjöbodarna hör vi koskällor från skogen. Det öppnar upp sig däråt, och det är säkert lite hagar där.

 

Djur på väg

Snart efteråt närmar vi oss Myhrbodarna, och när vi går över ett krön möter vi plötsligt en ensam fjällko på vägen. Hon går där och klingar med sin klocka, och kommer lite nyfiket fram till oss. Efter att vi hälsat fortsätter vi vägen fram med kon följande efter oss. Över nästa krön stöter vi på en hel liten flock som går och betar i diket, och dessutom en fårflock. Djuren är väldigt nyfikna, korna får vi hälsa på, medan fåren är skyggare. Vi har nu kommit fram till Myhrbodarna. Här kan man både bo och fika (det vore gott med en kopp kaffe), men tyvärr hänger det en stängt-skylt nere vid vägen. Vi går i alla fall upp en bit för att kolla in slåttervallarna, och korna och fåren följer efter oss upp. Korna går raka vägen fram till gärdesgårdsgrinden och råmar. Juvren ser fulla ut, och de längtar nog efter att bli mjölkade. Vi vilar en stund bredvid gården, som är mycket fin. Men vi har en bit kvar att gå.

 

Bågavattsån

Vi har tänkt oss att gå fram till Bågavattsån, och hoppas på att hitta en bra tältplats där. Vid Bågavattnet blir det öppet igen, här ligger en getfarm. Vi kommer ner till ån, går över bron och in en bit i skogen för att söka efter en lägerplats. Och där, i en liten glänta bara en liten bit in i skogen, ligger en perfekt plats. Här finns en eldstad, och det är nära till vattnet. Vi slår upp tältet och kokar kaffe. Sen är det jätteskönt att tvätta sig nere vid ån. Idag är det skönt för det blåser en lätt bris och det finns inga kryp, men det är ändå varmt. När vi är färdiga gör vi upp en brasa och lagar till middag. Till middagen tar vi etappens lilla nubbe, som fått kyla sig lite i ån. Det är härligt att vara på vandring.

 

%d bloggare gillar detta: