Startpunkt: Närheten av Ávtsusjjåhkå
Slutpunkt: STF Fjällstation Saltoluokta
Datum: 3 augusti
Sträcka: 14 km

 

< Till dag 48
Till dag 50 >

Morgon dag 49

Morgon dag 49

 

 

Effektiv morgon

Det är en mulen morgon när vi vaknar. Vi provar att ha oboy på gröten, då vi har mycket av den varan och vill spara lite socker. Kombinationen chokladpulver och mannagrynsgröt funkar helt okej. Den här morgonen är vi riktigt effektiva och kommer iväg redan kvart över åtta. Klockan ringde klockan 7 som vanligt, så det här är nog snabbaste morgonen hittills. Vandringen här i Ávtsusjvágge är mycket enkel, det är torrt och platt och vi kommer snabbt framåt.

 

Ávtsusjvágge

Snart är vi framme vid Ávtsusjjåhkå (vi har tältat vid en liten omarkerad bäck). Jokken har grävt sig ner i den mjuka dalbottnen och bildat en ravin som slingrar sig genom hela dalen. Intressant och vackert landskap. Det är mycket vandrare här och det är tältare lite här och där, både sådana som fortfarande är kvar i tältet och sådana som håller på att packar ihop. De lågt liggande molnen håller på att spricka upp, och vi kommer få en ganska solig men blåsig dag. Strax efter raststugan Autsutjvagge stannar vi för en paus. Vi hittar lä i backen ner till Ávtsusjjåhkå. Fina berg i omgivningarna, och när vi senare närmar oss Saltoluokta får vi fin utsikt ner över sjön Langas. I backen ner till fjällstationen går vi igenom alla växtzonerna, först är vi uppe på rished, sen kommer dvärgbjörken, sen går vi in i björkskogen innan vi slutligen kommer in i barrskogen. På vägen ner möter vi återigen mycket folk, dels en stor grupp människor som vandrar tillsammans, dels lite andra mindre grupper. En kvinna vi möter har fyra olika kåsor hängande på sin ryggsäck (två i plast, två i trä), undrar vad hon behöver så många till.

 

Saltoluokta

Vi är nere vid Saltoluokta fjällstation innan lunch. Vi går in i huvudbyggnaden och checkar in. Vi får två bäddar av fyra i ett rum i ”gamla fjällstationen” i ett hundrum. Lite senare kommer det två andra vandrare som har varit ute i Sarek, så vi har mycket att berätta för varandra. Innan lunchen hinner vi med en dusch, och sen serveras caesarsallad i restaurangen. Det är jättemycket folk som äter här, tydligen mer än vad de räknat med för kycklingen tar slut och de får plocka fram lax istället. Alla gäster verkar bli mätta i alla fall. Efter lunchen sitter vi en stund i fjällstationens foajé. Vi slår oss i slang med killarna Kristian och Kristoffer som har vandrat från Nikkaluokta. De blir mycket imponerade av vårt projekt och vi blir utnämnda till proffs. Vi kan ge dem några tips om deras fortsatta vandring (de är på väg till Aktse) som de blir väldigt glada att få. Några andra hör vad vi snackar om och vi får berätta om Gröna Bandet flera gånger. Senare, när det är dags för en öl i den fina bastun, är det andra som har hört talas om oss, så vi får svara på frågor igen. Här träffar vi också på killarna i familjen som vi träffade på Skierffe.

 

Middagstraditioner

Efter bastun är det dags för middag. Här i Saltoluokta har de en gammal tradition att det är bordsplacering under middagen. Innan middagen blir alla grupper uppropade och anvisade sin placering. De här små traditionerna och den stämningen som är skönt avkopplad och genuint gammaldags gör att Saltoluokta känns som en mycket trevlig fjällstation. Vi hamnar tillsammans med en grupp med fyra pensionärer som ska starta sin vandring till Kvikkjokk imorgon, och en ensam kille som har varit med en STF-grupp i Sarek. Alla är jättetrevliga och pratsamma, så vi får en riktigt trevlig middag ihop. Maten är också jättegod, vi får sillbuffé, älgkalops och glass med rabarber- och jordgubbssoppa. Efter middagen hinner vi med lite småpyssel: vi pratar med Emils föräldrar som kommer till Abisko och möter oss där, Emil hinner laga sina byxor som har gått sönder litegrann och Christophe går på en liten kvälls- och fotograferingspromenad, innan det är dags att krypa ner i sängen.

 

%d bloggare gillar detta: