På den fjärde dagen åker vi till Gearggevággi, som betyder stendalen på samiska. Ett mycket passande namn då dalen är full av stora stenblock. Vi tar en dagstur in till Trollsjön längst in i dalen. På kvällen far vi vidare till Norge och Narvik.

 

 

< Till dag 3
Till dag 5-6 >

 

Västerut

Vi vaknar upp i vår stuga. Efter en god frukostbuffé städar vi ur det lilla huset, packar dagböckerna, lastar in vårt pick och pack i bilen och ger oss iväg västerut mot Gearggevággi: Stendalen. Av oss fyra är det bara C som har varit där förut,i samband med en fotokurs förra hösten. Han har berättat (och visat på bild) hur vacker dalen är, så vi ser fram emot dagen med stor förväntan. Vi stressar lite, för vi vet att en STF-grupp också ska vandra till Trollsjön idag, och vi vill gärna hamna före dem. E10 går naturskönt längs Torneträsk, först bredvid Njullás nordbranter, sedan passerar vi Björkliden. När vi närmar oss platsen där Nordkalottleden passerar vägen spanar vi lite extra, här gick vi ju över vägen på vår vandring mot Treriksröset när vi vandrade Gröna Bandet för snart två år sedan.

 

Upp till dalen

När vi kommer till Låktatjåkka tågstation parkerar vi bilen i en stor parkeringsficka invid vägen, drar på oss kängor och slänger på oss dagryggsäckarna innan vi börjar traska upp den korta biten upp mot stationsbyggnaden. Därefter börjar stigningen upp mot Gearggevággis mynning. Strax efteråt korsar stigen Rallarvägen – en vandringsled längs järnvägen som följer de gamla rallarnas arbetsväg som de använde när Malmbanan byggdes runt år 1900. Här i korsningen står en stor grupp människor och lyssnar på en guide som verkar berätta om fjällväxter. Efter att vi passerat gruppen kommer vi strax ut ur björkskogen och vi har en lång och strävsam uppförsbacke framför oss. C pekar på en stor sten högt uppe vid krönet och säger att där uppe stannar man och pausar. När vi då och då vänder oss om när vi stannar för att hämta andan kan vi konstatera att vägen ser allt längre bort ut och bilen blir snart så liten att den inte syns. Framför oss till vänster växer sig Gearggečorrus västsida sig allt brantare och känslan av att vara på väg in i en dal är påtaglig då bergen på andra sidan också är höga och branta.

 

Gearggevággi

Nu kommer vi äntligen upp till vilostenen och vi får ta en liten paus och äta lite nötter. Här kan vi också gå fram mot  krönet och börja få en överblick över alla stenblock som gett Gearggevággi sitt namn. Den stora mängden stora stenblock som ligger huller om buller i mitten av dalen i en söder-norr-riktning är en rest från istiden. Då låg det en dalglaciär i dalen och stora stenras i övre delen av dalen ledde till att de stora blocken rasade ut och landade ovanpå isen, och sedan transporterades ner med isens rörelser. Dalglaciären snörptes så småningom av och bildade en dödis som smälte, och blocken föll därmed ner på marken. Det är svårt att föreställa sig alla dessa mycket stora block som finns här. Det är mycket speciellt och mycket vackert, och vi rekommenderar verkligen ett besök till denna plats.

 

Trollsjön

Stigen fortsätter högt uppe på den västra dalsidan. Det är lättgången gräsmark ovanför blocken, hela tiden med den branta bergsväggen på andra sidan. Vid ett tillfälle kan man gå ner till ett jättelikt block, och det gör vi. Stenen är stor som ett hus, otroligt mäktigt. Vi kan nu också se den stora vall av block som ligger längst in i Gearggevággi och som dämmer upp sjön Rissajávri, eller Trollsjön som den kallas på svenska. Denna sjö lär ska ha störst siktdjup av alla sjöar i Sverige, man kan se ner till botten som är 36 m djup och troligtvis skulle man kunna se ännu längre ner om sjön var djupare. Sjön ligger som i en gryta längst in i dalen och det är den som är vårt mål för dagen. Men först måste vi sega oss upp för den ansträngande backen uppför stenblocksvallen. På väg upp hör vi en rovfågel skrika och vi upptäcker en fjällvråk som glider i uppåtvindarna vid Gearggečorrus bergsvägg. Men vi tycker oss också höra andra fåglar som skriker. När vråken vid ett tillfälle landar på en klipphylla förstår vi. Där sitter tre vråkungar och skriker efter mat, kul att få se!

 

Lunchtid

Vi kommer snart upp så att vi får en första skymt av Trollsjön. Vattnet har en otroligt vacker ljusblå färg, den del av vattenytan som vi faktiskt kan se, eftersom det är mycket is kvar på sjön. Det är lite kallt och blåser så vi letar rätt på en plats i lä, i skydd av ett stenblock förstås, där vi kan laga till vår lunch. Idag är det gott med varm soppa. När vi sitter och äter kommer det lite annat folk och vandrar på stigen på andra sidan vattnet. Vi sitter också och funderar på bästa vägen upp ur grytan, man kan ju tydligen gå över till Kårsavagge härifrån. Det går säkert, men blir brant. Skönt att vi inte har den backen framför oss idag!

 

Vägen tillbaka

Vi blir inte så långvariga vid vår lunchplats på grund av kylan. När vi börjar återtåget ner för den stora stenvallen ser vi en grupp med mountainbikecyklister som cyklar och filmar (varandra). Det verkar besvärligt att cykla här… För återvägen siktar vi på det lilla huset som ligger mitt i Gearggevággi. Vi går förbi det lilla huset som är igenbommat för tillfället, och fortsätter sedan på en stig som går lite längre ner i dalen än den vi gick upp på. Det är en trevlig liten stig som går närmare blocken, det är också bra med lite omväxling. Vid ett tillfälle kommer vi fram till ett enormt stort block som har delat sig på mitten så att man kan gå rakt igenom det. När vi kommit ner i dalen en bit går stigen ett tag högst uppe på en ås som sträcker sig längs med dalriktningen. Sedan kommer vi ner till den jåkk som rinner i dalens mitt. Trollsjön har ett underjordiskt utlopp som går under den stora stenvallen. Här passar det bra för en fikapaus.

 

Till Norge

Efter fikat går vi tillbaka till parkeringen och stuvar in oss i bilen. Nu ska vi fortsätta västerut. Vi passerar Vassijaures ståtliga stationsbyggnad och Riksgränsen, sedan far vi in i Norge. Nästan direkt när vi kommit över gränsen möts vi av massor med små stugor, alla norrmän i trakten verkar ha en egen liten hytte. Många är väldigt fina också. Vägen tar en stor sväng norrut för att ta sig förbi Haugfjellet, sedan kommer den långa nedförsbacken ner mot fjorden Rombaken. På andra sidan fjorden ståtar fjället Rombakstøtta. Den vackra vägen fortsätter längs fjordstranden och över en hög bro, sedan åker vi under fjällsidan in till Narvik. Vi letar oss fram till hotellet som ligger ungefär på samma ställe som man kan åka gondollift upp på det närmsta berget Fagernesfjellet. Efter att vi installerat oss tar vi liften upp för att titta på de vackra utsikterna över fjäll och fjordar. När vi sett oss mätta åker vi ner igen och käkar middag på hotellets restaurang innan det är dags att knyta sig för dagen.

 

%d bloggare gillar detta: