Startpunkt: STF Fjällstuga Vakkotavare
Slutpunkt: Jokken från Slieknjamačohkka, Muorki
Datum: 5 augusti
Sträcka: 19 km + 1 km rodd

 

< Till dag 50
Till dag 52 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2013-08-05 Vakkotavare – Muorki.GPX”]

Morgon dag 51

Morgon vid Akkajaure med Áhkká i bakgrunden

 

Fotosnack

Det både åskar och regnar kraftigt under natten, men nu på morgonen är det över och det är bara lite molnigt, innan vi är klara för morgonen tittar solen fram och vi kan se blå himmel. Vi fixar och packar ihop innan vi går upp till stugan. Där blir vi stående en stund för att prata med stugvärden Walter. Han och Christophe delar fotograferingsintresset, så det finns mycket att tala om (en länk till Walters fotosida finns här). Walter berättar också om stugvärdsuppdrag han har haft på olika ställen, bland annat förra året i Kutjaurestugan när det var en dansk man som försvann spårlöst i området. Sen är det dags att ta sig an Vakkotavarebacken. Den är ganska lång relativt brant, men det är ändå inte alltför jobbigt. Halvvägs uppe går vi om tyskarna med sina igenimmade glasögon.

 

Vakkotavareplatån

Väl uppe på kalfjället är det mycket stenigt. Vi hade glömt bort från förra året att det var så mycket sten här, men vi känner igen det när vi ser det. Häruppe på platån mellan Vakkotavare och Teusajaure har man en fin utsikt bakåt över Sarektjåhkkåmassivet och över Áhkká. De fina omgivningarna njuter vi av vid en paus vid bäcken från Ráhpattjårro/Tjoarvek. Den här bäcken var vi tvungna att vada i fjol, men nu är vattenståndet lägre och det går bra att hoppa över på stenar. När vi passerat krönet börjar vi möta lite folk som kommer vandrande norrifrån, bland annat träffar vi en asiatisk man i mycket färgglada kläder, honom kan man inte missa! När vi passerat bron genar vi tillbaka till leden och hamnar i ett område med lite blöt mark. Här bara myllrar det av hjortron och vi plockar en liter på en kort stund.

 

Teusajaure

Sedan går vi ner i skogen, i den långa backen ner till båtlänningen vid Teusajaure. Det är nu dags för årets sista roddled, men den är inte så farligt lång. Det ligger bara en båt på vår sida, men det är två båtar på väg till vår sida, så vi gör dem glada och ror en tillbaka. Rodden går bra, men det börjar blåsa upp lite och sista biten blir lite gungig. Medan vi är ute på sjön kommer en helikopter och tar upp något från en båt lite längre bort. Det duggar litegrann, så vi bestämmer oss för att betala serviceavgift och laga lunch inne i Teusajaurestugorna som ligger här. Då kan vi också utnyttja spisen till att snabbkoka lite hjortronsylt. När vi går till värden för att betala för oss passar vi också på att fråga efter Johannas rosa sandaler. Hon hade glömt dem här i bastun och vi tänkte att om de var kvar kan vi kanske ta dem med oss till Abisko och skicka dem till henne. Vi får springa med värdtanten runt stugområdet och leta, men de där sandalerna är inte kvar här, vi får ge upp. Det blir istället soppa och hjortronssyltskokning. När lunchen är klar kommer värden in i stugan och berättar att samegubben som bor på andra sidan sjön är här vid stugorna. Han kommer hit ibland och röker lite röding från sjön som han sedan säljer till turisterna. Nu är han här och har satt igång rökningen, om  en halvtimme är det färdigt. Det är klart att vi väntar på det! Medan vi väntar tittar vi på några som försöker ro över till andra sidan. Det blåser lite mer nu, så de rör sig knappt framåt, men de har i alla fall blivit varnade av stugvärdarna. Under tiden vi väntar kommer också en helikopter med nya stugvärdar som börjar i morgon. De har med sig massor med kartonger, så vi förstår att de inte har velat gå ut. När halvtimmen har gått letar vi rätt på den gamle farbrorn (han är säkert 80 år) och får hjälpa honom att lyfta upp fiskarna ur röktunnan (de ligger på ett galler som hänger ner i ett oljefat som han eldar i). Endast 40 kronor fisken tar han, och vi slår till med en fisk som vi ska ha till förrätt ikväll.

 

Muorki

Nu ska vi gå vidare en bit, så det är dags för dagens andra rejäla uppförsbacke. Den är också brant, men kortare än Vakkotavarebacken, och vi är snart uppe på platån Muorki. Våran plan för dagen har varit att stanna ganska tidigt och gå upp på berget Urttičohkka, men det är rätt så molnigt runt toppen och vi hittar ingen bra tältplats. Därför kommer vi ganska långt innan vi stannar, och vi bråkar lite på grund av detta. Det löser sig när vi lugnat ner oss lite och vi gör upp en ny plan. Vi slår upp tältet och lagar vår trerättersmiddag: fisken var mycket god (varför köpte vi inte två?) och finkaka hade vi kvar till efterrätt. Efter middagen går vi till Kaitumjåkkas vattenfall och tittar på dem. Det blir en lagom kvällspromenad, och de är mycket tjusiga där de rinner genom en smal kanjon. Tillbaka till tältet och i säng.

 

%d bloggare gillar detta: