Startpunkt: STF Fjällstuga Vájmok
Slutpunkt: STF Fjällstuga Pieskehaure
Datum: 5 augusti
Sträcka: 19 km

 

< Till dag 4
Till dag 6 >

 

Morgon vid Vájmok

Morgon vid Vájmok

Solig morgon

Solen lyser utanför fönstret när vi vaknar i Vaimokstugan. Idag ska vi vandra den relativt långa och omväxlande leden till Pieskehaure, och det känns ju alltid lite lättare när man har vädret på sin sida. Vi fixar med våra morgonrutiner och städar efter oss. De andra i huset är lite snabbare än oss och vi är sist ut. Fortfarande vackert väder när vi börjar gå, men det börjar samlas en del moln på himlen. Vandringen mot Pieskehaure börjar med vadet över bäcken vid stugan. Vi plaskar över med våra kängor på, men den tyske äldre mannen som också sovit i stugan har bytt om till sandaler; vi passerar honom på väg över jåkken. Sedan följer samma kraftiga uppförsbacke som vi gick uppför igår. Idag är det tyngre med vår normalpackning på ryggarna, men vi kommer ändå upp relativt snabbt till den blockiga topplatån.

 

Glömda solglasögon

Idag fortsätter vi på leden utan att vika av, men vi har samma utsikt norrut mot Tsähkok och den enormt steniga platån framför Fierrovágge som vi vandrade över igår. Utsikten mot sjön Vájmok är helt spärrad av toppen 1144 på Vájmokbákte. När vi kommer över krönet växer istället vyerna västerut. Vi kan snart se Vájmokvágges fortsättning västerut och längre bort kan vi se Sulitelmas toppar. Häruppe stannar vi en liten stund och tittar och fotograferar innan vi börjar gå nedför på andra sidan berget. På den här sidan är backen mer beskedlig och inte lika brant, och snart övergår stenblocken i mjukare rished. Plötsligt kommer C på att han glömde solglasögonen uppe där vi pausade. Bara att springa upp och hämta dem igen, medan E stannar kvar och njuter av utsikten ner mot Vájmok.

 

Vájmokvágge

C hittar sina glasögon uppe på berget och vänder tillbaka ner, vi kan fortsätta vår vandring. Ju längre ner i dalen vi kommer desto mer kan vi se av den västra änden av Vájmok, som alltså är dold från Vaimokstugan. Dalen är sluten i sin västra ände och slutar i en grund gryta. Dalens norrsida är mindre brant än den södra och i dalens mitten flyter en liten jåkk. I väster avslutas dalen med en kort rasbrant upp till sjön Vistekjávrre, och det är dit leden ska ta oss. Innan vi kommer till backen korsar vi den lilla jåkken på en spångbro. Sen bär det av uppför, en stenig men kort uppförsbrant. När vi tagit oss upp för den första biten vänder vi oss och har hela Vájmokvágge framför oss. Sjön Vájmok fyller hela dalens bredd och på andra sidan sjön ståtar Staikas toppar. Vi vänder oss om och går över krönet och förlorar utsikten mot Vájmokvágge.

 

Vistekjávrre

Nu kommer vi in i en grund dal där dalsidorna sluttar flackt uppåt på bägge sidorna. Här i dalens början ligger sjön Vistekjávrre och här passar det bra med en lunchpaus. Medan vi väntar på att lunchsoppan ska bli färdig provar vi fiskelyckan i sjön (inget napp) och kollar hur marken runt omkring sjön ser ut för tältning (stenigt och blött, men det går nog att leta upp en tältplats om man anstränger sig lite). Medan vi sitter och äter går den tyske farbrorn förbi oss igen, men vi går strax om honom igen vid ett blockfält. Marken här runt Vistek är i allmänhet ganska stenig, men det är inte stora block som vid Vájmok utan mindre platta stenar, så det är ändå ganska lättgånget.

 

Utsikter

Leden tar oss uppför den flacka sydsidan av dalen upp på berget Vistek. När vi kommer lite längre upp får vi en bra överblick över området runt omkring oss. Norrut ser vi Tsähkok som vi var uppe på igår och Jiegŋáffo som vi ska gå förbi om några dagar. Blickar vi åt nordväst ser vi Sulitelmas toppar och stora glaciärer bakom det kulliga berget Labbá och den låga bergsryggen Stuor Varvvek. Och längre västerut börjar vi se den turkosa sjön Pieskehaure som är vårt mål för dagen. Vi kommer snart upp på en karg, småstenig, platå där vi passerar några småsjöar. Vi plaskar över en grund bäck uppe på platån. Efter detta går leden återigen uppför en svag lutning över en bergsaxel.

 

Regn

När vi kommer upp till krönet har vi en lång nedförssluttning framför oss. Nedanför sluttningen ligger en stor grön platå och den stora älven Varvvekjåhkå rinner tvärs igenom platån, för att slutligen rinna ut i Pieskehaure som vi kan se långt borta på andra sidan det låga fjället Dälbut. Varvvekjåhkå rinner först söderut och gör sedan en krök för att rinna västerut, vilket gör att vi måste gå en sväng runt denna älv. Vi börjar nedstigningen för sluttningen Muoranjunne och kommer snart ut på en annan stig som går i nord-sydlig riktning. Här möter vi och passerar några andra vandrare. Molnen har dragit ihop sig och är nu riktigt mörka och så småningom börjar regndroppar falla. Snart vräker regnet ner över oss. Underlaget har återigen ändrat karaktär. Här är det inte alls stenigt utan vi vandrar över grön och mjuk rished. Längre ner växer också en hel del dvärgbjörk.

 

Sista biten till Pieskehaure

När vi kommit ner i botten på grytan går leden över stora platta gräsängar. Det är mycket lättgånget, men det blåser och regnar. Det hade nog varit betydligt trevligare att gå här en solig dag. Efter att vi passerat detta stora flacka område kommer vi in i ett område med videsnår och vi är framme vid jåkken från Vuobmegietjtjåhkkå. Vi ser det äldre paret som bodde i stugan inatt komma upp från vadet, och strax är det vår tur. Vi kan vada jåkken utan att ta av oss kängorna, genom att sätta ner fötterna på stenar i vattnet. På andra sidan jåkken hamnar vi också i videsnår som vi måste passera. De sista kilometerna fram till Pieskehaure går över axeln från berget Dälbut. Det är en relativt ansträngande sträcka med mycket snår och sten. Sträckan är småkuperad och går alltså upp och ner. Ungefär halvvägs till stugan passerar vi det äldre paret som vi växlar några ord med.

 

Pieskehaurestugan

Till slut kommer vi fram till fjällstugan. Den ligger inte i direkt anslutning till sjön Pieskehaure utan cirka en kilometer från sjön vid Varvvekjåhkå. Stugan ligger mycket naturskönt med utsikt över Pieskehaure åt sydväst och över Sulitelma med glaciären Sálajiegŋa åt nordöst. När vi kommer fram till stugan blir vi välkomnade av stugvärden och solen som tittar fram. Detta gör att det blir en fantastisk regnbåge. Vackert! Vi blir bjudna på saft och installerar oss i stugan. Sedan får vi hjälpa till att hugga ved och bära upp vatten från älven. På kvällen blir det bastubad i vedeldad bastu, mycket skönt. När vi sitter nakna ute på förstukvisten och njuter av utsikten kommer den tyske farbrorn fram till stugan. Han kommer strax ner till bastun och vi passar på att lära känna Manfred som han heter. Han är sjuttiofem år gammal och har börjat vandra i svenska fjällen efter att hans hustru gått bort. Resten av kvällen ägnar vi åt att planera morgondagen, då vi ska göra en dagtur upp till glaciären.

 

%d bloggare gillar detta: