Fjällen har en speciell flora och fauna, och många av de djurarter man ser på sin vandring är fåglar. Här kommer en lista på tio intressanta fågelarter som man kan stöta på mellan Grövelsjön och Treriksröset. Vissa är vanliga och syns ofta på fjällvandringen. Andra är mycket sällsynta och det skulle vara en ynnest att få skåda dem. Några av fåglarna på listan dyker bara upp vissa år.
1. Korp
Korpen (Corvus corax) är som säkert bekant en stor svart kråkfågel. Den lever över hela norra halvklotet. Tidigare har den varit ovanlig i delar av Sverige, och de korpar som då fanns här levde framför allt i fjälltrakterna. På 1970-talet ökade den dock kraftigt och nu häckar den över hela landet. Korpar är asätare, och äter i fjällen bland annat dödade renar, men även bär, grodor, små däggdjur och andra fåglar. Korpar är intelligenta fåglar, och de har ofta omgärdats av symbolik och ingått i olika myter. Välkända korpar för nordbor är Hugin (tanke) och Munin (minne) som Oden använde för att samla in information. I fjällen ser man ofta korpar på avstånd mot fjällväggarna. Ofta hör man dem innan man ser dem: Korrrp, korrrp, korrrp…
2. Fjällabb
Fjällabben (Stercorarius longicaudus) är en lite mystisk fågel som är vanlig i fjällen under gnagarrika år, andra år ser man inte till den alls. Det är en labb, vilket innebär att den alltså är besläktad med måsar och trutar. Kännetecknande för fågelarten är att de har en lång stjärtpenna. På vintern flyttar den till sydliga trakter och lever då ute på havet. När våren kommer flyger den upp till fjällen för att kolla hur mycket lämlar det finns där: Om födotillgången är bra stannar den för att häcka, annars flyger den vidare och struntar i att lägga ägg det året. När de häckar bygger de inget bo, utan de lägger sitt eller sina ägg direkt på marken. För att ägget inte ska bli för kallt av marken rullar de upp äggen på fötterna när de ruvar, därför brukar de inte ha fler än två ägg. Fjällabbarna häckar i revir, och de blir mycket aggressiva om man kommer för nära deras ägg. Då flyger de mot en, ryttlar i närheten av en och skriker i högan sky. 2011 var ett lämmelår, och då såg vi fjällabbar överallt (och blev attackerade ett antal gånger). Året efter detta såg vi inte en enda fågel av denna art.
3. Fjälluggla
Fjällugglan (Bubo scandiacus) är en annan fågelart som förekommer i större utsträckning under gnagaråren. Det är en ungefär 60 cm stor uggla, som är relativt ljus med mycket inslag av vitt. Har man sett Harry Potter-filmerna vet man hur en fjälluggla ser ut, eftersom Harrys uggla Hedwig är av den rasen. Fjällugglan är sällsynt i Sverige och det är ovanligt att få syn på den. Här lever den från Härjedalen och norrut, och den häckar ovanför trädgränsen. Den lever främst av smågnagare, och den jagar med hjälp av hörseln; de kan bland annat hitta bytesdjur som lever under snötäcket på vintern. Fjällugglan är mycket vacker, och det skulle vara roligt att få se en sådan.
4. Storlom
Sjöfåglar finns det gott om i fjällsjöarna, och en av dessa arter som man kan se i fjälltrakterna är storlommen (Gavia arctica). Storlommen är lite större än en gräsand, men mer långsmal. Den har en grå, svart och vit färgteckning. Man känner igen den på dess speciella huvudform som också är långsmal och smälter in med halsen, och den långa spetsiga näbben. Lommar är experter på att dyka, ofta försvinner den ner under vattenytan och dyker upp långt bort på ett annat ställe av sjön. De är så väl anpassade till vattenlivet att fötterna sitter väldigt långt bak på kroppen, vilket gör att de inte går så smidigt på land. Storlommar bildar par och lever tillsammans i par hela livet.
5. Kungsörn
Kungsörnen (Aquila chrysaetos) är som säkert bekant en av två örnarter i Sverige, den andra är havsörnen. Trots att de delar namn tillhör de inte samma släkte; örnar är ett slags samlingsnamn på en viss typ av stora rovfåglar. Båda typerna kan man dock stöta på i våra fjälltrakter, faktiskt är det så att 65 % av alla kungsörnar återfinns i Norrbottens och Västerbottens län. Kungsörnar häckar i par och håller stora mycket stora revir; de kan ha flera olika bon inom sitt revir, och bona bygger de i stora träd eller på klippavsatser. Kungsörnar lever av däggdjur och fåglar, till exempel harar och ripor. Örnarna är lite kontroversiellt bland renägarna, eftersom de ibland slår renkalvar. Arten har varit hotad på grund av miljögifter och att deras naturliga miljöer har försvunnit. Den har dock långsamt börja komma tillbaka i Skandinavien, men är fortfarande listad som missgynnad av Naturvårdsverket. En fin naturupplevelse var det när två kungsörnar svepte över oss när vi var på väg upp på berget Stuor Jiertá förra året.
6. Ljungpipare
Ljungpiparen (Pluvialis apricaria) är en ganska vanlig fågel uppe i fjälltrakterna. Ljungpiparen har ungefär samma storlek och kroppsform som en koltrast. Den är gråbrun på ryggen och har ett karaktäristiskt svart bröst. Namnet har den fått av sitt läte: På kvällarna tutar den ut sina vemodiga pip, ett i taget med jämna mellanrum. Ofta hör man den innan man ser den.
7. Fjällripa
Fjällripan (Lagopus muta) är en hönsfågel som är något av en karaktärsfågel för kalfjället. Det vetenskapliga namnet Lagopus betyder hartass, och det kommer sig av att den har fjädertäckta ben. Fjällripan är väl anpassad till ett liv i kylan med sin tjocka fjäderdräkt. Vintertid är fjällripan så gott som helvit, och på sommaren är honan brunspräcklig, medan hanen är brunspräcklig och vit. De har också en liten röd detalj vid ögonen. Färgerna gör att fjällriporna smälter väl in i omgivningarna, och de satsar helt på sitt kamoflage. De sitter länge och kurar och man måste komma nära innan de flyger iväg. Rör man sig långsamt mot dem flyttar de sig långsamt, långsamt bort från en, och purrar lågt. Prr, prr… Fjällripan är nära släkt med dalripan som bor i fjällbjörkskogen.
8. Blåhake
Det finns också många småfåglar i fjällen. Blåhaken (Luscinia svecica) är en av dem. De uppehåller sig gärna i fjällbjörkskogen där de äter insekter, deras larver och puppor, samt maskar. Och insekterna kan de gärna få äta upp… Blåhaken har en lite beige och oansenlig rygg, men är desto tjusigare på halsen och bröstet där den har en intesiv blå färg i ett mönster tillsammans med orange och svart. Blåhaken är Lapplands landskapsfågel.
9. Fjällvråk
En annan av fjällvärldens rovfåglar är fjällvråken (Buteo lagopus). Den är en flyttfågel som flyttar ner till södra Sverige på vintern, men på sommaren finns den uppe i fjällkedjan. Den äter helst gnagare, men de år som det är ont om lämlar och sorkar kan den leva på fåglar i stället. Den tar också föda från andra rovfåglar. När den spanar efter byte kan den ryttla i luften, något som andra större rovfåglar inte brukar göra. I Sverige finns det 3000-5000 par.
10. Fjällgås
Fjällgåsen (Anser erythropus) är en liten gåsart som inte är större än en gräsand. Den var vanligt förekommande förr i tiden men är numera mycket utrotningshotad. Den ursprungliga populationen dog ut på 1990-talet, och de fjällgäss som finns idag består av inplanterade gäss och deras avkomma. Anledningen till att dessa gäss har försvunnit är inte helt klarlagt, men troligtvis beror det på att de jagas när de flyttar till sina vinteruppehållsställen. För att öka populationen av fjällgäss finns ett åtgärdsprogram som heter Projekt Fjällgås. Det fanns ungefär 20 stycken häckande fjällgäss i Sverige 2011. C. har ett speciellt förhållande till dessa fåglar, genom sitt barndomsintresse för Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige med huvudkaraktären Akka.
Senaste kommentarer