Startpunkt: STF Fjällstuga Sälka
Slutpunkt: STF Fjällstuga Alesjaure
Datum: 8 augusti
Sträcka: 26 km

 

< Till dag 53
Till dag 55 >

Morgon dag 54

Morgon vid Sälka

 

Tjäktjavagge norrut

Vi är först upp i stugan. När vi pysslar med frukosten börjar de andra stuggästerna tassa upp. Innan vi går säger vi hej då och pratar lite med de trevliga värdarna. Precis när vi ska gå iväg börjar det regna lite, så vi får dra på oss regnkläderna, men det blir aldrig så mycket med regnandet. Den här sträckan som vi ska gå nu har vi vandrat förut en gång, men då gick vi söderut. Vi mindes avsnittet mellan Tjäktjapasset och Sälkastugorna som ganska stenigt, och att leden gick på spänger bland stenarna, men nu känns det inte alls på det sättet. Det är en relativt trång dal med höga bergväggar nära inpå.

 

Tjäktjapasset

Backen upp till själva passet är ganska brant, men den är inte särskilt lång. Uppe vid krönet har vi fin utsikt över Tjäktjavagge bakåt, sedan är det bara en kort bit upp till raststugan som ligger vid själva passpunkten, som är Kungsledens högsta punkt. Vi fikar lite i stugan och letar rätt på cachen som finns här. Dalen som följer är stenig och ganska ödslig. Långa spänger gör det ändå lättvandrat. Förra gången vi gick har var mycket tidigare på säsongen så då låg det kvar väldigt mycket snö, vilket gör att intrycket av platsen är helt annorlunda. Det är det som gör naturen så spännande, trots att man har varit på en plats tidigare är upplevelsen aldrig densamma. Medan vi går här möter vi ett terrängfordon med folk som håller på att reparera vinterledsmarkeringarna.

 

Tjäktjastugan

Fyra kilometer efter tjäktjapasset ligger Tjäktjastugan. Vi ska ju passera stugan, men går ändå över bron för att hälsa på. Dels är det ju nästan alltid trevligt att snacka lite med stugvärdarna, dels är stugmärket från just Tjäktjastugan det enda märket från norra Kungsleden som vi inte har, så det måste vi ju köpa. Värden som kommer och möter oss känner vi igen. Det är Anders, som tillsammans med sin fru Tina och hunden Nallo brukar värda i Sälkastugorna. I två år i följd har vi stött på dem där, så att vi känner igen dem är inte så konstigt, men de känner också igen oss. I år har de inte fått Sälka (stugvärdarna ansöker varje år om vilken stuga de vill jobba i och vilken tid), men det har blivit en vakans här i Tjäktja så de har ryckt in. Vi får följa med till värdstugan för att köpa märkena, och där håller Tina på att laga lunch. När vi berättar om att vi vandrar Gröna Bandet blir de väldigt nyfikna, så vi bjuds på lunch. Det blir ärtsoppa (det är ju torsdag) och mackor med ost (de har precis fått påfyllning av människorna från länsstyrelsen, de som är ute och fixar med vinterlederna), och efter maten får vi kaffe och kaka. Vi får ett  spännande samtal med de här trevliga människorna, som har lång erfarenhet av fjället.

 

Alisvággi

Det har blivit en lång och trevlig lunchen och vi hade gärna stannat lite längre, men det är ändå dags att gå vidare. Vi genar över jokken Čeavččanjira som vi enkelt tar oss över genom att hoppa på stenar. Sedan följer backen ner i Alisvággi. Längst ner passerar vi två jättestora tält. Här ligger nämligen en av Fjällräven Classics checkpoints. Tävlingen, som går ut på att vandra (en del springer också) mellan Nikkaluokta och Abisko startar imorgon. De tävlande ska anmäla sig vid ett antal sådana checkpoints längs vägen, och här ligger en utav dem. Vi har planerat vår tur så att vi skulle komma förbi området innan tävlingen startar, eftersom det är flera tusen deltagare, och vi föredrar att vara lite mer ensamma på fjället. Vandringen genom Alisvággi är enkel och lättsam, på mjukt underlag och med vackra vyer över de omkringliggande fjällen. Efter att ha passerat en liten höjd får vi fin utsikt framåt över den vackert turkosfärgade sjön Alisjávri där fjällstugorna Alesjaure, som är vårt mål för dagen, ligger. Under vandringen genom dalen ser vi också sommarens enda fjällabb. För två år sedan var det lämmelår, och när vi då var här och vandrade fick vi se mängder av lämlar, men också en hel del fjällabbar. Den här fågelarten häckar uppe på fjället när det finns god tillgång på gnagare. I år har vi inte sett en enda lämmel, och inte några fjällabbar heller, men nu idag får vi alltså se en sittande uppe på en kulle.

 

Alesjaure

Efter en skön eftermiddagsvandring kommer vi fram till Alesjaure. Detta är STF:s största stugplats, det finns ungefär 80 sängplatser här. Bra tältplatser är däremot lite svårare att hitta här, det är ganska stenigt, så vi har bestämt oss för att sova inne även här. Vi går in i huvudbyggnaden där receptionen ligger och där det också finns butik, sällskapsrum och en liten trevlig boksamling. Vi fixar en sängplats och handlar lite i affären. Sedan går vi till vår stuga och bäddar upp i våra sängar som vi har fått tilldelade i ett 10-bäddsrum. Vi ställer middagen på blöt och sedan går vi ner till den lilla bastun, där det är skönt att tvätta sig och ta en lång och skön bastustund. Något litet jokkdopp blir det också. För att komma ner till jokken får man gå ner en lång och brant backe, eftersom bastun ligger uppe på en liten kulle. Sedan är det dags för middag i stugan. Köket delar vi med ett stort gäng Fjällräven Classic-funktionärer, som verkar ha kommit hit under dagen. Vad vi förstår på deras samtal har de blivit hitflugna med helikopter och de har kylvaror med sig som de ska förvara i kylskåp. Det känns inte så särskilt vildmarksaktigt. Kvällen spenderar vi genom att läsa i allrummet i huvudbyggnaden.

 

%d bloggare gillar detta: