Startpunkt: Lappjordhytta
Slutpunkt: Altevasshytta
Datum: 13 augusti
Sträcka: 25 km

 

< Till dag 58
Till dag 60 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-08-13 Lappjordhytta – Altevasshytta.GPX”]

Morgon dag 59

Morgon i Lappjordhytta med norska flaggan

 

Kalfjäll och tjock ren

Vi stiger upp vid vanlig tid. Det är alldeles tyst och tomt, den tyska damen som vi träffade här igår har inte bara gått upp före oss, hon är redan klar och borta. Morgonpigg? Vi ordnar med våra morgonbestyr, fixar till efter oss i stugan, låser efter oss med vår nyckel och lämnar Lappjordhytta. Leden till Altevasshytta som ligger vid byn Innset börjar med en brant stigning, lite jobbigt men vi kommer snabbt upp på kalfjället. Vädret är molnigt och ganska svalt. Efter ungefär 200 meters stigning blir det lite flackare, men vi fortsätter uppåt mot ett pass bredvid den lilla toppen Ganešbakti. Det är väldigt vackert här, det är grönt och fint och det ligger flera små tjärnar längs vår vandring. Samtidigt är det kuperat och bergigt. Strax innan passet stannar vi för en liten fikapaus. Medan vi fikar springer en ensam, nyfiken ren runt och tittar på oss. Det märks att det börjar bli höst, renen är tjock och fin, och pälsen ser alldeles glansig och len ut.

 

Brolöst

Efter passet är det (förstås) en liten flack nedförsslänt till ån Riksujåkka. Enligt kartan ska det vara en bro här över jokken, men någon bro syns inte till, så det är bara att leta rätt på ett lämpligt ställe att vada över. Det är inga problem, vi kan gå över på stenar, på något ställe måste vi sätta ner kängorna i vattnet, men det klarar de ju av. Christophe försöker vara lite försiktig för ytterlädret på hans ena känga har spruckit, och vi har försökt laga det lite tillfälligt med silvertejp, som inte sitter fast så särskilt bra. Här är det dock inte så djupt så att det ställer till några bekymmer. Efter vadet är det återigen uppför, fast nu ganska flackt. Vi går norrut i en dal som på sin västra sida har ett fjäll med en mörk bergvägg som stupar rakt ner i dalen. Čahppesbákti heter fjället. Namnet betyder ”svarta stupet” vilket är ett mycket passande namn. Lite längre fram får vi utsikt över två små men vackra glaciärer, en lite bredare som är vit, och en lite smalare som glänser i blått. Vi kommer upp till ett nytt pass, den här gången en lite längre passövergång som är som en kort dal med namnet Láirevággi. Vi befinner oss nu på över 900 meters höjd och det är ganska kargt häruppe. Vi passerar ett sameviste (på kartan är det två hus, men i verkligheten är det många fler) innan dalen öppnar sig framåt i en stor, vid och vackert grön dal.

 

Salvasvagge

Leden korsar vattendraget Lairevaggejåkka, som än så länge är en ganska liten bäck, det är ett litet vattenfall i jokken och här stannar vi och gör lunch. Trevligt ställe. Medan vi äter passerar tre vandrare åt motsatt håll, första vandrarna vi möter idag. Det är lite skillnad mot den livligt trafikerade norra Kungsleden vi precis lämnat. Efter lunch fortsätter vi neråt i dalen, längs med Lairevaggejåkka som flyter ihop med Salvasjåkka och bildar ett lite större vattendrag. Vandringen är lättsam på mjuk gräsmark i lätt medlut. I området finns det mycket åsar som leden går upp och ner på, vilket gör landskapet livfullt. Jåkken flyter lite längre ner genom en vacker kanjon med flata klipphällar, platsen passar perfekt för en paus. Under fikat börjar solen att titta fram, så härligt. Den sista biten är vandringen fortsatt lättsam. Uppe vid toppen av Salvasnjunni ser vi ett tag en mycket stor fågel sväva omkring i cirklar, är det kanske en havsörn? Vi är ju i närheten av den stora sjön/dammen Altevattnet, så det skulle kanske kunna passa in.

 

Altevasshytta

Sista kilometerna ner till byn går vi på grusväg. Det ligger ganska mycket hus här i Innset/Altevattnet, vilket känns lite annorlunda mot hur det är i svenska fjälltraker. Innan vi kommer fram till bebyggelsen går vi över den långa fördämningen. Altevasshytta är det första huset vi kommer till. Utanför ytterdörren står en norsk man och drar på sig damasker. Han har varit ute och vandrat i några dagar, men nu så ska han bli hämtad här i Altevattnet. Det är ju praktiskt när man kan åka bil hela vägen ut på fjället. Ut från stugan kommer en man och en kvinna. Det visar sig vara fransktalande schweizare, och de ska också bo här i natt. De är glada att kunna prata franska med oss (särskilt mannen som visst inte är så bra på engelska). Vi går in i stugan som är mycket fin. Den är ganska nybyggd, förr fanns det ingen hytte mellan Lappjordhytta och Gaskashytta, och det avståndet som är ungefär 37 km var lite för långt. Därför har Troms Turlag byggt upp denna stugan, som är mycket ljus och fräsch invändigt. Det är bara vi och de två schweizarna Laura och François här, så det är gott om plats. Utsikten från huset  över den stora sjön är också fin. Kvällen tillbringar vi med att äta och vila och tala med det trevliga paret, som har vandrat från Kilpisjärvi vid Treriksröset och är på väg till Abisko.

 

%d bloggare gillar detta: