Startpunkt: Kyrkans Fjällgård, Jäkkvik
Slutpunkt: 2 km norr om polcirkeln
Datum: 26 juli
Sträcka: 28 km + 300 m rodd + ca 6 km motorbåt

 

< Till dag 40
Till dag 42 >

Morgon dag 41

Morgon dag 41, utanför Kyrkans Fjällgård

 

Kulinarisk latmorgon

Igår när vi gjorde upp om båtskjuts med Vuonatjviken sa hon vi talade med att de skulle hämta oss vid sex-halv sju. Det här gör att vi kan ta lite sovmorgon idag, eftersom det inte är så bråttom iväg. Det är mycket varmt i tältet här i solen, så vi vaknar ändå ganska tidigt. Vi går upp och lagar frukostgröt som vi äter med resterna av hjortronsylten. Efteråt äter vi upp det vi har kvar av kaffeosten och idag provar vi på det norrbottniska sättet: skuren i bitar i kaffet. Det är lite underligt med de småsega ostbitarna i kaffet som gnisslar mellan tänderna, men ändå ganska gott. Till frukosten fortsätter vi samtalet med den trevliga tysken från igår. Ann-Charlotte och Jimmy går iväg medan vi fortfarande håller på med frukosten, vi ser dem väl igen vid båten ikväll om inte annat.

 

Gammelskog

Första biten från Jäkkvik går på den ganska stora ön Jäggesuolo som ligger längst upp i den nordvästra viken av Hornavan (som för övrigt är Sveriges djupaste insjö, med sitt maxdjup på 221 m). Här vandrar vi genom vacker gammelbarrskog. Mycket skägglav hänger från grenarna, vilket lär tyda på att luften är ren. Det finns mycket blåbärsris och vi passar på att plocka i oss lite färska C-vitaminer här och där. Slutet av leden över ön går genom slyig och tråkig björkskog, och sen passerar man över till fastlandet på en liten fördämning. Sen går vi ett kort stycke på grusväg innan leden tar oss in i skogen igen. På kartan är det markerat ”Lövmokks gamla kapellplats” och vi har lovat Johanna att gå och kolla där (hon hade glömt sig och bara gått förbi). Här stod kapellet förr innan det flyttades till Jäkkvik, det är alltså samma kapell som vi var inne i igår kväll. Vi letar rätt på platsen, men här finns det inte mycket att se: bara lite vita stolpar i marken (som vi antar markerar var kapellet tidigare stod). Vi tar ändå en stunds paus och äter upp alla blåbär vi kan hitta.

 

Roddled

Lövmokks gamla kapellplats ligger i närheten av Kungsledens första roddled (om man vandrar från söder) och vi ser Ann-Charlotte och Jimmy ro över, men också att det sitter några och väntar på andra sidan. Roddlederna fungerar nämligen så att det finns tre ekor vid leden, två båtar på ena sidan och en på andra. När man går därifrån ska det alltid finnas minst en kvar, vilket innebär att om man kommer till en roddled med två båtar på sin sida är det bara och ro över, men är det bara en när man kommer måste man ro tre omgångar: först över, sen tillbaka med en en eka på släp och till sist över för sista gången. Vi tänker att de på andra sidan ska ro över en båt åt oss medan vi tar oss till båtlänningen. När vi kommer fram är de dock fortfarande kvar på andra sidan, så vi sätter oss och fikar lite. Efter en stund ror de ut på sjön, men de åker inte rakt mot oss utan ut mot stora sjön. Ska de sno en båt? Nej då, de tar bara en stor sväng runt och det visar sig att de har passat på att fiska lite på vägen över. Det är ett tyskt par i ekan som vi pratar en stund med, som vi bland annat lär att skilja mellan blåbär och kråkbär, de har inte vågat äta några bär eftersom de inte visste vilka som var ätliga. Då är det dags att ro över. Den här roddleden som faktiskt går över Hornavan är bara ungefär 300 meter, så det går ganska fort över till andra sidan. Vi tar med oss ett gäng flytvästar till andra sidan eftersom tyskarna berättar att det är tomt i lådan som flytvästarna ligger i på andra sidan. Det blir väl lätt så eftersom det är fler som vandrar söderut än norrut, som vi gör.

 

Skogspromenad

Efter roddleden går vi genom ett småkuperat skogslandskap, upp och ner för korta backar. Vi har läst att leden skulle vara lite dåligt markerad här norr om Jäkkvik (den drogs om här för några år sen) men de måste ha markerat nyligen för det sitter små rödfärgade käppar här och där, och dessutom blåa snitslar, som tillsammans gör leden enkel att följa. Skogen bryts då och då upp av små myrar, och överallt glänser gyllene hjortron mot oss, så vi plockar på oss så mycket vi kan bära och äter så mycket vi kan. Vid en gammal båt vid en tjärn tar vi lunchpaus. Efter detta går leden en stund i en gamma ledningsgata. Själva ledningen är borta, men stolparna står kvar och här och där har de börjat rasa omkull. Vi kommer till en stor kraftledning och går en stund i den extremt varma kraftledningsgatan där solen gassar på oss.

 

Åska

När vi lämnar kraftledningen går leden brant uppför och mitt i backen börjar det mullra och åska. Plötsligt spöregnar det och det är bara att kasta på sig regnkläderna. Sista biten upp blir svettig innanför skalkläderna. Väl uppe på kalfjället har det slutat regna och vi tar en liten paus. Sedan går vi ikapp Ann-Charlotte och Jimmy som vi passerar, men de går om oss igen när vi får sätta på oss regnkläderna för en ny regnomgång. Det är fint häruppe på fjället, men vi ska inte vara här uppe någon längre stund, utan det bär snart av neråt igen, nu mot sjön Riebnes. Nere vid sjön kommer vi rakt ut på stranden. Är vi på rätt ställe? Det finns inget som markerar att det är hit båten kommer, men vi får väl tro att det är så. Klockan är bara fem och vi hoppas på att båten kommer och hämtar oss klockan sex. Medan vi väntar dricker vi lite kaffe som de andra bjuder oss på. Klockan hinner faktiskt bli tjugo i sju innan båten som ska ta oss över till Vuonatjviken kommer. Vi får intrycket av att de väntat så länge som möjligt om det skulle komma någon gående norrifrån. Kvinnan som hämtar oss är ganska korthuggen. Vi har inte så höga förväntningar på servicen efter att ha pratat med alla som vi mött (Johanna fick t.ex. sitta och vänta en hel eftermiddag ute i regn på andra sidan innan hon blev skjutsad). Båtturen är i alla fall härlig, den ger en vacker utsikt över fjället Riebnesgájsse vid sjöns strand. Efter tjugo minuters motorbåtfärd blir vi avsläppta på andra sidan och vi får gå upp och betala en smärre förmögenhet för skjutsen, numera kallar vi platsen för Rånarviken.

 

Förbi polcirkeln

Ann-Charlotte och Jimmy ska övernatta här, men vi går vidare norrut och tänker att vi ska hitta en tältplats. Det är dessvärre både skogigt och sedan blir det också stenigt och blockigt, och vi hittar ingenstans att slå upp tältet. Det blir långt och vi är trötta. Vi siktar på bäcken Vilitjåhkå, men när vi kommer fram till bron så upptäcker vi att den enda tältplatsen här redan är upptagen. Omgivningen är bara träsk. Vi får fortsätta uppåt och kommer in i gles björkskog. Här ser vi på kartan att det ligger en bäck en bit in i skogen från leden, så vi kastar oss in och letar rätt på en hyfsad plats i närheten av den lilla jokken. Massor av mygg, så vi skyndar oss upp med tältet och tar en snabb tvätt i jokken innan vi gör middag som vi äter i skydd av tältet. När i kollar kartan innan vi ska sova upptäcker vi att vi precis passerat polcirkeln.

 

%d bloggare gillar detta: