Startpunkt: Jokken från Slieknjamačohkka, Muorki
Slutpunkt: Strax norr om bron över Tjäktjajåkka
Datum: 6 augusti
Sträcka: 9 km (+ ca 8 km morgonpromenad + ca 10 km kvällspromenad)

 

< Till dag 51
Till dag 53 >

 

Urttičohkka

När vi vaknar är det ganska bra väder, och eftersom vi har planerat att gå en mycket kort sträcka idag bestämmer vi oss för att gå upp på Urttičohkka nu på förmiddagen. Så efter frukost låter vi tältet stå kvar, vi lämnar ryggsäckarna och tar bara den lilla, lätta dagsäcken med lite bra att ha-grejer med oss. Först får vi gå tillbaka en bit på Kungsleden innan vi börjar snedda upp mot toppen. Det är gräsunderlag ganska länge; när vi kommer upp lite högre blir det lite block, men toppen är ju inte så hög (1 203 möh). Från toppen har vi fin utsikt åt alla håll: norrut är det brant ner och på andra sidan dalen ligger Sáimmavárri och Sáŋarčohkka, österut ser vi rakt in i Livamvággi tvärs över platån Muorki, åt sydöst ser vi de branta bergväggarna som stupar ner i Teusajaure och i sydväst ligger Kallaktjåkkåmassivet med några små glaciärer. Vi passar på att äta lite mellanmål här uppe innan det är dags att gå samma väg tillbaka.

 

Kaitumjaurestugorna

Vi letar rätt på tältet som vi packar ihop och sen har vi nedförsbacke hela vägen till Kaitumjåkka. Där, på klippor vid ett  vattenfall, gör vi i ordning lunch. Efter lunchen passerar leden ett renstängsel innan man kommer fram till bron över Kaitumjåkka, sen är det en kort skogsvandring fram till Kaitumjaurestugorna. Vi passar på att prata lite med de trevliga värdarna här och kela lite med den lilla vovve som en av värdarna hade. De är i full färd med att elda sopor, vilket de tycker passar bra när jag berättar att vi har med oss fiskrens från gårdagen, vi får följa med och slänga våra sopor direkt i sopugnen. Här i Kaitumjaure finns det affär så vi passar givetvis på att köpa lite godis innan vi fortsätter vidare.

 

Tjäktjajåkka

Vi har frågat värdarna om det är fint att gå ner till deltat som ligger här, och de tipsar om att vi ska gå till badplatsen vid Tjäktjajåkka. (Stugplatsen ligger precis där Tjäktjajåkka rinner ut i Padje Kaitumjaure och bildar ett delta). Vi går dit, men förutom den vackra turkosgröna färgen blir vi inte jätteimponerade. Vi går i och för sig inte hela vägen fram då det är folk som håller på och badar där borta. I stället fortsätter vi på Kungsleden som går uppströms längs med jåkken, vi ska faktiskt följa den genom dalen i mer än 3 mil. Efter några kilometer går leden över Tjäktjajåkka på en bro och vi börjar leta efter en tältplats. Vi hittar en fin nere vid jåkken på en liten kulle. Jättefin plats med vackra berg åt alla håll. Eftermiddagen startar vi med lite kaffe, sen kryper vi in i tältet en stund och börjar skriva lite på blogginlägget för etapp 5. I Abisko kommer vi att träffa Emils föräldrar och vill kunna umgås med dem så mycket som möjligt. Vi passar också på att ta en liten tupplur.

 

Leaibečeabetčohkka

Dagen har varit lite skyig, men under tiden vi är inne i tältet klarnar det upp. Därför bestämmer vi oss att vi ska ta en kvällstur upp på Leaibečeabetčohkka (den lägre toppen, 1 281 möh) efter middagen. Det är ganska enkelt att gå upp på berget, rätt så beskedlig lutning och där blocken börjar är stenarna skiffriga, så det är ganska enkelt att gå på. Längst upp på toppen är det inte ett vanligt toppröse utan ett toppkors, något som är vanligt i katolska länder. Utsikten härifrån är hänförande, söderut ser man ända bort till Sarek och alldeles norr om oss har vi Kebnekaisefjällens toppar. Vid ett tillfälle tittar till och med självaste Kebnekaise Syd- och Nordtopp fram från bakom molnen. Vi letar rätt på toppboken i röset, och där läser vi att korset är uppsatt av någon som heter Jürgen Rauscher, det är även han som har lagt dit boken. Det är inte särskilt många som har skrivit i boken under årens lopp, förutom just Jürgen Rauscher som har varit här ganska många gånger under 90-talet. Vi funderar på om han kanske har varit stugvärd i Kaitumjaurestugorna eftersom han har verkat vara här så ofta, dessutom både på sommar och vinter. Vi tar oss lite söderut från själva toppen och får en fin överblick över den turkosgröna sjön Padje Kaitumjaure med sitt delta. Det klara vattnet från Kaitumjåkka bildar ett fint mönster där den rinner ut i sjön. Sedan är det dags att gå ner tillbaka till tältet. Precis när vi är framme ser vi en rödräv på andra sidan Tjäktjajåkka som är på väg ner till jåkken, kanske för att dricka. Först upptäcker han oss inte, men när han får syn på oss springer han direkt och gömmer sig i videsnåren. Nu återstår bara att gå och lägga sig, mycket nöjda efter en dag med många vackra vyer.

 

%d bloggare gillar detta: