Startpunkt: Staloluoktastugorna, Stáloluokta
Slutpunkt: Staloluoktastugorna, Stáloluokta (dagstur till Gierggevárre 1 356 möh)
Datum: 1 augusti
Sträcka: 16 km
Förmiddag på väg upp på berget
Morgonbestyr i Stáloluokta
Vi vaknar inomhus, i sängarna på rum 3 i Stáloluokta. Planen för dagen är att vi ska försöka ta oss upp på Gierggevárre. Det är lite molnigt utanför fönstret, men vädret kommer nog inte att hindra oss. När vi frågar receptionisten om vädret säger hon att det bara ska bli bättre under dagen, att det möjligtvis ska komma någon liten kort skur men inget som åskvädret under gårdagen. Efter att vi käkat frukost i matsalen städar vi ur rummet, vi har inte bestämt om vi ska sova inne eller i tält i natt så vi fixar till som om vi skulle lämna rummet. När vi är klara packar vi dagryggsäckarna och ska just ge oss iväg då en av flickorna som sålde glödkaka till oss igår kommer in i turiststugan. Idag har hon med sig nyrökt röding och vi köper två fiskar.
Mot Gierggevárre
Sedan är det dag att vandra iväg, först går vi ner till bron över Gieddejåhkå och går över den. Leden går sedan längs sjön Luoppal som vi badade i igår, men i björkskogen en bit ifrån sjön så vi får syn på sjön först efter att vi kommit upp för en liten backe. Efter ungefär en kilometer delar sig leden: Padjelantaleden fortsätter österut mot Tuottarstugorna och Nordkalottleden viker av söderut mot Staddajåkkåstugorna. Vi följer den södergående leden en bit förbi en stor våtmark innan det är det dags att lämna leden. Gierggevárre är ett långsträckt berg med flera toppar. Den närmsta toppen som också är den lägsta ligger närmast Stáloluokta och det är det som är vårt första mål, sen får vi se. Vi har toppen rakt fram i synfältet, så det är enkelt att veta vart vi ska sikta, men vi får kryssa oss fram för att undvika några björkdungar och blöta partier. När vi har tagit oss upp så pass högt att vi lämnat björkarna får vi istället tampas med videsnår som det växer gott om i backen, men vi lyckas ändå att undvika längre partier av snårskog genom att sicksacka lite på väg upp.
Älg och toppen!
Vi är på väg upp i en ganska brant backe och under oss är det en gräsbevuxen platå. Plötsligt ser Christophe något som rör sig över gräsängarna. Det är en älgko med sin kalv som är på väg från videsnåren ner till björkskogen, mitt på blanka dan. Kul att se älgar ute på kalfjället, det gör vi ju inte så ofta. Nu blir det rejält branta gräsbackar uppför, det är lite jobbigt och vi får vila med jämna mellanrum. Men uppåt kommer vi ganska snabbt och utsikten är fin bakåt mot Virihávrre och Stálojåhkå. Så småningom dyker också utsikten av Jiegŋáffo (Padjelantas högsta fjäll) och Sulitelma upp åt sydost. Det börjar blåsa ganska rejält och det blir lite kallt, tur att vi värms upp inifrån av att gå uppför. Men när vi kommer upp på toppen får vi klä på oss, för nu ska vi ju titta på utsikten en stund och här längst upp har vi ju ingen lä alls. Utsikten är förstås vidsträckt åt alla håll, österut kan vi nu se Sarektoppar och åt nordväst ser vi både Virihávrre och Vastenjávrre. Åt sydost fortsätter bandet av Gierggevárres toppar. Det är fint men mycket blåsigt, så när vi tittat oss mätta på utsikten och ätit en korv tar vi oss ner i sänkan mellan den namnlösa toppen 1 356 möh vi varit på och Gálmetjåhkkå som är Gierggevárres nästa topp åt sydost. Här i stenskravlet letar vi rätt på en liten jåkk där vi kan ta vatten innan vi letar rätt på lite lä för att äta lunch. Vi äter lite mackor och en av fiskarna vi köpte i morse. Det är lite kladdigt att äta med fingrarna men väldigt gott.
Baksidan tillbaka
När vi sedan ska gå ner från berget bestämmer vi oss för att ta andra sidan och gå ner i dalen mellan Gierggevárre och de lite lägre fjällen som ligger på andra sidan Padjelantaleden. Till en början får vi gå nedför några riktigt branta passager, men snart kommer vi till ljuvliga gräsängar. Här är det riktigt fint och vi stöter på många mycket bra tältplatser i skyddade lägen vid småbäckar. Häruppe är nog en plats som många inte tänker på att gå till för att söka sig en tältplats, speciellt inte när det ligger så pass nära Stáloluokta som är ett naturligt mål i trakterna. På tillbakavägen siktar vi mot utloppet av Gieddejåhkå från Gieddávrre, där det är markerat ett vadställe på fjällkartan. Vi tänker kolla hur lättvadat det är och om det är enkelt att ta sig över går vi på andra sidan jåkken tillbaka till Stáloluokta. Vi får först passera Padjelantaleden innan vi kommer till ett kärrigt område. Här hittar vi mogna hjortron, vilken lycka! Det blir att äta några solvarma bär (ja, nu är det varmt i solen) och sedan plocka litegrann i kåsan. Sedan kryssar vi oss förbi de blötaste områdena strax innan vi är framme vid sjön. Här upptäcker vi en sned och krokig träbro som inte finns utsatt på kartan. ”All passage över bron sker på egen risk!” står det på en skylt. Låter ju inte så betryggande, men vi gissar att samerna kör fyrhjuling över här så den rasar nog inte om vi går över. Och det gör den inte heller, puh! Tillbakavägen till Stáloluokta går på en orösad gångstig (svartmarkerad på fjällkartan) som går ganska högt upp på det fjället Unna Dijdders sida. Den går igenom en fin björkskog, tät och örtrik, innan den kommer ut högt över Virihávrres vattenyta med stugorna vid Stáloluokta nedanför backen.
Kvällsbön i kyrkkåtan
Nu är vi ”hemma” igen och vi bestämmer oss för att inte krångla med tältet utan vi tar in på samma rum igen. Dags för bastu. Idag samsas vi med en trio vandrande herrar och en präst från Jokkmokk. Det visar sig att prästen är där för att det är kyrkhelg i Stáloluokta just den här helgen. Ikväll är det kvällsbön i kyrkkåtan, imorgon är det ett bröllop och på söndag är det högmässa. Till bröllopet och högmässan kommer självaste biskopen från Luleå hit. Vi går tillbaka till stugan och fixar köttfärspiroger och hjortronsylt. När vi står där och pysslar får vi lite kontakt med de andra gästerna som är nyfikna på vad vi gör, och inte minst var vi har fått tag på hjortronen! När vi ätit varsin pirog är vi mätta, så vi sparar resten till lunchen imorgon. Vi väntar med disken för att hinna med att gå upp till kvällsbönen. Här får vi sitta på renskinn i den mysiga kyrkkåtan medan prästen (som är iklädd friluftsbyxor och jympadojor) eldar en brasa i árran. Tillsammans sjunger vi psalmer på nordsamiska så gott det nu går, och på slutet blir det önskepsalmer. Mycket mysigt. Sedan är det dags att ta itu med disken, äta lite hjortron och dricka te, innan det är dags att krypa ner i bädden. Imorgon lämnar vi mysiga Stáloluokta och fortsätter vår vandring längs Padjelantaleden.
Senaste kommentarer