Startpunkt: Boarkka
Slutpunkt: Staloluoktastugorna, Stáloluokta
Datum: 31 juli
Sträcka: 20 km + 2 km

 

< Till dag 4
Till dag 6 >

Morgon dag 5

Molnig morgon dag 5.

Plan B

Blåsten avtar under natten, men när vi stiger upp är himlen fortfarande grå. Dessutom börjar det småregna medan vi packar ihop. Inget bergsbestigarväder direkt, så vi bestämmer oss för plan B: Vi går direkt till Stáloluokta idag och stannar där en dag. Om vi har tur är det bättre väder imorgon och så kan vi göra en toppbestigning då istället. Álátjåhkkå som vi hade tänkt gå upp på idag står ju kvar, det får bli ett annat år. Vi tar oss upp till leden som fortsätter uppåt mot ett litet pass. Lite längre fram när vi nästan är uppe på högsta punkten går Padjelantaleden ihop med en äldre led som går lite längre västerut. Precis där lederna går ihop rinner en bäck och här finns flera fina tältplatser – värt att lägga på minnet till nästa gång vi går förbi här. Efteråt blir det nedförsbacke, grönt och fint och så småningom ganska frodigt med en hel del knähögt vide. Här passerar vi en stolpe med en skylt som vi inte sett förut med en bild som föreställer en ren och en renkalv. Det kanske visar att här är renkalvningsland.

 

Miellädno

Väl nere kommer vi fram till älven Miellädno som vi sett häromdagen uppifrån fjället Máhttoajvve. Älven avvattnar flera glaciärer i västra Sarek och har därför en vackert turkos färg på grund av glaciärslammet den för med sig. När vi närmar oss vattendraget lägger vi först märke till ett litet kors vid älvkanten ett kort stycke från vandringsleden. Det är en grav, en okänd rysk eller polsk soldat som dog under andra världskriget. Någonstans här i närheten får man förmoda. Han har i alla fall fått en vacker begravningsplats. Älven flyter fram helt lugnt utan en krusning på ytan. En hängbro leder över till andra sidan, och nedströms bron ändras karaktären plötsligt till en kraftfull fors som brusande kastar sig ner mellan klipporna. Vi stannar här en stund och njuter av de vackra omgivningarna. Här finns också flera mycket bra tältplatser till nästa Padjelantavandring. På andra sidan älven sitter två andra vandrare och pausar. De kommer så småningom över på vår sida och vi växlar några ord med dem om våra respektive vandringar och om platsens skönhet.

 

Árasluokta

Innan vi vandrar vidare drar vi av oss regnkläderna. Det har slutat dugga och nu ska vi uppför igen, upp på kanten av det låga fjället Áras. Vi får snart en fin utsikt över Árasluokta, en vik av Pajdelantas största sjö Virihávrre. Vid viken ligger ett sameviste och i anslutning till det  ligger Arasluoktastugorna. Vi kommer ner till stuglägret som är helt övergivet under dagtid. Stugvärdarna är boende i samevistet och är bara här på kvällen och på morgonen. Vi tittar oss omkring lite, spanar bort mot kyrkkåtan som ligger mellan turiststugorna och samernas stugor. Det börjar närma sig lunchtid, men vi bestämmer oss för att fortsätta en bit till innan vi tar lunchpaus.

 

Stuor Dijdder

Nu ska vi upp på sidan av nästa fjäll: Stuor Dijdder. Efter bron över Árasjåhkå går leden rakt upp för fjället. Korta branta backar upp på klippiga åsar, sen ner igen på andra sidan. Det är ansträngande att gå upp och ner såhär, vi vinner höjd och förlorar strax en del igen innan det är dags att gå upp igen, men vi kommer ändå ganska snabbt upp på sidan av berget. Alla de här klippiga åsarna ger Stuor Dijdder ett märkligt brutet utseende. När vi kommit en bit upp viker stigen av och går runt berget på skrå. Snart passerar vi en bäck där det passar bra att stanna för att göra lunch. Vi njuter av utsikten som visar allt mer av Virihávrres yta. Dessutom har det spruckit upp och vi njuter nu av solsken och får smörja in oss med solskyddskräm. Efter lunchen fortsätter vi en bit till på leden innan vi ställer av oss säckarna. Vi är nu så pass högt upp på fjällsidan att vi känner att det vore roligt att gå upp på toppen. Det är en ganska enkel vandring upp på gröna gräsängar. Lite högre upp blir berget mer klippigt och sista biten går vi över stenhällar. Uppifrån toppen får vi fin överblick över Virihávrre, södra Padjelanta, Sulitelma och delar av Sarek. Det är jättevackert, men vi ser lite mörka hotande moln och skyndar oss ner till ryggsäckarna igen.

 

Åska över Stáloluokta

Nu går vi mot klockan – vi skyndar oss fram för att slippa regnvädret. Det gör att vi inte riktigt hinner njuta av den här sista biten som egentligen är ganska trevlig, med många småtjärnar och runda kullar. När vi kommer upp på sidan av Unna Dijdder är det kört. Det börjar åska och spöregna. Åskmullret rullar mellan bergen och det blir mörkt, som om det var skymning. Vi skyndar fram så gott vi kan utan att halka på stenar, spänger, och så småningom rötter när vi kommit in i björkskogen. Vi är blöta när vi kommer fram till Stáloluokta. Vi går in och pratar med kvinnan i receptionen. Det är inte så jättemycket folk här så vi får ett rum för oss själva. Vi läser på en skylt att man kan köpa bröd och rökt röding och vi frågar stugvärden som förklarar vart vi kan gå nere i ”byn”, men vi har tur och två småtjejer är uppe från samevistet. De har slut på fisk men vi köper en glödkaka av dem. Sedan går vi till shoppen där vi köper en röding och folköl. För nu är det dags för bastu. En brant backe ner till den lilla sjön Luoppal där bastun ligger. Det är skönt att tvätta av sig ordentligt i varmt vatten efter några dagars vandring. Bastubadet är härligt och doppet i sjön är uppfriskande. Åskvädret har naturligtvis upphört, strax efter att vi var framme i Stáloluokta.

 

Trerättersmiddag

När vi känner oss klara går vi upp och gör i ordning middag. Idag blir det trerätters! Till förrätt blir det glödkaka och rökt röding, fantastiskt gott med färskt bröd och fisk. Huvudrätten är paella, vår favorit bland friluftsmaten. Det kan verka komplicerat men är egentligen enkelt att göra: hemma torkar vi kokta ärter, lök och räkor. Räkor är enklare att torka än man kan tro – vi köper frysta räkor så behöver vi inte oroa oss för parasiter, sedan är det bara att fördela ut de skalade räkorna över torkollorna och torka på 50 °C tills de blir hårda. När man ska tillaga maten lägger man de torkade ingredienserna i blöt, kokar snabbris (bara att hälla på kokande vatten och vänta några minuter) blanda i en påse saffran och skära ner en ölkorv, gärna med lite sting i. Saffranet ger mycket smak till maten och väger ju i stort sett ingenting! Till efterrätt gjorde vi äpplepaj av lufttorkade äpplen (vi hänger äppleringar på en tråd i köket). De torra ingredienserna till pajdegen paketerar vi för sig i en påse och detta blandar vi med ghee. Tillagar alltsammans i stekpanna. Efter maten tar Emil hand om disken medan Christophe tvättar lite kläder, det gäller att passa på när vi är inomhus och har goda torkmöjligheter. Sedan är det dags att krypa ner i sängen, skönt att sova på madrass ikväll.

 

%d bloggare gillar detta: